En helg har förflutit. Eller kanske snarare förflugit. Den stora hurrikanen drog in över västkusten och nog lät det ett tag som att fönsterrutorna skulle skaka sönder och att mina möbler på balkongen skulle slita sig. Dock sitter fönstren kvar och möblerna har bara vält, så det är ingen större skada skedd. Ganska mysigt att ligga och lyssna på stormen faktiskt. Helgen inleddes med trettio minuter på löpbandet och sen core med H. Ont gjorde det, jobbigt var det. Men okej då, det var skönt efteråt och det gör nytta. Sexpack till sommaren? Hoppas kan man alltid... Och med lite tur nu får jag åtminstone ett extra combatpass varannan vecka, det vore så grymt skönt. Okej att de ligger på dagarna efter varandra, men kan H så kan väl jag. (Jag är minst lika grym!)
Sex and the city är min nya religion, det som är lite skrämmande är väl att jag upplevt typ allt som händer. Kanske inte riktigt, men det är så otroligt mycket situationer som jag känner igen mig i. Kanske är det så för alla? Det är iallafall väldigt bra att ha alla dessa avsnitt att slänga i DVD'n när det inte är något annat att se på. Tack mamma för den julklappen! Okej att tjejerna i sex and the city är mer i mina systrars ålder, men jag känner ändå igen mig i vart och vartannat avsnitt. Alla dessa killar som Miranda, Carrie, Charlotte och Samantha hittar, det går att hitta paralleller till dem alla i mitt eget liv bara man letar lite (behöver inte leta så hysteriskt mycket heller...) Jag skrattar mycket igenkännande. Jag önskar bara att jag också fick ha ett posse med tjejkompisar. Det blir lite sorgligt ibland, när saknaden av vänner blir påtaglig, när jag inte har någon på snabbuppringning på telefonen för krissamtal när jag har rört till det. För drömläget vore ju ändå att ha åtminstone någon/några... Kanske kan man förtränga ett behov med ett annat. Kärlek och träning kan nästan väga upp avsaknad av vänskap. I övrigt gillar jag SATC mycket, för på något sätt inser jag att mitt liv inte är särskilt vanligt trots allt. Okej, kanske utåt sett, men under ytan och i det fördolda finns en väl upplyst ung fröken som har en hel del livserfarenhet. På många plan. Och den delen av mig ska jag inte förringa. Jag är rätt tuff, när man tänker på det. Jag är lika neurotisk och dramatisk som Carrie, lika konflikträdd som Miranda. Har en lika stor dröm som Charlotte om ett lyckligt liv med den perfekta mannen i det perfekta hemmet (house in the Hamptons, någon?). Och jag är minst lika bra som Samantha... All four mixed into one! (Och jag tror att J är Mirandas Steve...)
Så, trots hurrikanen blev det en bra helg. Tågen gick inte på söndagen så jag fick ledigt. Jag vet att ni säger att "hur kan du ta ledigt en söndag, fattar du hur mycket pengar du förlorar på det?" Ja det vet jag, men jag vann en massa qualitytime med mig själv och med J. Hann städa badrummet, diska, göra rent spishällen, se på massa SATC, poppa massor av musik i högtalarna, ha ett alldeles eget dansgolv i sovrummet, äta söndagsgodis och blodgrape och bara mysa inne när stormen rasade utanför. På kvällen kom J hem, vi åt mat och sen ägnade vi resten av kvällen åt varandra. Det är minst lika mycket värt!
Så nu är det en ny vecka igen. En bra sådan tror jag. P är tillbaka på jobbet, kul! Får väl se om det blir partaj till helgen. Ska träna en massa i veckan. Löpband/gym tisdag kväll, combat onsdag, aerobics torsdag, löpband/gym fredag, core lördag, sova söndag. Vad sägs?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar