"Jag insåg, redan då, det sorgliga i att någon ligger ovanpå en. De kommer alltid att försvinna (vad skulle de göra, ligga där för alltid?) och det är det som är sorgligt. Man kan alltid känna den förestående förlusten".
(Ur "I en klass för sig" av Curtis Sittenfield.)
En mastodontdag på jobbet idag, som ändå var helt okej. Jobbade mellan sju och tjugo i sju... mastodontpass big time. Men det funkade helt okej. Fick en liten dyster känsla när jag såg allt som alla handlade. All mat som ska lagas, ställas fram på ett dukat köksbord och ätas upp med prat om ingenting i ett gemensamt kök. Visst, det finns många som handlar mat som ska lagas, ätas upp för att man måste och i helt tomma kök också, men det var inte de jag tänkte på idag. Jag längtar efter att få laga mat, som det är nu sträcker sig min diet till gröt och fil med müsli. Där emellan lasagne eller Billy's på jobbet. Och frukt förstås. Jag och J är ständigt osynkade (och att han skulle kunna tänka ut när jag kommer hem och vänta med att laga mat, det händer inte.) Vi har inte lagat mat från grunden på den senaste månaden. Det är så förbannat tråkigt. Okej att vi inte har något att laga mat av heller mer än havregryn (för jag är så less på all kyckling som äts av min sambo så jag vägrar äta det mer.), men att bara få laga mat på spisen vore mycket trevligt. Få äta den I KÖKET, sitta ner, prata lite... Undrar när det händer härnäst.
Vi har släppt in herr vardag lite för tätt inpå nu känner jag. Han sitter och gottar sig i soffhörnet medan lägenheten bli stökig och smutsig. Och jag kan inte ens bestämma mig för vad det är jag vill ska hända heller. Flytta, ja det vill jag, helst igår. Jag vill inte bo kvar här, frånsett då om jag fick fylla lägenheten med mig och J. Med vårt. Med oss. Istället för lånade sängar och tommar väggar. Jag vill få ett nytt blankt papper att fylla. Jag vill inte byta jobb eller börja plugga. Jag vill ha det som nu. Fast någon annan stans. Jag städar hela tiden, men lägenheten är ändå ful och det kommer ändå fler dammråttor hela tiden. Det är alltid disk i köket och tidningar och märken efter möbeltassarna i köket. Badrummet blir äckligt så fort och städa badkaret är så grymt tråkigt. Jag jobbar, J pluggar, vi kommer hem och sätter oss framför varsin dator. Jag tränar, säger åt J att följa med men han har aldrig tid och vill inte heller (tro mig.) Sen borstar vi tänderna och går och lägger oss. Ibland tillsammans, oftast inte. Det är ganska tråkigt.
"Kom ihåg att en flytt är nyttigt, men ingen garanti". Så sa en vis vän till mig och visst vet jag att det är så. Det är inget som säger att herr vardag skulle flytta ut om vi flyttade någon annan stans, men det kan också vara det som behövs. Undrar var vi tar vägen? Vi får nog inte lika många svar på vår annons den här gången som första gången, min annons på blocket har gett noll svar och jag vet egentligen att det är det som ligger under och gnager hela tiden. För jag vill veta nu.
Åter till citatet i början: precis så där känner jag inför alla trevliga stunder. Alla roliga saker som händer. Som den vilda festkvällen med L för nu säkert två månader sen. Som helgen med systrarna. Som alla andra roliga saker som händer. När de väl har börjat, så vet man att det kommer att ta slut. Och man kommer ha minnet kvar, men man vet också att det kommer dröja innan nästa gång man mår så där bra som man gjorde då. Det är så sorgligt. Att allt tar slut, hur man än gör. Precis som när någon ligger ovanpå en, då vet man, han eller hon kommer flytta sig. Ingen kommer ligga kvar där för alltid även fast man mår så otroligt bra där under den där kroppen. Jag önskar trevliga stunder kunde komma oftare. Att det inte gick halvår mellan gångerna jag fick njuta av livet och känna att allt inte är värdelöst. Fast det blir så, det jobbas och sovs och planeras och betalas räkningar och borstas tänder och tränas. Så utsvävningarna och livsnjutningen får stryka på foten. Tyvärr. Så ska det väl inte vara?
En liten fråga på slutet: om inte en natt på ett femstjärnigt hotell med svindyr champagne och all tid i världen kan få vardagen att gnistra till, vad är det då som fattas? Vad är det då som har hänt? Och vad är det som måste hända? Vill du svara, så gör det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar