First and last and always.

We are at a certain point of our lives.

We can do and become whatever we like.

Så har man jobbat en helg igen, vilket innebär att nästa helg är ledig. Skönt med rutiner. Började jobba klockan ett i lördags. Vaknade och kände mig risig och nere. Hade ingen större lust att gå upp. J kom och la sig bredvid mig och frågade vad det var och så fick jag prata ut lite. Sen åt vi frukost och jag fick en jättekram innan jag gick iväg till tåget. Dagen förflöt rätt så bra, med pannkakor med hallonsylt till lunch och en halv 100 grams mintkrokant. Sen en lugn kväll med många skratt. Vi var klara i god tid, jag hann med allting och kände mig nöjd. Skjuts hem av en kollega, alltid trevligt. Söndag morgon, upp och åt frukost för en gångs skull. J låg i sängen och sov, jag lät honom sova. Tog mp3spelaren med Patricide i och gick återigen iväg till mitt pendeltåg. I öronen ljöd så den gamla skatepunken igen. Det kändes konstigt nog inte så mycket, men såklart tänker jag på vilket datum det är och vilka dagar det är som ska komma. Dagen på jobbet var lugn också idag, så jag kom iväg halv fem, åkte mer pendeltåg, träffade J på affären och handlade mat. Åkte hem, jag pratade i telefonen med mamma, J diskade, sen lagade jag mat. Efter maten lite svensk komedi och Ben&Jerrys Chunky Monkey. Den kan jag rekomendera. Bananglass med chokladbitar och valnötter. Slurp! Ja, jag har haft frossarhelg den här helgen. Mer mat, mindre träning. Ska återgå till mitt hälsosamma liv i morgon! Behövde bara fylla på kalorintaget lite... :o)

Det är de där dagarna nu. De där datumen som för alltid är fastetsade i mitt medvetande. Idag är det den 28e, olycksdagen. Dagen när vi flyttade in på IVA i Falun och vände upp och ner på en hel personalstyrka. Den inledande dagen av fyra. De fyra sista dagarna tillsammans med min storebror. Fyra år sedan är det nu. Fyra korta långa år. Jag har tänkt på det idag, jag har inte gråtit eller brutit ihop, men jag har tänkt. På mina systrar medium och large, på min mamma och pappa, på min extra-syster och min brorsdotter och såklart på mina andra kära släktingar och vänner som delar samma minnen och samma öde som jag. På hur konstigt det kan bli, från ett ögonblick till ett annat. Tänkt på S också, den vän som kunde säga "jag vet hur det känns" så att jag trodde henne. Klart jag hellre hade varit utan denna vetskap. Men nu vet jag hur det känns, nu är det så här det ska vara. Tydligen. Det är sorgligt. Igår berättade jag det för någon för första gången på länge. Jag satt med en kollega som frågade hur jag mådde och då berättade jag. Det kändes bra. Både att jag vågade vara ärlig och att jag fick säga det högt igen. Det är inte så ofta jag gör det.

"För fyra år sedan dog min bror. Hur? I en trafikolycka, han körde moped och blev påkörd av en bil. Vad han yngre än du? Nej, han var 33, han körde moped till jobbet. Han låg på intensiven i fyra dagar innan han dog. Det var nog tur, för då fick jag/vi tid att ta in det någorlunda iallafall. Men det är ju inte så där jätteroligt just nu. Nej, det förstår jag verkligen." Tyst.

Jag fyller nu högtalarna med Sisters of mercy. Till min storebror D och till mina systrar, mina allrakäraste systrar Medium och Large. Jag älskar er. Nu tar vi oss igenom ytterligare en januari, som vi gjort förut, med minnena nära till hands och med lite av D's ande svävande över oss. First and last and always.

I want a party to go to and some friends in this town

Natt mot lördag. Dags för ytterligare en helg med jobb. Börjar jobba klockan ett i morgon. Om tolv timmar. Blir en lång dag. Känner mig inte riktigt upplagd, men det får gå bra. Som det alltid gör. Det får bli sovmorgon. Verkligen sova ut utan klocka, äta god frukost med frukosthjärtan och naturell yoghurt. Ladda upp ordentligt för den långa dagen på jobbet och goslas med J så länge som möjligt. Det är ju alltid trevligt och uppbyggande och nödvändigt det också.

Jag kommer på massor av intressanta saker att skriva om under dagarna, men sen slutar det ändå alltid med att jag inte kommer ihåg dom när jag väl är här. Jag tror jag på allvar måste börja ha med mig min skrivbok med specerihandlaren på framsidan på jobbet. Skriva ner sånt som kommer till mig, känslor, ord, händelser. Önskar jag hade bättre minne också. Jag vill ju kunna dela med mig av mina tankar och funderingar, inte bara kring stora saker, utan också om små saker.

Som; varför det inte finns något smart system för flaskor vid sidan av rullbanden i kassan, de välter alltid och gör alltid ens annars så smarta system till ett enda kaos. Det måste gå att effektivisera.

Som; att jag känner mig som Nemi i en strip när hon sitter med två tjejer och försöker kommunicera, men inte förstår vad de säger. (De pratar läppglans och kläder.) Hon blir tecknad som en gris och de andra två blir ödlor. Så känns det allt som oftast. Konstigt egentligen, jag som är så social...

Funderar också på; om det finns någon speciell teknik för att se så där avslappnat cool ut bärandes på en sportbag. Jag tror aldrig jag har vant mig riktigt, men det kanske blir bättre med tiden... Jag har iallfall köpt en snygg, svart Puma-väska som komplement till min bruna Puma-ryggsäck. Det får bli månadens utsvävning tror jag.

Detta om detta. Åhhh, det måste jag börja använda oftare! För er som inte lyssnat på den eminenta skivan "Detta om detta" så säger jag bara... Ehh... Det gör inget. Det var en ganska märklig barnskiva som jag lyssnade på mycket när jag var liten. Jag kan fortfarande replikerna utantill. Den handlade om två radiotroll...

Jag känner mig ganska tom. Håret är åt skogen för långt tråkigt och slitet, kläderna sitter inte som de ska, mitt enda komplex växer sig större och större (vad gör man åt dubbelhaka?), skorna är antingen för kalla, för fula, för hala eller för utslitna, musiken har tystnat i min mp3-spelare (ingenting känns bra längre) och jag vet inte riktigt hur saker och ting känns. Jag har fortfarande ingen att ringa till här. Som Marit Bergman sjunger "I've got a party to go to and no friends in this town". Min telefon ringer bara när det är J som undrar vad vi ska äta. De enda SMS jag får kommer från Comviq och Lindex. Tomt är ordet. (Det enda som är fullt är kärlekskontot, det är tur att det finns. )

Det är dags att sova nu. Corepasset är avbokat, sängen är bäddad och musiken tog slut i högtalarna. I'm from Barcelona är bra men förstärker ensamhetskänslan. "I wanna sing this song with all of my friends..."
(Fast det är ju ljug det där om "a party to go to", för jag har ingen fest att gå på. Heller. Men ni förstår kanske vad jag menar...)
Detta om detta.

Lugn och ro bland vårtsvin och nässeldjur

En morgon när jag vaknade var hela världen vit. Hmm.. hur bra lät det där? Nu har det snöat åtminstone igen... och det är faktiskt vitt över hela marken. Jag är helt ledig idag och har planerat in ett eget rekreerande besök på Universeum. Dyrt kanske, men det är också bara två dagar till lön och vad kan passa bättre en snöig ledig dag än att leta på ödlor och andra djur i en regnskog? Jag har aldrig varit där ensam. Tror det kan vara bra.

Läste en rolig artikel i GP. Att oreda inte bara är av ondo. Jag har min egen teori i ämnet. När man har det rörigt med fortfarande har koll på var man har viktiga papper, nycklar, mobilladdare och andra nödvändigheter, då är det helt okej. Det är när det är rörigt och man inte har den blekaste aning om var förra telefonräkningen, intresseanmälan till vasaloppet eller inbjudan till födelsedagsfesten är, det är då man har problem. Hmm.. kanske var det precis det artikeln kom fram till. Jag får läsa den igen med en tallrik mjölk och K-special.

Godmiddag!
----------------------------------------------
Uppdatering.
Det blev inget besök på Universeum, trots att de har fått nya krabbor. Istället tog jag tvåans spårvagn till Linnéplatsen och klättrade upp för en massa trappor. Upp till Naturhistoriska muséet. En mycket trevlig eftermiddag i lugn och ro. Knappt en kotte att trängas med. Eller jo, kottar fanns det nog. Och en uppstoppad vombat, en gigantisk uppstoppad elefant, insekter och annat äckligt i formalin (typ cossus cossus...) Och kanske framför allt, en väldigt jättestor blåval. Man känner sig rätt så liten när man står bredvid en sådan grej. Kul var det att vara där. Skön eftermiddag! Sen var jag inne i kaoset i city och insåg igen att jag inte gillar det särskilt mycket. Gick mest runt innan jag åkte hem, gick till affären och köpte jos. En helt okej dag. Fast nu snöar det inte längre. Så den där fina promenaden jag hade tänkt ut känns inte lika lockande längre. Tror att ryggläge i soffan och en bra bok får bli kvällens underhållning istället. BodyCombaten på city var fullbokad. Får ta i dubbelt så mycket i morgon kväll istället. Nu ska jag laga mat.
Ajöken.

Exakt precis i denna stund just nu

Gosh. Jag har inte skrivit någonting här sedan i onsdags. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, kära läsare. Sen i onsdags har det hänt lite ditt och datt. Torsdagen var lång som vanligt, upp tidigt tidigt (ville helst av allt mörda väckarklockan och krypa intill J igen och somna om) och iväg till jobbet. Skulle fotograferas, så trots att jag inte skulle stressa till något combatpass på kvällen släpade jag med mig en massa grejer. Gillar varken att fotograferas eller släpa grejer fram och tillbaka. Jag blir aldrig bra på uppställda kort och jag blir alltid jättevarm av ryggsäck Dagen avslutades med ett superskönt aerobicpass med östersundskan. Hon är energisk som få, bra inspiration. Det går att träna aerobics på två sätt, lätt eller jobbigt. Gissa hur vi gjorde? Upp tidigt igen på fredag morgon för ytterligare en lång dag på jobbet. Det gick helt okej även om jag inte är människa före tio på morgonen, pallar inte gnälliga människor klockan halv nio… När dagen tog slut var jag nog gladare än någon annan, åkte hem med tåget till min soffa och mina vänner i SATC. J lagade mat åt mig, vi åt och sen återgick vi till viloläge i soffan framför Så ska det låta. Åt massa choklad och hade det mycket mysigt där vi låg. Äntligen helg!

Lördag så. Inleddes med en ilsken klocka som väckte mig och talade om att det var dags att gå till gymmet och plåga magmusklerna. Gick dit, tränade och gick hem. Det gick väl så där bra men jag gjorde det åtminstone. I snöstorm dessutom (okej, bara promenaden dit, men ändå). Ibland undrar man vad det är som gör att man frivilligt går ut i snö och kyla för att göra något som gör ont. Mysterium. Duschade och sen blev det afternoon tea med syster large. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mycket prat om allt och ingenting. Goda varma scones med smör och hallonmarmelad och varmt bavaria-te. Mums! Jag behöver fler såna tillfällen, jag älskar ju att sitta bort en hel eftermiddag och bara prata. Ge mig sociala kontakter! Jag är öppen för förslag! I hällregnet skildes vi sedan åt, large för bowling och jag gick in i gratisnöjenas högborg, biblioteket. Plockade på mig allsköns litteratur, behöver böcker att läsa på pendeln. Jag är så trött på Metro. Bättre då att läsa om avhoppade sektmedlemmar, träning, krönikor av Markus Birro eller om annorlunda sexualiteter. Eller något annat spännande. Lördagen fortsatte med mys med J, matlagning, efterrätt, mera SATC, mera mys och sen sömn medan stormen rasade utanför fönstren. Igen. Snön försvann fortare än kvickt, men det var åtminstone vitt ett tag. Nu vet jag inte om det behöver komma någon mer snö…

Söndag i sängen. Vaknade inte förrän elva, då jag gick upp och fick totalnoja på att det var så rörigt och så mycket disk överallt. Åt lite frukost och läste en demolerad GP. Vårt brevinkast är för litet. Sen tog jag på mig träningskläderna och gick till gymmet. För sjätte gången den här veckan. Det känns konstigt nog väldigt bra, alternativen är så pass många att det går att träna så mycket. Läste i boken ”Jag vill ju bara se bra ut naken” att det inte är farligt att träna mycket och ofta, det är farligare att sitta stilla. Så länge det inte gör ont på fel sätt kan man enkelt utsätta kroppen för påfrestningar. Skönt att ”höra”! Röjde upp i kaoset här hemma medan J tränade, sen tog vi vagnen ner till Korsvägen och Tugget och åt kvällsmat. Kebabtallrik för mig och pizza Torino för J. Vardagslyx!

Den här helgen har varit otroligt bra. Ren rekreation inför den trista och tråkiga och sorgliga period som är i antågande. Fått sova mycket, fått mycket närkontakt med J, fått social stimulans och mycket skratt med systern. Fått njuta av det enorma utbudet på stadens bibliotek. Söndagskvällen gav också en framtidsplan, något som gjorde mig mycket glad. Kanske kan det bli studier till hösten. J tycker att jag borde göra högskoleprovet och jag får väl överväga saken. På något sätt känns det som det vore roligt att börja plugga igen. Kan sakna det ibland, att jobba är inte riktigt så pass intellektuellt stimulerande så att jag blir nöjd. Det är tur att jag har biblioteket att tillgå. Jag får hoppas att mitt lilla nysatta mål uppnås. Återkommer till innehållet så småingom.

Söndagskvällen spenderades i soffan framför diverse dokumentärer, bland annat om munksälens överlevnad och en naturfilm från Iran på jakt efter Latifis huggorm. Jag gjorde chai med skummad mjölk, gott! Kroppen är inte jättetrött, psyket mår riktigt bra och jag tror faktiskt på mig själv när jag säger att det kommer ordna sig med bostad framåt sommaren. Jag undrar ibland hur det kan komma sig att jag får ha det så här bra. Kanske är det ett en uppmuntran från någon högre makt för allt jag gick igenom för fyra år sedan. Borde jag ha dåligt samvete för att jag mår så bra? För att jag fick ett bra jobb och har en bra lägenhet och en underbar sambo? Eller kan livet bara vara så här bra helt utan vidare. Det tåls att fundera på. Dock inte nu, för det är dags att sova här i Snöbollschampinjonen. Lägga i nya lakan i sängen, borsta tänderna och läsa vidare i ”Jag vill ju bara se bra ut naken”. God natt, tack för att du tog dig tid att läsa ända hit.

Dagens roligaste replik: ”Om du ställer dig där borta, så står du lite längre bort…”
Micke Tornvings karaktär till en av sina anställda på Gran Canaria i nya serien ”Playa del Sol.”
Kan nog bli roligt! Jag skrattade flera gånger!

97-97, var har du tagit vägen nu?

Så var det snart dags att gå och sova igen då. I morgon ringer klockan okristligt tidigt, på med regnställ (antagligen behövs det i morgon också) och åka iväg till jobbet. Jobba torsdag och fredag men sen är jag ledig i helgen. Dagen har varit stormig, diskade stora diskberget på förmiddagen efter att ha väckts av J som gjorde frukost åt mig. Senaste frukosten; mjölk, special K och russin. Blodgrape och te (dock inte ihop, det som skär sig.) J drog iväg till skolan för tentaplugg och jobbintervju och jag diskade, klädde på mig och åkte in till stan för att träffa K. Otroligt roligt, lunch på bufféstället i Nordstan och sen vagnen hem till Birkagatan för glass, fotoalbum-tittning, prat och mycket flams och trams. Som det alltid blir när vi kommer ihop oss, skönt att vissa saker alltid förblir lika oavsett hur mycket tid som gått. Och i sommar, två dagar innan jag och J flyger till Grekland, ska jag/vi gå på bröllop.
Mitt första kompis-bröllop, förhoppningsvis inte det sista! Det ska minsann bli roligt!

Vi pratade Västerbyminnen, om de helt vilda somrarna som pågick där ett tag. Då badkläderna var konstant blöta, cyklarna våra bästa vänner och konditionen var på topp. Vi cyklade på långa cykelutflykter, vi såg på mycket dålig film, vi bildade klubb och skrev tidning. Vi skrattade, hoppade på höskullar och spelade enorma mängder fotboll. Vi bodde praktiskt taget i vattnet vid ån, oavsett tidpunkt på dygnet var det okej att bada. Vi pratade om de osynkade mattiderna, om våra föräldrar som knappt såg röken av oss under sommarhalvåret, vi var alltid ute på äventyr. Vi gjorde utflykter till myrön, där vi åt makaronsallad marinerad i yes. Fick enorma skrattanfall för att undertecknad inte kunde vara behjälplig med ficklampan. Det är inte alltid roligt att växa upp. Det var underbara tider och ibland kan jag sakna dom så att det gör ont. Skulle vara så underbart roligt att dra ihop det gamla gänget. Jag, K, R, M, K, R, och R. Träffas över god mat och vin en sommarkväll i Västerbyn. Jag måste nog styra upp detta någongång. Barndomens, eller kanske tidiga tonårstidens, somrar i Västerbyn med all dess oskuldsfullhet. Tills tiden hann ikapp...

Nu är det onsdag kväll, har varit på Combat ikväll och det är alltid kul. C berättade om något som hette typ BootCamp* som fanns på city, det vore kul att testa. Synd att det låg på onsdagar också... Får kanske svika H någongång och testa. 20 spänn kan det vara värt. Nu är nästa träningspass aerobics med östersundskan efter morgondagens långa jobbdag. Måste boka combatpasset till nästa tisdag också.. Fastnat i träningsträsket? Vem? Jag?... :o)
Ska gå en runda på K-mässan på lunchen och se om en väska finns där som jag har blivit kär i. Mycket plats för både jobbprylar och träningskläder. Och i morgon ska vi fotograferas för en reklamkampanj, har preparerat ryggsäcken med prylar som kanske kan hjälpa till att fräsha upp mig lite efter två och en halv timmes varuplock. Wish me luck!

*
BootCamp;
En effektiv träningsform hämtad från den amerikanska militären. Ett pass med hög intensitet där man varvar styrka med egna kroppvikten och kondition i korta intervaller. Man får ökad motivation, energi och självförtroende på köpet!

Titeln är det svåraste av allt...

En helg har förflutit. Eller kanske snarare förflugit. Den stora hurrikanen drog in över västkusten och nog lät det ett tag som att fönsterrutorna skulle skaka sönder och att mina möbler på balkongen skulle slita sig. Dock sitter fönstren kvar och möblerna har bara vält, så det är ingen större skada skedd. Ganska mysigt att ligga och lyssna på stormen faktiskt. Helgen inleddes med trettio minuter på löpbandet och sen core med H. Ont gjorde det, jobbigt var det. Men okej då, det var skönt efteråt och det gör nytta. Sexpack till sommaren? Hoppas kan man alltid... Och med lite tur nu får jag åtminstone ett extra combatpass varannan vecka, det vore så grymt skönt. Okej att de ligger på dagarna efter varandra, men kan H så kan väl jag. (Jag är minst lika grym!)

Sex and the city är min nya religion, det som är lite skrämmande är väl att jag upplevt typ allt som händer. Kanske inte riktigt, men det är så otroligt mycket situationer som jag känner igen mig i. Kanske är det så för alla? Det är iallafall väldigt bra att ha alla dessa avsnitt att slänga i DVD'n när det inte är något annat att se på. Tack mamma för den julklappen! Okej att tjejerna i sex and the city är mer i mina systrars ålder, men jag känner ändå igen mig i vart och vartannat avsnitt. Alla dessa killar som Miranda, Carrie, Charlotte och Samantha hittar, det går att hitta paralleller till dem alla i mitt eget liv bara man letar lite (behöver inte leta så hysteriskt mycket heller...) Jag skrattar mycket igenkännande. Jag önskar bara att jag också fick ha ett posse med tjejkompisar. Det blir lite sorgligt ibland, när saknaden av vänner blir påtaglig, när jag inte har någon på snabbuppringning på telefonen för krissamtal när jag har rört till det. För drömläget vore ju ändå att ha åtminstone någon/några... Kanske kan man förtränga ett behov med ett annat. Kärlek och träning kan nästan väga upp avsaknad av vänskap. I övrigt gillar jag SATC mycket, för på något sätt inser jag att mitt liv inte är särskilt vanligt trots allt. Okej, kanske utåt sett, men under ytan och i det fördolda finns en väl upplyst ung fröken som har en hel del livserfarenhet. På många plan. Och den delen av mig ska jag inte förringa. Jag är rätt tuff, när man tänker på det. Jag är lika neurotisk och dramatisk som Carrie, lika konflikträdd som Miranda. Har en lika stor dröm som Charlotte om ett lyckligt liv med den perfekta mannen i det perfekta hemmet (house in the Hamptons, någon?). Och jag är minst lika bra som Samantha... All four mixed into one! (Och jag tror att J är Mirandas Steve...)

Så, trots hurrikanen blev det en bra helg. Tågen gick inte på söndagen så jag fick ledigt. Jag vet att ni säger att "hur kan du ta ledigt en söndag, fattar du hur mycket pengar du förlorar på det?" Ja det vet jag, men jag vann en massa qualitytime med mig själv och med J. Hann städa badrummet, diska, göra rent spishällen, se på massa SATC, poppa massor av musik i högtalarna, ha ett alldeles eget dansgolv i sovrummet, äta söndagsgodis och blodgrape och bara mysa inne när stormen rasade utanför. På kvällen kom J hem, vi åt mat och sen ägnade vi resten av kvällen åt varandra. Det är minst lika mycket värt!
Så nu är det en ny vecka igen. En bra sådan tror jag. P är tillbaka på jobbet, kul! Får väl se om det blir partaj till helgen. Ska träna en massa i veckan. Löpband/gym tisdag kväll, combat onsdag, aerobics torsdag, löpband/gym fredag, core lördag, sova söndag. Vad sägs?

Fåglar kvittrar i en serenad

Fredag. Sov så länge jag tillät mig själv, åt frukost och drog iväg till jobbet. Inget regn, istället solsken och fågelkvitter. Hade kunnat vara en dag i början av april, men det är den tolfte januari och inget annat. Vädret ändrades dock och Kungsbackaån har återigen blivit en älv. Blev dock inte genomblöt varken på vägen till eller från jobbet så det gjorde inget. Till och med tågen hade börjat gå som de skulle när jag skulle hem. Handlade lite mat och jag vet inte vad det var, men jag hade en bra känsla i kroppen, så pass bra att jag inte ens blev arg när det stod att det var sjutton minuter kvar till spårvagnen skulle komma. Satte mig i väntkuren, tog fram min bok som jag fått av E efter den där helgen förra våren, satte i kosslurarna och tiden flög förbi. Spårvagnen kom och tog mig hem till en tom diskbänk och min älskling. Jag gjorde mat, vi såg på Little Britain och sen blev det blåbärspaj till efterrätt och ett par avsnitt av Sex and the city. Vilken bra fredag!

Man slutar aldrig förundras över människors intresse för att handla mat. Och över folks konstiga beteende i en mataffär. Om man som kassörska (låter som man är hundra år gammal) kommer gående med en nyckel, öppnar grinden vid en kassa, drar av huvan av kortläsaren och tar bort "nästa-kassa-skylten", vad är det troligt att man ska göra då? Öppna kassan säger du, ja självklart. Men ändå får man alltid samma fråga: Öppnar du? Och så se människor mycket förvånade ut. Ibland får jag sån lust att svara: "Nej, jag stänger nu." "Nej, jag ska bara sitta här och se glad ut en stund tills alla köerna har försvunnit av sig själv." Jag blir så trött. Det är tur att den allra största andelen av mina kunder är trevliga dylika, för oj vad en grinig kund kan få mig ur balans. Fast oftast resulterar bara gnäll i att jag blir extra snäll och trevlig mot kunderna efter. Ibland får man en förstående blick av kunden som kommer efter och då känns det rätt så bra. Att jobba på ICA är verkligen inget vem som helst klarar av, tror jag, det krävs rätt mycket social kompetens och en känsla för att kunna känna av en stämning hos människor. Att veta vilka man kan skämta med och vara ironisk med. Det låter inte så himla flashigt att säga att man jobbar på ICA, men för mig är det otroligt bra. Kanske inte så kreativt och intellektuellt stimulerande, men jag har inte en enda dag under detta år som jag har jobbat inte velat gå till jobbet. Även om vägen dit har känts lång och mörk och kall, så vet jag att det kommer alltid vara någon där som kommer göra min dag helt okej. Ett glatt hej, en skrattattack i personalrummet, lite småsnack med kollegan i kassan framför eller bakom. Tänk att man kan tycka om en arbetsplats så mycket. Men som sagt, jag slutar aldrig förvånas över hur människor fungerar i en mataffär. De står i kö fast det finns fyra lediga kassor, de glömmer att ta kassar fast de handlat massor (jag funderar alltid på hur de skulle kunnat få hem det utan kassar... vore kul att se nångång!), de lägger chipspåsar först och sexpack sist. De klagar på att det är mycket folk när de handlar en torsdag eftermiddag. Deras favorituttalande är "Ja de där har jag gjort själv. Nypressade i morse" om sedlar. De stressar och skyndar och hoppas på att spara tid. Jag undrar hur många c-uppsatser som skrivits med bas i livsmedelshandeln. Jag kan tänka mig att skriva ett par till!

Jag borde gå och sova snart, men det är rätt skönt att hitta här framför burken. Pratar med Large på MSN, J ligger i sängen och läser "En aktiespekulants psykologi", Wille Crafoord sjunger i högtalarna och utanför viner stormen. Ibland är man lyckligt lottad. Som att få ha det så här. Just nu vill jag inte ha någonting mer. Jo, jag vill ha en tvåa eller trea som står och väntar på oss i mitten av juli. Som vi bara kan få flytta in i lagom till det här kontraktet tar slut. Så om du vet nån som har en över så kan du väl höra av dig! I övrigt är jag dock nöjd. Träningen går mycket bra. H är superbra inspiration och östersundskan är också grym. Aerobics är ju faktiskt rätt så kul bara man slutar tänka så mycket! Hur ska jag klara mig utan dom ifall vi inte får bo kvar i de här krokarna? "Jaja, Noja, tänk inte på det nu. Det är som du redan sagt den tolfte (snart trettonde) januari. Än så länge får du träna hur mycket du vill och de kommer finnas där och pusha dig ännu högre och du kommer bli grym till sommaren!"

Nu till en ändring, jag pallar inte hitta på låtar till varje dag och citat finns det alldeles för många av så jag blir alldeles snurrig i huvudet av att försöka hitta något som passar. Jag lägger därmed ner hela den delen av min blogg. Ska hitta på en ny liknande grej, men inte just nu!
Nu är det dags att sova här i kvarteret Snöbollschampinjonen.
Godnatt.

Bryt ihop och kom igen.

Tänkte att jag idag skulle skriva om något annat än jobb och regn. För regnar gör det och jobbar gör jag inte. Dagen har spenderats springades upp och ner i tvättstugan. Fått undan den värsta tvätthögen, sorterat en nästan oändlig hög strumpor, trosor och kalsonger. Hur många par kan man egentligen behöva? Vårt garderobssubstitut svämmar över på alla bredder av underkläder. Jaja, vart par har väl sin tid antar jag. Skönt att få undan den stora tvätthögen åtminstone och framför allt få träningskläderna rena. Nu har det nya schemat börjat så ikväll blir det combat och som tur är så ligger E's aerobicspass i bra tid på torsdagarna så jag får väl vara lite nöjd med det åtminstone. H har coreträning på lördag förmiddag också så det blir nog bra, först en halvtimmes core och så typ trekvart på löpbandet och lite massage. Kan nog bli bra! Även om det känns tråkigt att bara få slåss och vara tuff och svettas från alla platser på kroppen en gång i veckan. Har tillbringat större delen av den här dagen tillsammans med mina nygamla vänner i Sex and the city. Funderar på vem jag är mest lik, men jag tror att jag är som alla andra, ett par bitar från alla personerna även om Miranda nog har ett litet försprång. Hon som känner sig osynlig lika ofta som jag men som trots allt får en massa sex...

Sitter här och poppar lite ny musik. Har helt snöat in på dancesamlingar i klass med BodyWork och Absolute Dance move your body. Inte särskilt kreativ musik kanske men bra att ha i öronen till och från jobbet, till och från gymmet och medan man springer på löpbandet och tänker på bikinisäsongen 2007. Åhh, till sommaren får jag äntligen äta grekisk mat, gå i vattenbrynet och höra medelhavets vågor igen. Det ska bli hemskt roligt! Mamma och pappa ska få visa Lefkas för mig och J. Midsommar kommer firas i Grekland tillsammans med kärleken. Dricka mycket vin såklart och en iskall Mythos till strandlunchen. Mys mys! Det var alldeles för länge sen jag var i Grekland. Senaste gången var 2001, fattar ni, sex år sen! Alldeles för länge sen... Då var vi där med hela stora familjen, den som då bestod av mig, medium och large och storebror. Mamma, pappa, A och H var också med. Alla var där som det heter! Många bra minnen finns därifrån och mycket bilder. Vi åkte tillbaka till den lilla härliga platsen Agia Pelagia på södra Kreta, en helt fantastisk plats som jag gärna skulle åka till ytterligare en gång för att se om det står kvar. Måste se till att jag och J åker till Grekland oftare än vart sjätte år i fortsättningen. Så här kan det inte fortsätta! :o)

Det stora juldagsbrytet. I år (2006) kom det sent på kvällen, efter att hela långa dagen gått. Året innan bröt jag ihop när mitt hår inte ville göra som jag ville när jag var på väg till F på fest. Bägge gångerna har mamma tagit emot mig och låtit mig prata osammanhängande om allt som jag behövt få ur mig. Båda gångerna har jag insett efteråt att det handlar mycket om att jag saknar min bror. Och att vi firat jular som skulle passat honom i smaken, lugna med bara närmaste familjen, god mat och mindre stress. Mycket annat har såklart också spelat in, det är inte bara saknaden och ledsamheten över honom.
I år var det känslan av att bli behandlad som ett barn trots att jag är 23 år gammal. Jag kommer hem till dukade bord, färdig mat, bäddad säng och behöver inte lyfta ett finger för att saker och ting ska bli gjorda. Att inte bli medräknad, att inte bli betrodd med uppdrag, att inte får vara delaktig i förberedelser som om jag inte kunde. Som jag sa till mamma, jag får inte ens använda tvättmaskinen när jag kommer hem. (Jag har haft samma sammanbrott tidigare, då var det midsommarafton och jag hade glömts bort då också. Dock hade Large tänkt på det då och jag fick stå för efterätten, som blev lyckad men jag bröt ihop ändå och pratade även då osammanhängande. Det var sommaren innan jag och J eventuellt skulle flytta till Göteborg. Eller snarare så skulle han flytta och jag kanske skulle flytta med.) Juldagen var trevlig, jag fick full uppmärksamhet av lilla fyraåriga S och det var roligt att se H så överraskad. Maten var god och mäniskorna trevliga. När mamma och pappa skulle åka hem följde jag med och väl hemma brast allt. Mamma och pappa lyssnade, tröstade och pratade. Jag fick ur mig allt om ensamheten, känslan av otillräcklighet, prestationsångesten, längtan efter vänner, stressen på jobbet, orkeslösheten och allt som byggts på under hösten. Efter brytet var kroppen helt matt och jag låg länge under en filt i soffhörnet, åt chokladpraliner och andades ut. Mycket hade känts som anklagelser mot mamma och pappa, vilket de ju inte var, men de förstod ändå hur det kunde kännas och visste också att de behandlar mig annorlunda. Och då insåg jag att jag kommer klara mig utmärkt utan vänner om det skulle vara så, men utan såna klippor som mamma och pappa då skulle jag ha varit på botten för länge länge sen. De var här hos mig över nyårshelgen och det var en toppenhelg. God mat då också, mycket regn och en trevlig nyårsafton med massor av fyrverkerier utanför balkongen och runtomkring. Bra inledning på det nya året! Undrar var vi firar nästa år.
Jag tror att stora bryt som de jag har fått de senaste åren är nyttiga, för det renar kroppen och psyket och man kan ta nya tag. Även om det låter hemskare när man tar allt på samma gång så är det ibland lättare att bara låta dammluckan öppnas helt när man ändå är igång. Det blir lättare att se klart efteråt när man fått säga allt det där som känns jobbigt och se att man faktiskt överlevde även att säga dom högt och inte bara tänka orden. För även om man kan skriva ner dom (att skriva fungerar ju ibland lika bra förstås) så behöver de ibland höras av någon annan för att man ska förstå vad det egentligen är man menar eller vill säga med dom. Sen kan jag inte säga om jag har fått fler sammanbrott sen storebror dog, för jag kanske hade haft lika många om han hade levat, men jag tror att en hel del faktiskt kan vara sorgearbete. Att en känsla får vara ett uttryck för saknad eller ilska. Att man känner sig ensam trots att man egentligen är förbannad för att storebror inte får vara med om det som händer nu. För på något konstigt sätt så hoppas jag att jag inte har slutat sörja honom, för då känns det som att de är okej, att det är som det ska vara att han inte finns mer. Och det är det verkligen inte. Det var inte så det skulle bli, inte i min värld.
Skrev jag något om att prata osammanhängade förut? Det här blir precis lika osammanhängande, men det jag vill få fram är att jag inte skulle vilja vara utan mina känslor, varken de bra eller de dåliga, för de gör mig till den jag är och jag vill tro att de gör mig stark.

Nu är det dags att byta om till fighteroutfit, fylla på med lite energi, packa ner skorna och vattenflaskan i väskan och cykla iväg i hällregnet till gymmet. Till H's combatpass, till hans galna hopp rakt upp i luften och de många skratten. BodyCombat gör mig också stark, modig och snygg (åtminstone efteråt, när jag duschat och fått mat och glidit ner i soffan...) Over and out!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~¨
Dagens låt: Grey rain of Sweden - Doris
Dagens väder: Regn i olika former.
Dagens citat: ""Du kan inte alltid stanna i din egen hörna av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland också." - Nalle Puh

13 timmar på ICA

Godkväll. Ytterligare en dag att lägga till handlingarna. En lugn dag på jobbet. I tretton timmar. Jag känner mig ganska mör. Och ändå sitter jag här och skriver. Tittar på Fredrik Lindström i "Världens modernaste land". Fredrik är en av mina stora idoler. Om jag fick som jag ville skulle jag läsa en massa svenskakurser med honom som lärare. Det hade varit hur kul som helst. Visst, han upprepar mycket om de saker han skrivit i sina böcker, men han sätter verkligen spiken i huvudet många gånger i sina studier om svenskarnas beteende. Min hjärna känns rätt så mosig just nu så det blir inget längre inlägg idag.

I morgon blir det tvätt och lite städning, läsa en bok, äta blodgrape och sen träna på kvällen. Framöver väntar sex dagars jobb i ett streck och det känns så där. Dock ska jag träffa K nästa vecka, hon är här på nåt intervju-uppdrag och ville umgås lite. Det blir bra, något roligt att se fram emot. Länge sen jag såg henne och länge sen vi fick sitta ner en hel kväll och prata strunt.

Nu borstar jag tänderna och kryper till kojs. Godnatt godnatt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: 9 to 5 - Dolly Parton
Dagens väder: Det regnade snett regn i morse, annars vet jag inte, har jobbat.
Dagens citat: "Efter väl förrättat arbete är vilan angenäm". Marcus Tillius Cicero

Regnet det bara öser ner

Det regnar. Det regnar. Det regnar. Hela tiden. Man börjar bli lite irriterad på detta regnande. Nog för att det känns som att det lika gärna kan kvitta om det kommer någon snö, men om konstant regn är alternativet så röstar jag hellre på snö. Tog paraply idag när jag gick ut, men det blåste ju all världens väg, så det hjälpte föga. Det slutade faktiskt regna när jag gick mellan hemma och Munkebäckstorget, men när jag kom ut ifrån barnmorskan (lugn lugn, jag hämtade bara ett nytt recept) så hällde regnet ner från öppen himmel. Man tror att man har hamnat i Mordor.

Rätt bra dag på jobbet idag, långt pass i kassan innan det blev rast och intag av min nya favoritfrukt, blodgrape. Jag är periodare, om jag upptäcker något jag gillar så äter jag det konstant under en period och sen vill jag inte ha det mer. För tillfället är det blodgrape.

Jag pratade med E i morse. Om hur saker och ting har blivit. Det är sorgligt att hon inte är lycklig där hon är och jag vill inte säga "told you so" men det känns ändå som att jag hade lite rätt. Att bryta upp ett studentliv för ett hemmaliv i hus med bonusbarn och en karl som jobbar, det kändes verkligen inte som E. Det var ju inte så det skulle vara. Visst kan jag förstå att man går igenom perioder i sitt liv och att perioder löser av varandra. Att man är en person i en period och en annan i nästa. Men det känns så väldigt stort och vuxet och klokt och förnuftigt. Måste man vara så förnuftig när man är 23 år? Vi som hittade tillbaka till varandra efter att ha krånglat en massa genom åren. Hon som lärde mig att vara som jag är, att bejaka min lust och hon som stod för den hon var. En av mina stora förebilder. Jag ville ju börja ett liv där hon var en stor del, en vän att hälsa på och bli påhälsad av, men så pang så försvann hon. Nu tror jag inte att hon kommer tillbaka hit till mig även om hon säger det. Och det är så sorgligt. Jag unnar henne att växa upp om hon vill det, men inte om det innebär att hon försvinner eller fastnar där i förhållandet fast hon inte är lycklig. Och jag vet inte vad jag ska göra. Vad säger man? Vad gör man? Låter man tiden gå och ser vad som händer? Svårt.

Jag ska gå och sova alldeles strax, börjar tidigt i morgon och jobba hela långa dagen. Den här veckan börjar träningen igen. Är fortfarande arg på att det ena BodyCombat-passet går på måndagkvällar nu, för det kommer jag inte att kunna gå på. Som tur är ligger det andra på onsdagar och jag får fortfarande slåss och få adrenalinkickar med de andra och få massa peptalk av H. Det är tur. Och så ska jag börja gå på aerobicpass med Östersundsbruttan, hon är grym. Löpbandet ska jag bli ännu bättre kompis med och om D tänker göra slag i saken och flytta hit får han ta med mig till sin dojo... Lär mig allt du kan! Tack till syster Medium som en gång för alla fick mig att inse att min kropp är min största tillgång och bästa verktyg. Tänk om någon hade berättat för mig att det fanns saker som bodypump, boxning eller aerobics när jag gick i skolan, då hade jag kanske tyckt att gympan hade varit värd att gå på. Men icke, där skulle det spelas innebandy och handboll, volleyboll och fotboll. Hoppas höjd och dansas foxtrot. Not my cup of tea precis. Men combat, aerobics till dansgolvshits, slitsamma pumppass... Ja tack!

~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: Jennifer Brown - Naked
Dagens väder: Ja ni kan ju gissa själva. Regn.
Dagens citat: "Climate is what we expect, weather is what we get." - Mark Twain (1835-1910)

En ny vecka i antågande.

Söndagen den sjunde januari tvåtusensju. En dag som spenderades kramandes i sängen medan väckarklockan ringde som en galning i niominutersintervaller. En bra frukost och sen attackerade jag och J ett relativt folktomt Nordstan. Åh vad skönt att slippa trängas. Dagens uppdrag bestod av att hitta nya byxor till J. Uppdraget lyckades och vi gick till Clas Ohlson och köpte nödvändiga saker. (En borste till att borsta av bordet med, en nyckelsats att skruva ihop soffan med, fryspåsar och raklödder. Nödvändigheter!) En god bit mat åts på ett lugnt Ming Place och sen åkte J till handels och jag åkte hem. Sorterade alla mina papper och satte in i en ny pärm, sorterade återvinning som ska till återvinningsstationen, tog bort julsakerna och såg första avsnittet av Nip/Tuck. En mycket bra söndag måste jag säga.

Nu har J kommit hem till mig igen. Det tar alltid en liten stund att vänja sig vid tvåsamheten, men efter lite acklimatisering så är det väldigt skönt. Skönt att ha en till person i lägenheten, skönt att ha diskmaskin och skönt att ha någon att få dela lite ny vardag med. Förhoppningsvis kan den här våren innehålla lite mer än äta, sova, jobba, plugga, sexa. Fler och längre promenader, mer träning, fler biobesök, fler luncher på stan och middagar, ny mat och mer prat. Även fast jag längtar efter äventyr ibland, har höga krav på uppmärksamhet från allt och alla och vill vara den som gör att människor inte kan tänka på något annat än att få mig i säng, så skulle jag inte byta min tvåsamhet med J mot någonting i hela världen. Det är alltid roligt att vara med honom, vår bank av interna skämt knäcker ingenting och han är trygg att sova bredvid. Vi vill samma sak, vi jobbar mot samma mål och vi gör det ihop. Vi längtar båda efter en lägenhet i Göteborgs centrum, vägen dit tänker vi gå ihop utan att veta riktigt vad som händer, men vi ska dit. Då kan ni väl komma och hälsa på?

Planerar ett hotellbesök, har fått en gratis hotellövernattning av min "chef" på jobbet och den ska vi utnyttja jag och J. Sova på hotell gratis här i stan och istället lägga pengarna på champagne och mat och frukostbuffé. Det borde man verkligen göra ibland, åka till staden intill (eller stanna i samma man är i) och bo på hotell, sova i mjuka sängar och dricka champagne. Vardagslyx! Som de sa på P1 häromhelgen, det är ingen som blir arg oavsett vilken tid på dygnet du serverar champagne, det passar alltid. Mer Tattinger och Bollinger åt folket!

Jag vill fortfarande kunna teleportera saker och mig själv till olika platser. Det finns så många ställen jag skulle vilja vara på, kunna vara en liten skugga som fanns och tog emot när någon föll eller bara vara där och ha kul. Jag skulle vilja vara hos M och hjälpa till och packa. Vara hos E och se till att hon inte fastnar djupare ner i hemmafrufällan. Vara hos F långt uppe i norr och äta tacochips och kladdkaka. Vara hos min moster M och vara Majken. Det är tur att jag också vill vara hos J och vara hans flickvän, kokerska, playboybunny och gosedjur. För det är här jag hämtar styrkan att finnas till. För mig och andra.

Ny vecka i antågande. MVC-besök för nytt recept på små blåa piller. Jobba sex av sju dagar. Träna bodycombat på onsdag kväll. Total lycka och total adrenalinkick. Så småningom ska det börja tränas någon form av kampsport. Blir nog en bra vecka det här med! Let's go!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: Trust is shareware - The Ark
Dagens väder: Det regnade inte när jag gick ut, men regnade när jag åkte hem.
Dagens citat: "Många drömmer om odödlighet fastän de inte vet vad de ska ta sig till en regnig söndagseftermiddag." - Susan Ertz (1907-)

Första lördagen i resten av mitt liv

En helt vanlig lördag. Jag ska ta och duscha och sen är det jobb som gäller igen. Jag är så trött på alla dessa tidningar som ska buntas och räknas och rapporteras. Kan inte folk bara sluta läsa papperstidningar? Får hoppas på en lugn kväll, även om jag tvivlar. Det är tur att jag har helt galna kollegor som alltid ser till att man har kul på jobbet. Utan dom hade jag inte pallat!

Pratade med syster Large idag, hon hade inför månadslöften istället för nyårslöften samt fått reda på att man i Schweiz idag firar Kungadagen. (För er som inte vet varför det är trettonhelg, så var det de här dagarna som de tre vise männen kom fram till baby-Je med rökelsen, myrran och guldet.) Då stänger man in en plastkung i en kaka och den som får kungen får en krona och får vara kung resten av dagen. Det kanske vore något att inför även i landet Sverige. (Ni som ser på HippHipp förstod det där sista.)

Jag skulle verkligen behöva tjejkompisar. Folk att shoppa med, dricka drinkar med, fika med och prata relationer med. Även utanför internet. Jag tror att tjejkompisar är ett viktigt inslag i en annan tjejs liv. Jag måste försöka hitta några. För även om de finns, så är de utspridda över landet och den som bor här har ju ungefär lika mycket tid att ses som jag. Jag förringar inte mina killkompisar, men det blir ju aldrig samma sak. Så tjejer, jag saknar er, kom hit och hälsa på mig så ska jag blanda drinkar till er i riktigt tjejiga färger!

Nu är det hög tid för en dusch och lite ihopplockning av viktiga grejer till jobbet. Kommer hem sent ikväll, men i morgon är jag helt ledig och då vill J shoppa med mig, han behöver nya byxor och även lite nya tröjor och nån snygg skjorta att inleda fjärde terminen på Handelshögskolan med. Vi får väl se hur länge vi håller ut innan vi akutfikar på vårt vanliga kafé.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: Girls just wanna have fun - Cyndi Lauper
Dagens väder: Mulet och ganska kallt. Inget regn än.
Dagens citat: "Gå inte framför mig, jag kanske inte följer efter. Gå inte bakom mig, jag kanske inte leder dig. Gå bara bredvid mig och var min vän." Albert Camus (1913-1960)

Vapen: tangentbord

Så föll jag då hit till slut. En nystartad blogg. I det stora redan översvämmade bloggträsket tänker jag kräla ner och se till att ni får veta allt spännade som händer på Birkagatan, på Kungsbackapendeln, på ICA och på en hel del andra platser.

Ett nytt år har börjat här i Göteborg, som vanligt hoppas jag på stora förändringar men är nöjd om jag får möta sommaren med vetskap om att vi har någon ny plats att bo på. Och allt som händer på vägen dit, det är ren bonus. Det är väl egentligen det den här bloggen kommer gå ut på, jakten på den nya bostaden. Nytt andrahandskontrakt? Etagevåningen i Vasastan redan? Förstahandskontrakt någonstans? Var kommer jag (vi) ta vägen? Ibland är det riktigt spännande, ibland bara jävligt läskigt, men som den gamla favoriten Timbuktu säger och som jag plötsligt börjat tro på... Det löser sig!

Jag ska försöka uppdatera dig på träningsresultat, händelser på jobbet, relationer till olika människor, vad min familj håller på med och en massa övrigt vardagsmaterial. Kul va?

Mitt liv, mitt tangentbord, mina ord.

Så välkommen ombord, hoppas jag glimrar till ibland så att du återkommer. Det är jag som är Jonna, aka Noja, och jag är beväpnad med tangentbord.

~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: My boyfriend's back - Me first and the gimme gimmes
Dagens väder: Vacker kall morgon med fullmåne, regn på kvällen (för ovanlighetens skull)
Dagens citat: "Antingen vet man vad livet går ut på eller så är det bara snurrigt och flamsigt." - Anton Tjechov