Fredag. Sov så länge jag tillät mig själv, åt frukost och drog iväg till jobbet. Inget regn, istället solsken och fågelkvitter. Hade kunnat vara en dag i början av april, men det är den tolfte januari och inget annat. Vädret ändrades dock och Kungsbackaån har återigen blivit en älv. Blev dock inte genomblöt varken på vägen till eller från jobbet så det gjorde inget. Till och med tågen hade börjat gå som de skulle när jag skulle hem. Handlade lite mat och jag vet inte vad det var, men jag hade en bra känsla i kroppen, så pass bra att jag inte ens blev arg när det stod att det var sjutton minuter kvar till spårvagnen skulle komma. Satte mig i väntkuren, tog fram min bok som jag fått av E efter den där helgen förra våren, satte i kosslurarna och tiden flög förbi. Spårvagnen kom och tog mig hem till en tom diskbänk och min älskling. Jag gjorde mat, vi såg på Little Britain och sen blev det blåbärspaj till efterrätt och ett par avsnitt av Sex and the city. Vilken bra fredag!
Man slutar aldrig förundras över människors intresse för att handla mat. Och över folks konstiga beteende i en mataffär. Om man som kassörska (låter som man är hundra år gammal) kommer gående med en nyckel, öppnar grinden vid en kassa, drar av huvan av kortläsaren och tar bort "nästa-kassa-skylten", vad är det troligt att man ska göra då? Öppna kassan säger du, ja självklart. Men ändå får man alltid samma fråga: Öppnar du? Och så se människor mycket förvånade ut. Ibland får jag sån lust att svara: "Nej, jag stänger nu." "Nej, jag ska bara sitta här och se glad ut en stund tills alla köerna har försvunnit av sig själv." Jag blir så trött. Det är tur att den allra största andelen av mina kunder är trevliga dylika, för oj vad en grinig kund kan få mig ur balans. Fast oftast resulterar bara gnäll i att jag blir extra snäll och trevlig mot kunderna efter. Ibland får man en förstående blick av kunden som kommer efter och då känns det rätt så bra. Att jobba på ICA är verkligen inget vem som helst klarar av, tror jag, det krävs rätt mycket social kompetens och en känsla för att kunna känna av en stämning hos människor. Att veta vilka man kan skämta med och vara ironisk med. Det låter inte så himla flashigt att säga att man jobbar på ICA, men för mig är det otroligt bra. Kanske inte så kreativt och intellektuellt stimulerande, men jag har inte en enda dag under detta år som jag har jobbat inte velat gå till jobbet. Även om vägen dit har känts lång och mörk och kall, så vet jag att det kommer alltid vara någon där som kommer göra min dag helt okej. Ett glatt hej, en skrattattack i personalrummet, lite småsnack med kollegan i kassan framför eller bakom. Tänk att man kan tycka om en arbetsplats så mycket. Men som sagt, jag slutar aldrig förvånas över hur människor fungerar i en mataffär. De står i kö fast det finns fyra lediga kassor, de glömmer att ta kassar fast de handlat massor (jag funderar alltid på hur de skulle kunnat få hem det utan kassar... vore kul att se nångång!), de lägger chipspåsar först och sexpack sist. De klagar på att det är mycket folk när de handlar en torsdag eftermiddag. Deras favorituttalande är "Ja de där har jag gjort själv. Nypressade i morse" om sedlar. De stressar och skyndar och hoppas på att spara tid. Jag undrar hur många c-uppsatser som skrivits med bas i livsmedelshandeln. Jag kan tänka mig att skriva ett par till!
Jag borde gå och sova snart, men det är rätt skönt att hitta här framför burken. Pratar med Large på MSN, J ligger i sängen och läser "En aktiespekulants psykologi", Wille Crafoord sjunger i högtalarna och utanför viner stormen. Ibland är man lyckligt lottad. Som att få ha det så här. Just nu vill jag inte ha någonting mer. Jo, jag vill ha en tvåa eller trea som står och väntar på oss i mitten av juli. Som vi bara kan få flytta in i lagom till det här kontraktet tar slut. Så om du vet nån som har en över så kan du väl höra av dig! I övrigt är jag dock nöjd. Träningen går mycket bra. H är superbra inspiration och östersundskan är också grym. Aerobics är ju faktiskt rätt så kul bara man slutar tänka så mycket! Hur ska jag klara mig utan dom ifall vi inte får bo kvar i de här krokarna? "Jaja, Noja, tänk inte på det nu. Det är som du redan sagt den tolfte (snart trettonde) januari. Än så länge får du träna hur mycket du vill och de kommer finnas där och pusha dig ännu högre och du kommer bli grym till sommaren!"
Nu till en ändring, jag pallar inte hitta på låtar till varje dag och citat finns det alldeles för många av så jag blir alldeles snurrig i huvudet av att försöka hitta något som passar. Jag lägger därmed ner hela den delen av min blogg. Ska hitta på en ny liknande grej, men inte just nu!
Nu är det dags att sova här i kvarteret Snöbollschampinjonen.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar