Jag kommer på massor av intressanta saker att skriva om under dagarna, men sen slutar det ändå alltid med att jag inte kommer ihåg dom när jag väl är här. Jag tror jag på allvar måste börja ha med mig min skrivbok med specerihandlaren på framsidan på jobbet. Skriva ner sånt som kommer till mig, känslor, ord, händelser. Önskar jag hade bättre minne också. Jag vill ju kunna dela med mig av mina tankar och funderingar, inte bara kring stora saker, utan också om små saker.
Som; varför det inte finns något smart system för flaskor vid sidan av rullbanden i kassan, de välter alltid och gör alltid ens annars så smarta system till ett enda kaos. Det måste gå att effektivisera.
Som; att jag känner mig som Nemi i en strip när hon sitter med två tjejer och försöker kommunicera, men inte förstår vad de säger. (De pratar läppglans och kläder.) Hon blir tecknad som en gris och de andra två blir ödlor. Så känns det allt som oftast. Konstigt egentligen, jag som är så social...
Funderar också på; om det finns någon speciell teknik för att se så där avslappnat cool ut bärandes på en sportbag. Jag tror aldrig jag har vant mig riktigt, men det kanske blir bättre med tiden... Jag har iallfall köpt en snygg, svart Puma-väska som komplement till min bruna Puma-ryggsäck. Det får bli månadens utsvävning tror jag. Detta om detta. Åhhh, det måste jag börja använda oftare! För er som inte lyssnat på den eminenta skivan "Detta om detta" så säger jag bara... Ehh... Det gör inget. Det var en ganska märklig barnskiva som jag lyssnade på mycket när jag var liten. Jag kan fortfarande replikerna utantill. Den handlade om två radiotroll...
Jag känner mig ganska tom. Håret är åt skogen för långt tråkigt och slitet, kläderna sitter inte som de ska, mitt enda komplex växer sig större och större (vad gör man åt dubbelhaka?), skorna är antingen för kalla, för fula, för hala eller för utslitna, musiken har tystnat i min mp3-spelare (ingenting känns bra längre) och jag vet inte riktigt hur saker och ting känns. Jag har fortfarande ingen att ringa till här. Som Marit Bergman sjunger "I've got a party to go to and no friends in this town". Min telefon ringer bara när det är J som undrar vad vi ska äta. De enda SMS jag får kommer från Comviq och Lindex. Tomt är ordet. (Det enda som är fullt är kärlekskontot, det är tur att det finns. )
Det är dags att sova nu. Corepasset är avbokat, sängen är bäddad och musiken tog slut i högtalarna. I'm from Barcelona är bra men förstärker ensamhetskänslan. "I wanna sing this song with all of my friends..."
(Fast det är ju ljug det där om "a party to go to", för jag har ingen fest att gå på. Heller. Men ni förstår kanske vad jag menar...)
Detta om detta.
2 kommentarer:
Ja, det är väl tyvärr så det fungerar när man flyttar. Jag har gjort det många gånger, och kommer att göra det igen. Att bygga upp det sociala nätverket är den svåraste av alla de delmoment som ingår i att flytta. Och speciellt om man är ihop med någon som man kan ty sig till under timmarna som består av fritid. Tyvärr. Men sanningen är den att vi kan finna de finaste människorna, på de allra konstigaste ställena, om vi bara öppnar våra ögon.
Kram
Ja, Linda som i jag alltså.
acordeao.wordpress.com ;)
Skicka en kommentar