Regnet det bara öser ner

Det regnar. Det regnar. Det regnar. Hela tiden. Man börjar bli lite irriterad på detta regnande. Nog för att det känns som att det lika gärna kan kvitta om det kommer någon snö, men om konstant regn är alternativet så röstar jag hellre på snö. Tog paraply idag när jag gick ut, men det blåste ju all världens väg, så det hjälpte föga. Det slutade faktiskt regna när jag gick mellan hemma och Munkebäckstorget, men när jag kom ut ifrån barnmorskan (lugn lugn, jag hämtade bara ett nytt recept) så hällde regnet ner från öppen himmel. Man tror att man har hamnat i Mordor.

Rätt bra dag på jobbet idag, långt pass i kassan innan det blev rast och intag av min nya favoritfrukt, blodgrape. Jag är periodare, om jag upptäcker något jag gillar så äter jag det konstant under en period och sen vill jag inte ha det mer. För tillfället är det blodgrape.

Jag pratade med E i morse. Om hur saker och ting har blivit. Det är sorgligt att hon inte är lycklig där hon är och jag vill inte säga "told you so" men det känns ändå som att jag hade lite rätt. Att bryta upp ett studentliv för ett hemmaliv i hus med bonusbarn och en karl som jobbar, det kändes verkligen inte som E. Det var ju inte så det skulle vara. Visst kan jag förstå att man går igenom perioder i sitt liv och att perioder löser av varandra. Att man är en person i en period och en annan i nästa. Men det känns så väldigt stort och vuxet och klokt och förnuftigt. Måste man vara så förnuftig när man är 23 år? Vi som hittade tillbaka till varandra efter att ha krånglat en massa genom åren. Hon som lärde mig att vara som jag är, att bejaka min lust och hon som stod för den hon var. En av mina stora förebilder. Jag ville ju börja ett liv där hon var en stor del, en vän att hälsa på och bli påhälsad av, men så pang så försvann hon. Nu tror jag inte att hon kommer tillbaka hit till mig även om hon säger det. Och det är så sorgligt. Jag unnar henne att växa upp om hon vill det, men inte om det innebär att hon försvinner eller fastnar där i förhållandet fast hon inte är lycklig. Och jag vet inte vad jag ska göra. Vad säger man? Vad gör man? Låter man tiden gå och ser vad som händer? Svårt.

Jag ska gå och sova alldeles strax, börjar tidigt i morgon och jobba hela långa dagen. Den här veckan börjar träningen igen. Är fortfarande arg på att det ena BodyCombat-passet går på måndagkvällar nu, för det kommer jag inte att kunna gå på. Som tur är ligger det andra på onsdagar och jag får fortfarande slåss och få adrenalinkickar med de andra och få massa peptalk av H. Det är tur. Och så ska jag börja gå på aerobicpass med Östersundsbruttan, hon är grym. Löpbandet ska jag bli ännu bättre kompis med och om D tänker göra slag i saken och flytta hit får han ta med mig till sin dojo... Lär mig allt du kan! Tack till syster Medium som en gång för alla fick mig att inse att min kropp är min största tillgång och bästa verktyg. Tänk om någon hade berättat för mig att det fanns saker som bodypump, boxning eller aerobics när jag gick i skolan, då hade jag kanske tyckt att gympan hade varit värd att gå på. Men icke, där skulle det spelas innebandy och handboll, volleyboll och fotboll. Hoppas höjd och dansas foxtrot. Not my cup of tea precis. Men combat, aerobics till dansgolvshits, slitsamma pumppass... Ja tack!

~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: Jennifer Brown - Naked
Dagens väder: Ja ni kan ju gissa själva. Regn.
Dagens citat: "Climate is what we expect, weather is what we get." - Mark Twain (1835-1910)