591 dagar

Hej!

Januari tog visst slut och nu har halva februari dessutom sprungit förb, det går undan det här! Det känns skönt att vi är på väg mot ljuset igen, men samtidigt är jag lite glad över att det är lite vinter kvar, känns som tiden går lite långsammare när det är vinter. Ska väl ge den där snowboarden en chans till efter en känslomässigt påfrestande men härlig dag i Romme tillsammans med storasyster Medium en söndag. Jag är lite ambivalent över vintern tror jag, tänker att jag kanske blir en vintersportmänniska när jag fyller 30. Naturligtvis längtar jag efter basketskor och skinnjacka, för det är ändå det bästa, men inte än.

Idag är det den 14e februari, pappa Sjögrens födelsedag som firades traditionsenligt med smörgåstårta (jag tror att det är lite av en tradition iallafall, känns som så) och Valentinhjärtan från Delicato samt nya tillskotten; små versioner av Delicatobollar, Dammsugare och biskvier, smart! Vi åkte dit en stund innan Anders skulle åka till jobbet och hann leka en stund med Prinsens nya bilar, titta på Bärgarns hejdlösa historier och krama lite på Ebba.

Den 14e februari är dessutom alla hjärtans dag, men jag tror att vi skjuter upp firandet av denna lilla högtid till på lördag med middag ute, det var ungefär hundra år sedan vi gick ut och åt. Dagen idag började inte så bra, vaknade på fel sida och var dessutom nervös för första körlektionen på länge. Blev ingen bra kombination alls. Och det gör ont i mig när jag ser att det gör ont i Anders för att han inte kan få mig att le. Och lika ont som det gör, lika lycklig och varm och leende blir jag när jag hör hans röst i telefonen och sen får krama honom, be om förlåtelse och bara se honom le och rycka på axlarna och släppa de. Jag ska snart ta på mig jackan och gå till BK och hälsa på honom, kanske äta en glass och bara titta på honom en stund innan jag kan gå hem och krypa ner i sängen och vänta på att han kommer hem. Precis så fånigt kär är jag i honom.

För 591 dagar sedan träffades vi och som Ne-Yo sjunger, "you're the best thing I never knew I needed". Jag är lika kär i honom som första gången jag såg honom stå och vänta med sin cykel i sina slitna jeans, vita sneakers och gula huvtröja utanför mitt hus inför vår första dejt på Max i Peace&Love-rus. Tillsammans med honom planerar jag en framtid, vårt hem växer sakta fram emot att bli färdigt. Med jämna mellanrum pratar vi om hur vi vill att det ska vara, om hur läskigt och ändå härligt det känns med barn, om vad vi vill göra, om vilken hundras vi ska köpa den dag jag ska vara hemma. Det finns en självklarhet att prata, vi pratar om när och hur och var och om och men. Och samtidigt försöker vi allt vi kan att leva i det nu vi har nu, för det är nu vi verkligen kan. Vi försöker ta vara på de lediga dagar vi har tillsammans, vi simmar och relaxar tillsammans i Maserhallen, äter goda middagar och gör shoppingsprees på Kupolen. Vi har ett ganska enkelt liv, även om jag är långt ifrån enkel att leva med. Framförallt skrattar vi tillsammans och ingen får mig att skratta som han.

Älska mig för evigt - Stures Dansorkester

Snygg va?

Stegen blir tyngre

Plötsligt känns stegen tyngre. Väckarklockan ringer mer ilsket när det är dags att gå upp. De små motgångarna blir svårare att hantera. Borde och Måste sitter på varsin axel och muttrar. Leendet blir påklistrat, glädjen svårhittad. Maten smakar ingenting. Då vet jag. Då har de börjat närma sig. De där dagarna. Och ändå kan jag inte låta bli att undra, är det jag själv som tvingar fram saknaden och känslan av att det ska vara jobbigt? För att det är så det ska vara? Saknar jag fortfarande? Har det som jag är och var räddast för hänt? Har jag glömt nu? Har vi gått vidare och fått så mycket annat att tänka på att det bara har blivit en parentes? Eller är det faktiskt rent fysiskt så att kroppen fortfarande minns och att det är därför stegen börjar kännas tyngre och vardagen gråare, snön kallare, jobbet mer ointressant, omvärlden mindre viktig? Skulle jag kunna gå förbi de kommande dagarna utan att känna något alls om jag bestämde mig för det? Eller kommer de att ge sig tillkänna när de kommer, en efter en? (Nu vet jag ju att det inte är de specifika dagarna som gör att jag drabbas av minnena och sorgen och saknaden, det kan vara en helt vanlig torsdag i april, en lördag i augusti eller vilken dag som helst.)

Frågorna just nu är många och jag vet inte riktigt hur jag ska få några svar. En del av mig vill höra av mig till IVA för att ta reda på om doktorn jobbar kvar, att få träffa henne och få veta om hon fortfarande minns. En del av mig vill berätta för kollegorna på jobbet, kanske är det någon som jobbat där tillräckligt länge för att minnas, kanske någon av sköterskorna. Inte för att få medlidande, inte för att bli tyckt synd om. Bara för att få berätta och kanske höra någon annans minnen och bild av det som hände. Jag vet egentligen inte varför och jag vet inte vad det skulle göra, men någonstans vore det skönt. Få veta om det satte spår i någon annan. Och för att få behålla minnet och berättelsen, som helst av allt borde vara en saga och inte verkligheten. (Och göra honom lite levande för en kort stund, få framkalla bilderna i huvudet.) Kanske är det dags att börja skriva...

Den största delen av mig vill helst av allt minnas. Minnas allt, från djupaste förtvivlan till starkaste syskonkärlek, lättnad och ilska, kärleken, skratten, ljuden. Minnas varje dag.

Jag vill aldrig glömma, jag vill alltid minnas varför stegen blir tyngre.

Tack 2011!

2011 är slut - 2012 är här!

2011 blev ett bra år. Önskningen om en fin lägenhet slog in, i april flyttade vi in på Tunagatan (kanske den mest hysteriska flytt som någonsin har utförts, men så här i efterhand så var det värt varje sekund) och för några dagar sedan gjorde i så gott som klart i hallen. I garaget står dessutom en Toyota Avensis, vår fina pärla som har tagit oss på ganska många små äventyr under hösten. Toyotan tog oss i oktober till Stockholm för hotellweekend på Park Inn Solna med teaterbesök på Spamalot och Britney Spears i Globen för att någon vecka senare ta oss till Sandviken och 50 cent. Det springer forfarande inte runt någon hund i lägenheten, men den får vänta till ett senare tillfälle. Jag kan ju inte få allt!

2011 års Peace&Love blev en härlig vecka full av kärlek i Camp Gunnel på Skördegatan. Solen hällde ner över oss och konserterna var många och fantastiska. Tårar till The Arks avskedskonsert, Kapten Röd-gung en skön eftermiddag, arenaspelningsstorlek på Veronica Maggio och galet dansande till Maskinen på Ovanbroparkeringen. Nu längtar vi redan till P&L 2Lax12, måste börja tänka ut årets gimmick! På söndagen den 3 juli och vår ettårsdag, lagom bakis och helt endorfinfyllda efter underbar vecka, överraskade Anders med de finaste silverringarna och ett jag älskar dig. Ett löfte om en kommande riktig förlovning och han sätt att visa att vi hör ihop. I honom har jag min själsfrände, min hjälte och min största lycka.

2011 var också Greklands år, i maj åkte jag och Sara på en veckas vilosemester till Lefkas. En härlig vecka med massor av sol, god mat, Eurovision song contest och fanta&rosé. Ett fint minne! Nästa gång jag åker till Grekland ska dock Anders med, det är ett som är säkert!

2011 års midsommarafton var också ett härligt minne. God mat, underbara vänner, midsommarstång snygg som få, snaps och shots, Lego-spel och många skratt.

2011 års jul och nyår var fina. Ingen familjejul i år, istället jobb på julaftonen och juldagen. Således heller ingen juldagsfest, men faktiskt kändes det okej att ha ett viloår från det. Mysig julaftonsmorgon med Anders framför Svensson, Svensson, Kvarteret Skatan, Tomtens verkstad och Karl Bertil Jonssons jul och stor frukost. Paradisask och julsånger i högtalarna på jobbet på kvällen, helt okej. Och dagen före, julbord hos ToT med sedvanlig julfilm och julmys. Även julbord på Buskåkers gästgiveri tillsammans med Anders, det var en härlig kväll! Nyårsmiddagen i år blev om möjligt ännu bättre än förra året; minitapastallrik, toast Skagen, oxfilé med hasselbackspotatis och pepparsås, sallad med fetaost och granatäpple och en gudomlig cheesecake till efterrätt. Musikquiz (som jag och Johannes vann!), bubbel, skratt och fyrverkerier på 12-slaget. Champagnen bubblade upp i huvudet, rödvinet gick ut i blodet och jag var efter en stressig dag mycket lycklig att få tillbringa dagen och natten med de fina vännerna!

Och i övrigt, ett bra år, ett år fyllt av jobb, härliga fester, ett år då Frida flyttade till Amsterdam och Linnea flyttade hem till Stockholm. Ett år då syskonbarnen utökades med sessan och marodören Ebba, ett år då pappa och mamma firade sina 60-årsdagar med stora kalas. Ett år med massor av kärlek naturligtvis och mycket ordnande och plockande i lägenheten (nu börjar det närma sig att vara färdigt. Ett år av mycket god mat. Ett år då träningen ofta fått stryka på foten, men där istället mat och kost har fått en större del. Vår variant av LCHF har fungerat bra. Ett år av mycket stress och många tårar, men som fått rulla ned för kinderna och in i Anders olika tröjor. Ett år av TV-serier, två hela seriösa har vi hunnit med, Nip/tuck och True Blood och dessutom två helt oseriösa tecknade serier, Drawn together och Invader Zim.Vi börjar 2012 med Sherlock och Generation Kill. Ett år av många roliga kvällar med fina ToT som överraskade en kväll med att komma hem och vara nyförlovade. Även JoM förlovade sig under året. Så härligt med kärlek bland vännerna! Så i det stora hela måste jag säga att 2011 kan läggas till handlingarna som mycket väl godkänt. Trots sammanbrott, trots lärdomen att starksprit i för hög kvantitet leder till panikångest, trots avsaknaden av både badutflykter och vinteraktiviteter, trots för lite träning, trots ett ganska monotont och enformigt (men bra) arbete och trots missförstånd och vänner som plötsligt inte är där längre men som förhoppningsvis kommer tillbaka.

2011- tack för allt!

2012 - vad bär du med dig? Förra året önskade jag mig tre saker; en fin lägenhet, en Toyota och en hund. Två av tre fick jag. Vad törs jag önska mig i år?

Lugn och ro

Onsdag kväll. På soffbordet brinner ljus, i högtalarna sjunger Peter Jöback, det doftar av nybakade skurna pepparkakor och lite glögg, köket är fullt av disk, badrummet är äntligen inplockat från flyttkartongen, Anders ligger och försöker sova en stund innan han ska jobba natt och själv sitter jag i soffan och bara känner att nu, nu äntligen är jag där. Jag har ett lugn i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. De långa listorna jag skrev innan jag gick på semester har jag inte ens tittat åt, de ligger ogjorda och det är bland det bästa jag gjort. Ingen värdesätter mig efter hur städat jag har i köket, ingen kommer dra med fingrarna efter mina golvlister eller krypa ner på golvet och se efter om det är dammigt under soffan. Jag är duktig och ambitiös i nästan allt jag gör både på jobbet och hemma, vårt fina hem ser inte ut som ett kaos, det är inte ostädat, i frysen finns det hembakade lussekatter och resten av pepparkaksdegen ligger i kylen. Det är ingen tävling jag måste vinna, det finns inga priser i vem som diskar oftast. Luther (en gammal präst som spikade upp lappar på en dörr och påstod att människans kall i livet var att arbeta, typ) sitter där på axeln och säger åt mig att jag måste och borde, men tack vare Anders, fina systrar och andra underbara människor i min närhet sitter jag här nu. Med ett lugn i kroppen. Med fullt av odiskad disk, en omålad hallmöbel, en kaosartad garderob, ett fullt förråd och säkert tio saker till som jag skulle kunna känna att jag måste göra. Ingenting av det är viktigt. Luther lyssnar jag på då och då, för jag får ju trots allt gjort en hel del, men han tvingar mig inte längre. Min uppgift just nu är att vara Anders flickvän, mina systrars lillasyster, min mamma och pappas dotter, mina syskonbarns moster och faster, mina vänners vän och att vara Jonna, som längtar till julafton, filar på en önskelista och som har många mysiga dagar framför sig till dess. Som den här till exempel, den 7e december 2011.

Jag lovade ju lite bilder på badrummet och hallen. Det här är ju inte precis känt för att vara en bildblogg och jag har ingen vidare kamera för att ta riktigt bra bilder, så ni får hålla till godo med dessa. Helst vill jag ju förstås visa er personligen, så ta och hälsa på någongång snart! Så fort vi har lånat oss en skruvdragare så kommer det också att komma bilder på köket, på köksväggen ska nämligen vår fina nya tavla, en svart tavellist och vår stora runda klocka upp. Så det får ni se lite längre fram! Tack till Fru Bly för inspirationen, vi är supernöjda!

Badrummet - vi gillar det mörka golvet och badkaret på tassar.

Hallen har fått ny matta och nymålade väggar i grått.

Som sagt, någon vidare bildblogg är inte det här, men jag hoppas att min text istället kan tala för sig själv. Nu har skivan tagit slut, klockan har hunnit bli nästan halv elva. I morgon är det sista officiella dagen på min semester, på fredag ska jag jobba lite försiktigt igen (men med ny energi och en gameplan för hur jag ska hantera de små detaljer som gör mig galen framöver, känns riktigt bra) och så är det helg igen. Då ska jag till Skräddarbacken och baka pepparkakor och tunnbröd medan Anders jobbar och är på personalfest. Det är 17 dagar kvar till jul. Och idag kom den första riktiga snön. Välkommen!

16 dagar kvar

Hej!

För att sammanfatta ett par månader: Födelsedag med underbar födelsedagsfest och ytterligare bevis på att Anders är den rätte, Spamalot på Oscarsteatern (helt underbar pjäs!), Britney Spears i Globen, badrums- och hallrenovering på grund av lättare vattenskada, 50 Cent i Göransson Arena i Sandviken (känns fortfarande lite konstigt att vi faktiskt sett honom live), förlängt vikariat på Akuten till efter nästa sommar (so far), International Suit Up Day med skattjakt på Kupolen, WordFeud-hysteri, inredningsplaner och riktig hemkänsla i fina lägenheten, Nip/Tuck ut, True Blood in, prinsarnas födelsedagar (3 och 2 år, knäppa moster missade båda kalasen, lätt styng i hjärtat för det), födelsedagsfirning för morfar på Rommetravet, mycket städning efter hantverkare i parti och minut, mycket jobb, mycket kärlek, simning lite då och då (skönt!), härlig hösthelg i Stockholm med älskling på Park Inn i Solna med god hotellfrukost och gos, kärlek i kompisgänget, middag med hare och nu är det 16 dagar kvar till första advent. Jag har antagligen glömt väldigt mycket som hänt, är för dålig på att skriva upp och komma ihåg, men ett litet axplock iallafall. Utomhus är det plusgrader och väldigt skön och vacker höst, men jag hoppas på någon liten minusgrad när december kommer. Vinterskorna står och stampar i garderoben och så vill jag ju lära mig åka snowboard, så lite snö vill jag då ha!

Ja, som jag skrev där uppe, badrums- och hallrenovering efter lättare vattenskada. Vi felanmälde vårt badrum för någon månad sedan, kaklet på väggen började rasa ner och plötsligt var hantverkare på plats och började riva. Så långt var det som det skulle. När sen kakelnissan skulle börja kakla ställde hon ut vår toalettstol i hallen och trodde hon hade slagit av allt vatten. Icke sa Nicke. En måndag kväll plaskade Anders i vatten när han klev in genom dörren i hallen och vattenskadan var ett faktum, om än ganska lindrig. Fast en lindrig vattenskada är ingen höjdare för humöret ändå, det är tur älsklingen finns! Det blev akut borttagning av mattan i hallen, anfall av golvläggare och målare, val av matta och väggfärg och ett fint lager slipdamm överallt efteråt. Då vi hade planerat att måla hallen så var det ju lite tur i oturen ändå, nu är hallen jättefin i en grå färg och vår lägenhet är allt vi vill att den ska vara. Här kommer vi verkligen kunna bo länge och bra. Första julen ska bli mysig, få göra julfint och köpa nya adventsljusstakar till alla fönstren (min gamla fina vita kommer passa bra i köket), baka lussekatter och pepparkakor och få bjuda på glögg i vårt fina kök. Ibland känns det lite overkligt att vi lyckades lägga vantarna på just den här lägenheten så fort. Jag ska ta lite bilder på både badrummet och hallen så ni får se hur fint det är!

Idag är det 111111 och min bästa bästa mamma fyller 60 år. Min klippa, min psykolog, min livräddare, min matakut, min shoppingpartner, min bullbakare. Det blir firande i dagarna två och det ska bli härligt. Klockan är 07.37 och jag kunde inte sova längre än så här idag. Inte helt fel dock att byta sängen mot vår mysiga soffa och bara njuta av den första av tre lediga dagar, och att det dessutom är fredag känns skönt, långhelg! Ska ta och knalla en snabbis till Konsum och köpa bröd. Vi har lite olika saker att göra innan hela klanen samlas hemma hos syster Medium för födelsedagsmiddagspyssel, mostern kommer och hjälper till med matlagning (älskar att komma från en familj som tycker om att laga mat, bästa cateringfirman ever för kommande stora fester), jag ska dekorera bordet och Anders får vara barnvakt. Innan vi landar i Underberg ska det ätas frukost, synkas outfits till kvällen, färgas hår (klippte av mig håret här om dagen, inte helt men en bra bit och det känns riktigt bra fast ovant, såg tydligen väldigt snäll ut enligt en av mina chefer, vet inte hur det ska tolkas), duschas, åkas till DollarStore, ÖB och Biltema. Sen blir det fest!

Grattis mamma EvaCarin!

Bakläxa

Hej!

Jag tror att min blogg skulle kunna få pris i kategorin "Uppdateras mer sällan än ofta". Det är ju tur att jag i min beskrivning har skrivit att jag uppdaterar med jämna och ojämna mellanrum... Såg i listan att det bara är skrivet ett inlägg i månaden under hela sommaren. Inte okej! Nåväl, det är väl dags att uppdatera nu då iallafall, när det är ny månad och jag har en ledig dag. En ledig dag som ska spenderas först i väntan på att tvättmaskinen ska snurra klart och med lite småplock här hemma. Konstigt att det aldrig tar slut, plockandet och pysslandet. Mitt kök har jag insett är ett hopplöst fall, det är konstant i behov av städning/diskning/plockning, kanske är det som syster Large säger, det är ett Sisyfosarbete. Får se det som att vi faktiskt använder vårt kök till det man ska använda det till, matlagning. För lagar mat gör vi faktiskt, matlistor skrivs och mat handlas och matlådor byggs ihop varje dag med nyttig och genomtänkt mat. Det fungerade så bra när vi satte igång att vi fortsätter nu under hösten. Igår till exempel hade vi med oss en sallad med melon, tomater, gurka, machésallad, fetaost, vinägrett och lufttorkad skinka till. Blev kanongott och såg jättefint ut!

Igår fick jag en liten svacka. Har under den senaste tiden känt hur jag börjar stelna ihop, tappa all definition i kroppen, känna hur kroppen inte passar ihop med hur jag vill känna inför den. Tidigare har jag ju alltid hittat tillbaka till träning efter uppehåll, men den här gången har det inte gått alls. Ingenting har lockat, jag har promenerat på sin höjd (både som motion och som huvudrensning, ibland i sällskap med Anders och då är det som bäst) men inte fått den berömda ändan ur vagnen och tagit reda på vad jag vill göra. Förklarade situationen för Anders och han förstod, han såg till att plocka upp mig över ytan igen genom att få ner mig under ytan. Genom att föreslå simning, klicka in sig på Maserhallens hemsida och börja titta på priser, fick han den stora ångestklumpen i magen att ge sig av. Och så plötsligt kändes inte allt så hopplöst längre, för jag älskar ju att simma. De har öppet bra tider och dessutom finns det ju lite träningspass där i hallen också (BodyBalance bland annat vilket jag tror skulle vara bra). Och när det var bestämt log jag igen och konstaterade återigen att jag verkligen behöver Anders. Så idag ska jag till Maserhallen på eftermiddagen, ser redan fram emot det!

Sommaren gick ju förbi ganska obemärkt i år, såg en status på Facebook här om veckan där personen ifråga konstaterade att hon failat på årets sommar och nu ska satsa på en grym höst och vinter. Jag kunde bara hålla med. Sist jag uppdaterade bloggen hade jag höga förhoppningar om bad och mer sommaraktiviteter, men det blev inte så alls. Då jag jobbat hela sommaren känner jag väl inte riktigt att jag har utnyttjat hela den där sommargrejen. Badat har jag knappt gjort, jag som älskar att bada ute på sommaren. Och nej då, jag är inte särskilt bitter över det, för nu vet jag ju att det kommer en härlig höst (september är här och ja, en liten liten touch av krisp i luften har jag känt) och kanske kan vintern bli den vintern då jag lär mig åka snowboard, har snöbollskrig och åker pulka. Det kommer nya somrar och framtiden lär nog se till att jag får vara ledig och kunna utnyttja sommaren tids nog! Höst och vinter, come on, let's play!

Så nu är det alltså september. För bara ett år sen (känns som en evighet) var jag på väg till medelhavet och stora båten. Kan inte riktigt förstå att det bara är ett år sen, att det kan hinna hända så mycket på ett år. Och nu är det här livet det mest självklara (fast det är det inte alltid, minst ett par gånger i veckan slås jag av hur konstigt det är). Hösten börjar närma sig, jag ser fram emot den. Jag har gett mig in på en av mina största utmaningar nu, jag ska göra allt jag kan för att ta körkort. Läser teori så fort jag kommer åt och ska släpa med mina päron på handledarkurs (kanske även Johan om vi kommer överens och inte blir osams) och om allt går enligt planen så blir det intensivkurs i november någongång. Så gissa vad jag önskar mig i födelsedagspresent? Jag har fått prova att köra två gånger, första gången fick jag helt rätt känsla, nämligen "det här är ju kul, bara lite lite läskigt, det kanske inte är omöjligt för mig". Andra gången var det mörkt och lite läskigare, men lyckades att svänga runt ett hörn och komma upp för en liten backe. Det finns nog hopp!

Körkortsteoriplugg, körlektioner, jobb till nyår, simning, BodyBalance, sista säsongen av Nip/tuck och sen börja med True blood, mycket film, UFC, födelsedag, dans på Flamingo med älsklingen (vi är snygga ihop på dansgolvet), höstlöv, Stockholmsweekend, Spamalot på Oscarsteatern, Halloweenfest och första snön. Hösten 2011.

Halvtid.

Mitt i sommaren.

Idag är det måndag, det är den 18 juli och jag tror väl att man kan räkna det som mitten av sommaren. Hittills måste jag säga att den har varit bra, även om dagarna med strandhäng kan räknas på ena handen. Tror jag ska satsa på det där med semester nästa år. Vår festivalvecka var verkligen toppen, vädret visade sig som vanligt från sin bästa sida och skratten har varit många. Massor av människor överallt, mängder av bra konserter, festivalmat, drinkar, festivaltröjor, musik från Johans balkong och massor av mys tillsammans med fina Camp Gunnel (ingen nämnd, ingen glömd). Veronica Maggio, Bad Religion, Daniel Adams-Ray, 30 seconds to mars, Dollykollot, Oskar Linnros, Maskinen, Petter, Prop Dylan, Håkan Hellström, Organismen, LoopTroop, Kapten Röd, Mariachi el Bronx, Stures Dansorkester och säkert en hel hög till som jag har glömt. Hela festivalen avslutades i Liljeqvistska parken, efter några favoritlåtar med Håkan Hellström gick jag bort emot Tropico-scenen och träffade min finaste och lyssnade på lite lokal men samtidigt amerikansk oldschool hiphop med Prop Dylan. På kullen i parken väntade Anders, vi satt tätt ihop och bara njöt av att vara tillsammans och av att ha haft en fantastisk festival. När konserten var slut gick vi hem till Camp Gunnel och inledde årets episka efterfest tillsammans med de tappra och cyklade så småningom hem klockan halv sex genom ett stilla sovande Borlänge. 2012 är redan en succé genom att de redan släppt Lars Winnerbäck och Hoffmaestro. Biljetter köpes snarast.

Då ska vi se vad som är kvar den här sommaren. Jag är otroligt sugen på att åka bort någonstans, men förstår ju också mycket väl att jag får vänta med det med tanke på mitt jobb. Som sagt tidigare, hoppas på semester nästa år (lite mer än en vecka under Peace&Love). Jag jobbar mestadels dagtid vilket ju är skönt. Anders kommer vara borta från mig i 2 veckor, han och Johan ska åka till Turkiet, jag undrar jag hur det ska bli. Så länge sen vi var ifrån varandra så länge, förhoppningsvis går tiden fort även då. Får se till att översocialisera med övriga världen så hinner jag nog inte tänka så mycket. Förra sommaren åkte han ju till London och Barcelona, redan då var det jobbigt att han var borta och då hade vi känt varandra i typ två veckor. Haha. Jag vill också åka bort, nästan var som helst egentligen men gärna någonstans där det är garanterat varmt. Så skönt det vore, med lite tur så kanske det går till hösten.

Nu är det måndag eftermiddag, jag har en ledig dag men har redan hunnit handla mat med mamma, lagat lunch till Anders, hälsat på syster och systerbarnen i Underberg och tvättat. Är inte så bra på att vara ledig. Ska dessutom träffa Sofia och lilla Ella om någon timme, sen är det promenad som gäller (promenadregim och nyttig lunch/middag har införts i det Sjögren-Smedska hemmet, som ett test för att se om det påverkar midjemått och trötthet alls) och sen skulle visst darlingen spela TV-spel med Adde. Kan tänka mig att ligga och halvsova i soffan under tiden. Jobba fyra dagar den här veckan, sen har vi äntligen en ledig helg ihop. Fira farmors födelsedag är det enda som står på programmet och eventuellt en liten middag på lördagkvällen. Först och främst, sovmorgon tillsammans. Det är så sällan det händer att varje gång blir extra speciell. Älskar att bara få ligga kvar i sängen tills hungern slår till, få göra frukost och flytta över till soffan och något avsnitt av Nip/tuck. Lycka!

Lycka för övrigt kan stavas promise ring, ett fenomen jag lyckades googla fram och som du kan läsa mer om här efter att Anders på söndagen den 3 juli öppnade en liten svart ask och visade två jättefina enkla silverringar. Det var inte en regelrätt förlovning, men han ville att det ska synas att vi hör ihop och jag blev alldeles varm i hjärtat. Han är så fin och gör mig så lycklig. Efter att ha bytt storlek till en mindre gick det väldigt fort att vänja sig vid att vara ringmärkt. Och naturligtvis vill vi både förlova oss på riktigt, med dyrare ringar och förlovningsfest och bröllop inom ett år, men det här kändes som ett bra första steg. För hör ihop, det gör vi, det är ett som är säkert.

Hoppas du har en skön sommar!