Sunday.

Jag tycker att min blogg egentligen är ganska tråkig. Men jag kan inte uppbåda någon form av kreativitet och komma på någon ny nisch. Konsumbloggen finns ju redan och människan är ett så konstigt djur som gör så mycket dumma grejer så det behöver jag inte skriva om. Jag har ingen katt som gör roliga saker som man kan skriva om heller. Jag funderar inte så mycket på vad som är grejen med saker, och förresten, den bloggen finns också redan. Misskeepyourdistance skriver så roligt så jag skrattar högt framför min bildskärm. Det som är skönt är att hon (?) också skriver om vardagen, men på ett högst intressant sätt. Till skillnad från mig, det blir rena känslosoppan av alltihop. Som lilla My skulle ha sagt. Trots allt fortsätter jag med mitt bloggande. Så till M, syster medium, syster large och päronen, håll till godo med dagens inlägg. (Tvivlar på att så många andra läser det här, om jag har fel, så lämna en kommentar!)

Jag skulle kunna blogga om min jättestora mp3samling och om alla konstiga band som jag uppenbarligen har musik av. Internet kan ju tillhandahålla varenda liten detalj om vilket band som helst, så det vore ju inte så svårt. Den är uppdelad på ungefär trehundra cdskivor med låtarna hopplöst osorterade (ibland är de dock inlagda i olika mappar!) på varje skiva. Jag har haft många planer på att lyssna igenom den, men med mitt korta tålamod kan du ju tänka dig hur bra det har gått. Jaja, den står där den står åtminstone. Som en liten påminnelse kanske. Och en vacker dag kanske jag får en craving för tung dödsmetall och då finns den där som en räddande svart ängel! Gosh vad jag är poetisk... :oP

Så, vad har då hänt sen jag återkom till Göteborg? ("Skål för den staden, skål Göteborg, där kan man dansa naken på både gator och torg" Huh? Det har jag i så fall helt missat...) The Ark vann som anat melodifestivalen i lördags kväll. Jag jobbade och såg finalen på tv:n, medan jag gick i nån slags dimma och försökte komma ihåg allt jag hade att göra. T sa att allt som kalas ut när hon kom på morgonen i söndags, så jag måste väl ha lyckats trots allt. Jag har inte gjort så mycket alls faktiskt, jobbat varje dag. I lördags promenerade jag och J till stan för frukost/lunch på George DuWal innan jag skulle jobba. Mysigt värre! Nu ikväll (söndag) lagade jag god mat (Tandooritaco med nachips och grönsaker) med mjölkchokladfyllda bananer till efterrätt. En vecka till är slut och en ny ska strax börja. Är på väg ner i sängen tillsammans med min finaste, som väl kanske inte alltid har det helt enkelt. Om man bara kunde göra något... Något annat än att laga mat eller säga "stackars dig". Får hoppas att nästa helg blir en bra nystart och bra inledning på väntan på våren. För vi behöver den nu, vi behöver ljuset och solen och värmen.

Jag blev förbannad på mig själv i lördags kväll, att jag inte är modigare och en bättre medmänniska. Det jobbar en vakt hos oss ibland, en yngre kille typ i min ålder, jättego och alltid kul att prata med. Han var in en sväng i lördags kväll. Vi pratade om honom jag och P och sa att vi tyckte han var söt när vi stod och småpratade med den vakt (och hans kollega) som jobbade. De påpekade då snabbt, i mycket nedvärderande ord, att han var homosexuell. (Tro mig, de uttryckte sig inte så finkänsligt, men det tar emot för mig att skriva det dom sa. Puckon finns det visst överallt och folk som haft min respekt ramlade ner ganska många pinnhål. Suck.) Det kläcktes ur sig kommentarer om honom och hans eventuella läggning. Och jag mitt dumma nöt är tyst. Säger ingenting. Varför kunde inte jag visat lite styrka och ambition och åtminstone sagt ifrån? Sagt någonting? Jag mådde så dåligt under kvällen och fick sånt dåligt samvete för honom. Förlåt. :o(

Jag trivs på mitt jobb, men folk har en tendens att kläcka ur sig lite för många osmarta kommentarer. Alla har inte alla hästarna hemma när det gäller finkänslighet. Och tyvärr så står jag oftast tyst. För att inte bli ifrågasatt kanske, för att åtminstone få vara en del av "gänget" på jobbet. Vad vet jag. Dumt är det iallafall. Och jag som påstår mig vara både feminist, pro-homon och anti-rasist. Och ändå är jag en av dom som står tyst och ser på. Jag känner att jag kanske orde ta upp det med någon, åtminstone påpeka det någongång. Och jag ska bättra mig, jag ska göra mitt bästa.

Nu ska jag sova, i morgon ska jag upp och slänga i tvätt i tvättmaskinen och sen cykla till gymmet och återgå till mitt gamla träningsliv. Nu blir det ingen mer slötid, snart är det sommar. Februari har varit en ganska kass månad, därav träningsuppehåll och batteriladdning. Ska göra mitt bästa nu. Lite irriterad dock, boxen kommer tillbaka på gymmet, men ligger då 45 minuter efter BodyCombat-passet. Glöm att jag dissar combat för box, men frågan är ju om jag orkar köra både och. När jag ska gå upp så tidigt på torsdagsmorgonen? Stora problem att fundera över i mitt liv. Ska fortsätta fundera i sängen tror jag. Godnatt kära läsare.

Detta om detta.