Tigrar, björnar och en slö säl.

Hej!

Här kommer ett vykort från min och Storpäls utflykt till Borås djurpark. Först när vi steg av bussen såg vi en kö som inte var av denna världen, men det tog bara ungefär en halvtimme att komma in så det var inget större problem.

Bongoantilop.

Tigelitigrar. Fina katter.

Det kom en regnskur, men då passade vi på att äta lunch och fika. Under tak. Smart va?

Björnarna var fina. Björnungarna Björn och Benny slogs konstant. Helst i vatten.

Järv. När jag sa att den var tråkig kom den fram...


Den här sälen såg vi också.


Traktor från urtiden. Noshörning även kallad.


Lellefant* och en elefantrad.


Irigaff. De är verkligen fina!


Gepard. Också fin katt som såg ut att planera en evil escapeplan.

Nu får det räcka med bilder för nu, för er med Facebook kommer ett album också. Det var en jättemysig dag, häftigt att se så många djur på samma gång. Vi såg förstås fler djur, apor som var alldeles vilda, zebramangustrar, zebror, bufflar, visent (-ar?), strutsar, massor av smågrisar, kor, killingar, tvättbjörnar, andra sälar och ett gäng olika antiloper. Rekommenderar ett besök där!

Lillpäls <3 Storpäls

*Lellefant = göteborgshumor för liten elefant.

Regn, Rent och snart helg

Today for you, tomorrow for me!

Idag pratade jag med min darling Nea in la France och alltid när jag tänker på henne så dyker Rent upp i mina öron. Vår sång (I'll cover you), den coola ta mig eller så drar jag-låten som dessutom är sjukt snygg i filmatiseringen, för att inte tala om "Tango Maureen". Ahhh. Hela alltet är så mycket min Nea och det gör mig glad. Just nu sitter jag och inväntar att klockan ska bli tillräckligt mycket så jag snart kan åka iväg och träna, ska bli riktigt skönt. Förmiddagen tillbringade jag på Medicinhistoriska museet bland spännande instrument och historia. Perfekt tidsfördriv. På vägen hem försökte jag låta bli att bli spetsad av tusentals paraplypinnar, folk har ingen som helst kontroll på sina paraplyer. Skärpning! Det regnade verkligen hysteriskt mycket, nu verkar det dock ha lugnat ner sig och det är ju trevligt, då behöver jag kanske inte vara en dränkt hund när jag kommer in på gymmet. Bättre att bli blöt av svett. :0P

I morgon kväll ska jag eventuellt på after work med gamla klassen (från och med 19e augusti är jag inte längre KYHS08 utan HoSS09, det känns faktiskt riktigt bra! Ska bli så kul!) beroende på när mina föräldrar har tänkt att dyka upp. Det ska bli kul med en turisthelg! Även om senaste tidens sociala liv verkligen har varit en energikick och ibland tror jag att jag är ohälsosamt nöjd med min egen appearence, men det får jag stå ut med och omgivningen också. I deserve it! Om det fortsätter regna blir det till att titta på den livsfarliga ormen på Universeum, vilket det nog blir ändå och annars får vi väl se vad vi ska hitta på, det brukar ge sig. Brunch på Joe Farellis på söndag iallafall. I morgon ska jag ägna lite tid åt att packa ner alla de kläder som jag inte tror att jag kommer behöva här nere, en massa skolböcker och sånt som jag kan ha nytta av i skolan och de ska dessutom ta hem min cykel. Bra med kombi!

Nu börjar klockan gå tillräckligt fort och jag kan byta om till combat-style, både på musiken och outfiten. *sätter igång BodyCombat 29 i högtalarna*

Everybody want's a piece of the action!

Det där med prestationsångest

Det finns något som jag verkligen inte tycker om. Och det är att ha prestationsångest. I nuläget finns det människor omkring mig som egentligen borde ge mig sjukt stor sådan. Människor som kan massor, har gjort massor och verkligen lever såna liv som jag drömmer om. Som brinner för något, som gör det de brinner för och som är så otroligt driftiga och som inte står still. När prestationsångesten och känslan av att inte ha gjort någonting och inte kunna någonting smyger sig på så börjar jag tänka. Och då tänker jag så här;

Jag är snart 26 år gammal. Under de senaste fyra åren har jag bott i en stad dit jag flyttade för att min största kärlek skulle gå i skolan. Jag jobbade på en arbetsplats där jag verkligen trivdes, jag tyckte om mitt jobb i kassan på ICA även om det inte utvecklade mig särskilt. Under tiden har jag verkligen jobbat med det som har varit svårt. Mig själv, min sorg, mina humörsvängningar, min jakt på bekräftelse, min hemlängtan och min separationsångest. Jag har tagit mig igenom en period av terapisamtal med psykolog, jag har jobbat med mina svårigheter och jag har lärt mig otroligt mycket. Jag har fått kämpa, jag har kämpat hårt och det har inte varit gratis. Jag har också under dessa år kommit på vad det är jag vill ägna en del av mitt yrkesliv åt. Jag har tagit mig in i sjukvårdsvärlden, jag har klarat ett år i skolan (med halvkassa betyg, men det ska det ju bli ändring på nu när jag ställer mig på ruta ett igen) och gjort en jättebra första praktikperiod med goda referenser i bagaget. Jag har insett att det finns någonting som jag är bra på och som jag kommer trivas med i många år framöver. Jag har tränat, jag har gett mig själv en god grundfysik som inte rasar ihop så fort jag inte tränar på två veckor. Och som dessutom bara kommer bli bättre då jag tänker fortsätta träna combat, börja gymma och även (om min syster ska ha några inhyreshästar och om jag får) börja rida igen. Jag har fått träna för en av Sveriges tuffaste och coolaste Body Combat-instruktörer som i nuläget är och spelar in en ny DVD till nästa koreografi. Jag har ett jättehärligt träningsgäng som tycker om att jag är med och där jag är en av de som syns och hörs mest på front row. Jag har efter snart fem år en kärlek som har stått emot väder och vind och som jag har fått kämpa för. Jag har varit på tunna trådar, jag har betett mig som en idiot och jag har varit otroligt dum, men jag har den kvar. Han finns kvar, vid min sida och även om vi nu inte vet riktigt vart det bär hän så tror jag inte att min avstickare till Falun gör att vi lämnar varandra. Det är starkare än så. Så även om jag inte har några mängder av högskolepoäng, inga häftiga kurser eller jobb, inget designerhem, något körkort eller något annat som i andras ögon skulle räknas som speciellt så har jag mig. Jag har en stabilitet som jag har skaffat mig själv, jag har dessutom läst oerhört många böcker, jag är fortfarande grym på låttexter och på att sätta ihop blandskivor, jag har hållit ihop mitt förhållande, jag är otroligt bra på att packa resväskor, jag skriver snabba SMS och jag är rätt bra på att hacka rödlök. (Eller hur Gaia?) Och därför lämnar prestationsångesten mig ganska snabbt, bara det är en seger i sig för jag är inte säker på att jag hade reagerat likadant för säg två år sedan. Då hade det troligtvis knäckt mig, gett mig skuldkänslor, fått mig att gråta och känna mig värdelös. Nu vet jag bättre, jag är minst lika bra och ibland även bättre (precis som alla är, ibland är jag bättre, ibland är du bättre) som mina vänner och det gör mig lycklig. <3

Så till mina kära fina galna nya vänner som kommit att betyda mycket för mig, ni är så sjukt bra på det ni gör. Och att ni umgås med mig måste betyda att ni gillar mig, för jag har aldrig förut blivit tvångssocialiserad och inkastad ibland så intressanta människor. Ni kunde fått mig att känna mig minst i världen om ni hade varit såna, men ni får mig att känna mig stor, stark, snygg och bra! Det gör för övrigt mina allra bästaste vänner från förr också, tro inget annat! Jag behöver inte bevisa någonting för er, mer än att jag tycker om er. Jag behöver bara vara jag.

För övrigt; en skön dag i solen på Vrångö (med lätt röda nyanser på båda pälsarna), en filmkväll med en av mina favvotjejer (En djävulsk romans hade hon ju inte sett, sicken tur!), en kalender som är ifylld med bra saker och ingen stress. Att ekonomin är körd i botten är ju tråkigt förstås, men det löser sig. Finns bra gratisnöjen att roa sig med också faktiskt. Det är bara papper och metallskrot. :0)

Puss och kram!

Sommartider hej hej

Torsdag.

Nu är jag tillbaka i Göteborg och det är riktigt skönt, även fast jag idag har drabbats av energyloss bigtime. Sitter och tänker ut vad jag ska roa mig med fram till att det är dags att sparka liv i combatnerven. Ett pass med Pernilla, sen är jag tillbaka så jag har inga som helst tvivel egentligen. Fast det tar alltid emot efter en stunds bortavarande. Verkar som hela crewet kommer ikväll, det är dock inte säkert att det är en bra sak med tanke på formsvackan, men jag får hoppas på det.

Tiden hemma var bra och jag känner mig faktiskt helt lugn med tanken på att flytta hem till päronen, i och med att jag kommer vara i skolan och på gymmet och förhoppningsvis på orkestterrep en hel del. Det enda jag inte hann med som jag planerat var att bada i Västerbyn, men med hällregn och 13 grader varmt så lockar inte ens ån. Som tur är så kan jag ju åka dit hur lätt som helst i slutet av sommaren, det kan faktiskt vara varmt i slutet av augusti. Jag fick dessutom träffa en tio dagar gammal bebis, en ny liten Siri som var hemskt söt. Och hann också se de enormt söta griskultingarna på en gård utan för St Skedvi. En griskulting som springer är bland det sötaste jag vet! De ser ut som att de säger till varandra "I'll race you" och så springer de som idioter i typ 15 meter och så tvärnitar dom och går åt ett annat håll. Klockrent!

Nu är det alltså en månad kvar till dess att jag tar en ryggsäck, min mp3spelare, min telefon och min dator och åker hem för att först fira Fridas födelsedag med klassisk Skräddisfest och sen börja skolan i Falun och bli en top-grade-student. På den månaden ska jag hinna med en hel del skojiga saker. Besöka skärgården med pick-nick med Storpäls, titta på den livsfarliga ormen på Universeum, åka till Borås djurpark och se på Bongoantiloper, träna en del, packa ner ett antal kilo kläder/skor/väskor för transport upp till Dalarna, sova mycket i min egen säng, se Brüno på bio, försöka göra ytterligare en klockren minigolfrunda. Dessutom blir det Pride! När jag som mest inte trodde att det skulle bli något prajdande så dyker en gnu upp från ingenstans och låter mig bli hangaround! Så det lutar åt att jag åker upp på torsdagen eller fredagen, köper änglavingar och att den rosa kjolen med svart tyll får en revival. Det ska bli kul! Och kul att träffa miniGnu igen, vi har inte setts på jättelänge. Paraden är för övrigt bland det bästa jag vet!

Stor kram!

Det där med släkt.

Godkväll!

Efter den ungefär regnigaste dagen på år och dar blev det middag inne i min morbrors kök. (Om jag bara hade haft med min sladd till telefonen hade jag bjudit på fler bilder i de här blogginläggen, men det får komma album på facebook så småningom!) Efter att jag ägnat ganska många timmar åt att titta på Kvarteret Skatan tog jag paraply och stulna stövlar och gick ut med Wiggo. Vi gick ungefär en kilometer, på den tiden var vi bägge två dränkta och det fullkomligt rann vatten av mig. På något konstigt sätt var det ändå skönt, kanske var det för att jag inte varit ute alls på hela dagen eller så var det vattnet som kändes ganska behagligt. Det var trots allt så mycket regn så att det inte fanns något alternativ. Vi vallade återigen en pinne och sen gick vi hem. Såg filmen "A very long engagement" vilken var bra och vacker och fransk.

Släkt är en spännande grej. Det finns en hel bunt människor som har funnits i ens liv så länge man kan minnas, de har så naturliga platser och är så naturliga inslag att man knappt reflekterar över dem. Så nu tänkte jag reflektera över vilka personer det faktiskt finns i min släkt, den här gången på min mammas sida (eftersom det är de jag träffat å det senaste.) I min nära släkt finns bland annat två f d bönder (morfar och morbror), två kända konstnärer (mormors syster och mormors systers man), en känd designer (min tremänning), en mormor som har träffat Dalai Lama, en doktorand i svenska språket (moster), en tremänning som driver en känd restaurang i Göteborg och har ett café på Chalmers. Dessutom finns det en polis, en kock lokaliserad på Filippinerna, en någon-typ-av-säljare på ett medicintekniskt företag (morbrors fru), en bokbindare (mosters sambo), en arkitekt (min tremänning), en hel flock ungar med framtiden framför sig, kusiner som pysslar med musik och teater, en kusin som är grym på matte (var hon nu har fått det ifrån!), en bunt lärare (mamma, syster, låtsassyster) och en hel massa fler människor som också gör väldigt speciella saker. Socionom, byggingenjör, vaktmästare, pappersbruksarbetare och civilekonom. Inte dumt det heller. Och så till sist jag själv, blivande läkarsekreterare. Det är en spännande släkt att ha middag med, samtalsämnena och anekdoterna är många.

Jag önskar ibland att de riktigt stora kalasen var fler, när alla är där, när pratet fyller luften, när glasen fylls på, tiden går och någon form av känsla av att "det här är viktigt, vi är viktiga, vi är viktiga för varandra, vi är varandras historia". Många skulle nog kalla det sentimentalt och jag vet ju själv hur påfrestande det dessutom kan vara med stora släktkalas, men det vore roligt om de där kraven försvann, om ingen behövde överträffa den andre i att ha lyckats med än det ena och än det andra, när alla bara kan få vara på en gemensam plats och ha trevligt. Vänner kan man välja, släktingar får man på köpet. Det bästa man kan försöka göra är att göra släktingarna till vänner. Det finns en bild från när jag var liten och som jag kan längta tillbaka till, det är mormor och morfars trädgård. Trädgårdsmöblerna placerade på gräsmattan, ljudet av besök på grusgången, ut med ytterligare några kaffekoppar, någon ny sommargäst som har inlett sommaren och vill komma upp och säga hej (för i Daniels var ju ändå de flesta, lika bra att gå dit.) Plötsligt anfall av barn i flock (jag har också anfallit, tillsammans med mina sommarkompisar, efter dagens femte bad eller någon lång James Bond-film) för intag av saft och bullar. Det känns som att solen alltid lyste. Jag älskar den här bilden. Den fick allt att kännas möjligt. Hundar som slagits under trädgårdsmöblerna, nya bebisar som visats upp och födelsedagar som har firats (morfars var nog mest central och nu är det dags igen, grattis kära du!). För trots allas olikheter så har Västerbyn ändå varit central. Allting förändras, det är naturlagar och inget man kan göra åt, men jag hoppas att någon mer än jag har den här bilden. Att det inte bara är en efterkonstruktion i mitt huvud. Min släkt är stor, spretig och ibland ganska påfrestande, men jag hoppas att jag aldrig blir så bitter att jag inte kan förstå att vi delar samma historia. Vi är varandras länk till det som fört oss dit där vi är idag. Det är värt ganska mycket. Och jag är stolt över att vara en del av släkten Westman, från Danielsgården i Västerbyn i Husby socken.

Skulpturen Stella Maris av Lena Lervik
Foto: Leo Qvarsebo.

Michael Jackson has left the building

Nu kära bloggläsare får du vara med om något speciellt. Jag ligger i min gamla vanliga säng, i min gamla vanliga skrubb i mormor och morfars hus, har sommarlov och det regnar. Så långt är allt som det ska. Nu är skillnaden att jag har kontakt med yttervärlden. Min morbror kör nämligen trådlöst nätverk från huset bredvid, så alltså kan jag surfa. Och gissa om det känns bra. Det gör sommarlovet ännu bättre. Ett sommarlov som bara känns bättre, och idag har jag fått säga ungefär sju gånger att det blir skola i Falun till hösten. Det har också känts bra. Alla var glada för min skull och tyckte det lät bra. Har idag också träffat en av släktens sötaste två-åringar, det var roligt!

Sen sist har jag inte gjort så där hysteriskt mycket nytta, men det har hänt en hel del roliga och bra saker ändå. Till att börja med så har jag blivit någon form av plastmoster, trollungen har fått en lillasyster och det är superkul! Född den fjärde juli kring halv tolv på natten. Som en del av er har sett på Facebook så har jag också varit på Hushagsvandringen som jag skrev om i förra inlägget, det var varmt och långt men väldigt trevligt. Jag, Frida, Maria, Linnea, Sofia och KP promenerade runt i värmen. Skoj! Efteråt blev det supergod pizza på Stationsgatans Bakficka innan jag tog cykeln hem (som så många gånger förr) till huset i Skräddarbacken. Rena rama memory lane. Jag har också hunnit ha tjejorna på marängsvissätning och vindrickande och beskådande av årets häftigaste åskväder, groundshaking och väldigt blött. Det var en jätterolig kväll, fler såna! Helgen i övrigt bjöd på sol i massor och en väldigt trött och påbörjat förkyld bloggerska, så den gick ganska långsamt. Mycket nätprat blev det, mycket tv och mycket powernaps. Är fortfarande förkyld, men det börjar bli bättre. Jag är väldigt ovan vid huvudvärk och blir ytterst gnällig av det, jag är förundrad över människor som har migrän och sånt ofta. När det blev ny vecka träffade jag Hjördis på Kupolen, sen handlade vi och körde ut i skogen till hennes stuga. Det blev en fin dag/kväll/natt med eld, kvällsbad (trots ganska kall väderlek, men det var ju så inbjudande!), mumsande på morötter/gurkstavar med dilldip, pringleschips, godis och cocktailtomater. Vi lekte tjugo frågor och spådde varandra i kort, nu är vår framtid utstakad. När vi vaknade på tisdagmorgonen regnade det igen, så vår planerade eldningslek med ett träd som Hjördis fällde med armkraft fick utgå. Det gick inte att få eld på nånting alls, så risken för skogsbrand var ytterst liten. Men vi hade det jättemysigt! Tända ljus och prat. Hon skjutsade mig sen till Västerbyn och nu ligger jag här. Så var den cirkeln sluten!

Sitter just nu och lyssnar på Michael Jackson för fulla muggar (för en gångs skull känns inte högtalarna för mesiga, här räcker de bra). Har sett hela minnesceremonin på TV och jag måste säga att jag fick en stor klump i halsen. När Usher sjöng rullade tårarna ner för kinderna. Jag börjar mer och mer tycka att det är sorgligt att han säkert så sällan fick höra alla de vackra orden han fick ikväll. Hade han åtminstone kunnat få höra hälften hade han nog lett lite oftare Nu får han lära änglarna Moonwalk, krama om brodern som dog vid födseln och troligtvis blir det större och mer påkostade shower däruppe nu. Han får titta ner på det han lämnade efter sig. Det var en otroligt vacker minnesceremoni, många fina tal och mycket kärlek. Den här lilla killen var min favorit, orättvist är det att han inte fick vara med och sjunga med honom. Jag tror Michael log emot honom från sitt moln. Musiken har varit odödlig ända sen den kom och kommer aldrig tystna. Nu får han vara ifred.

Michael Jackson - RIP.

Ms Hawaiian tropic

Hemma.

Jag har sparkat iväg mor och far till sommarstället och tagit stora huset i besittning. Det är nice, speciellt med ett välfyllt kylskåp. Nu är klockan drygt tre och jag börjar bli lite rastlös. Har ju varit ensam i flera timmar nu! Dagens gladaste överraskning stod älskade Hjördis för, genom att komma förbi och ge mig en kram. Solbränd, leende och nästan solblekt blondish, mitt kära hjärtegryn. På måndag blir det till att åka till hennes stuga, till sjön och till "vara-vakna-sent-ihop". Fint är det!

Igår var en fin dag med mina kottar till syskonbarn, mycket kärlek. Först frukost med storasyster och systersonen, livliga diskussioner ("dä" kan faktiskt betyda nästan vad som helst) och bad i den minsta lilla poolen, lunch och sol som vräkte ner. På eftermiddagen blev till att åka över till brorsdottern och bada, stora vågor i den lilla viken i Runn och en vild badare var riktigt roligt. Jag älskar som sagt vatten och det verkar gå i familjen. Jättemysig dag och skönt att få tanka lite villkorslös kärlek, trollungen tyckte det var en utmärkt idé att jag skulle bo i Falun för "jag bor ju också i Falun och då kan vi träffas lite mer." På vägen hem åkte jag och mamma in på affärn och handlade solskyddsfaktor, Hawaiian tropic! Så nu doftar jag som en riktig badstrand, ska snart ta dagens andra dopp i tjärnen innan det är dags att ta cykel eller buss ner mot stan och träffa ytterligare en villkorslös älskling. Glass och sen Hushagsvandring (för er som vet vad det är så vet ni också att det är en typisk sommar-i-Borlänge-grej och för er som inte vet så kan jag tala om att det är en dramatiserad promenad genom ett bostadsområde i Borlänge som heter Hushagen, därifrån kan man denna fina ramsa som läses på borlängemål: stjerna hoppa hem och vila lugnt i trefnan.

Dagens lektion! Och vill ni lära er andra bra fraser på dalmål så rekommenderas Gyrot.)

Det var den första uppdateringen från Dalasemestern. Nu är det som sagt dags att promenera iväg till sjön igen, man blir varm och mosig av solen, så går det ju inte att ha det när det är dags att åka till city! :)

Pussar och stora kramar till alla sjöjungfrur, fiskar och pälsar!