Is this it?

Det är lördag kväll. En lördag i raden av alla andra. En lördag som tillbringats i sällskap med me, myself and I. Som vanligt. Som alltid. Jag har skickat SMS till säkert sju personer (jag känner inte fler i området häromkring) men utan svar. Inte ett enda svar. Och även fast jag vet att jag inte är ensam om att känna mig ensam, så kan jag inte låta bli att låta det påverka mig. För det blir hela tiden så påtagligt. När telefonen aldrig spontant ringer. När jag efter en runda på stan, fönstershopping och lån av böcker på biblioteket, inte har någon att möta upp med för ett eftermiddagsfika och lite prat om ingenting. Jag vet, det är väl bara att ringa och fråga istället för att skicka SMS, alla kanske inte är SMS-människor. Jag vet allt det där men ändå infekterar denna ständiga ensamhet hela min person. Jag blir ilsk, sur och allmänt anti allt. Jag kan trivas med att vara ensam, men inte jämt. Jag vill inte att det ska vara så att mina helger då jag jobbar är mina roligaste helger. För så är det nu. Jag har roligare på jobbet en lördag kväll än vad jag har hemma i Göteborg. Ska det vara så här? Ska mina lördagar innebära slösurfning framför datorn, dålig TV och sen gå och sova? Nog för att jag gillar att sova, men det vore ju roligt att göra något annat någongång också. Och framför allt sova länge på söndagen för att man har kommit hem sent efter en kväll med folk och drinkar och musik. Och inte för att man inte har lust att gå upp. Ni som läser det här och bor i Göteborgsområdet kan ju höra av er till mig.

Var blev ni av, ljuva drömmar? Hur hade allt sett ut om jag inte träffat J? Var hade jag varit och vad hade jag gjort? Åt vilket håll hade jag utvecklats? Stannat kvar i min mer alternativa värld eller ofrånkomligt blivit mer "vardaglig" och "vanlig"? Det är intressant att tänka på och nog trivs jag i den här världen också. Att köp en lägenhet i en storstads centrum faktiskt är en möjlig händelse. Att jag numera vet hur man läser aktiesidorna i dagstidningen. Att jag förstår hur händelser ute i världen påverkar oljepriset. Det är spännande att se hur man kan utvecklas bara genom att träffa en ny person. Jag trivs bra som vanlig, med fast jobb på ICA och ett samboförhållande som fungerar utan större problem. Men jag kan sakna den "alternativa" världen, med all dess musik, fester, filmer och böcker. Människorna, känslorna och minnena. Nu tittar de som är kvar i den världen på mig med avsmak. Med ett "vad-var-det-vi-sa". Som att jag kapitulerade för den heterosexuella mallen och ställde in mig i de normalas led. Och kanske är det så. Jag står där lydigt och gör som man ska för att passa in. Jag sticker inte ut, jag är inte annorlunda. Jag följer klädkoder och uppförandekoder. Allt för att bli bekräftad i den nya världen. I den vanliga mallen.

Och ändå står jag som en åsna mellan två hötappar och passar inte in någon stans, hittar inte min plats i världen och blir bara mer och mer osäker på vad jag egentligen vill. Jag vill inte vara som alla andra, men ändå är jag precis som alla andra. Fucking Åmål berättade mitt liv när den kom och den berättar det fortfarande. Är det sorgligt?

Så vad har hänt sen sist? Då var det de jobbiga dagarna, de har inte tagit slut än, men jag överlevde månadskiftet. Skulle städa i onsdags (31:a, sista dagen D levde på IVA i Falun 2003), men allt gick i ultrarapid. Jag tror att hjärnan egentligen höll på med beabetning och egentligen inte alls ville städa, men jag behövde något att fokusera på. Jag lyssnade på Sisters of Mercy i J's högtalare och frostade av frysen. I övrigt har det inte hänt så mycket. Grym vikarie för H på combaten i onsdags förstås. Tuff tjej som fick mig att ta i ännu mer. Hade nog en hel del som behövde slås ut, mådde bättre efter passet än före. Bra. Sen mastodontpass på jobbet torsdag och fredag. Den här veckan gick de rätt bra. Tränade dock på fredageftermiddagen, det skulle jag inte ha gjort. Det gick otroligt dåligt. Jag hatar step-up. Ska inte gå på det mer. Kvällen spenderades i soffan framför Så ska det låta (märker ni hur kul jag har i mitt liv?) tillsammans med Ben&Jerry. Ett sällskap så gott som något. Det händer så att säga inte särskilt mycket.

Att se fram emot:
åka hem till Borlänge i början av mars
eventuellt några/någon dag i Strömstad med mamma och pappa
årsmöte i RFSU (kanske eventuellt en källa till fler sociala kontakter)
teater i Stockholm 24e mars
hotellvistelse 17e mars

Detta om detta.

First and last and always.

We are at a certain point of our lives.

We can do and become whatever we like.

Så har man jobbat en helg igen, vilket innebär att nästa helg är ledig. Skönt med rutiner. Började jobba klockan ett i lördags. Vaknade och kände mig risig och nere. Hade ingen större lust att gå upp. J kom och la sig bredvid mig och frågade vad det var och så fick jag prata ut lite. Sen åt vi frukost och jag fick en jättekram innan jag gick iväg till tåget. Dagen förflöt rätt så bra, med pannkakor med hallonsylt till lunch och en halv 100 grams mintkrokant. Sen en lugn kväll med många skratt. Vi var klara i god tid, jag hann med allting och kände mig nöjd. Skjuts hem av en kollega, alltid trevligt. Söndag morgon, upp och åt frukost för en gångs skull. J låg i sängen och sov, jag lät honom sova. Tog mp3spelaren med Patricide i och gick återigen iväg till mitt pendeltåg. I öronen ljöd så den gamla skatepunken igen. Det kändes konstigt nog inte så mycket, men såklart tänker jag på vilket datum det är och vilka dagar det är som ska komma. Dagen på jobbet var lugn också idag, så jag kom iväg halv fem, åkte mer pendeltåg, träffade J på affären och handlade mat. Åkte hem, jag pratade i telefonen med mamma, J diskade, sen lagade jag mat. Efter maten lite svensk komedi och Ben&Jerrys Chunky Monkey. Den kan jag rekomendera. Bananglass med chokladbitar och valnötter. Slurp! Ja, jag har haft frossarhelg den här helgen. Mer mat, mindre träning. Ska återgå till mitt hälsosamma liv i morgon! Behövde bara fylla på kalorintaget lite... :o)

Det är de där dagarna nu. De där datumen som för alltid är fastetsade i mitt medvetande. Idag är det den 28e, olycksdagen. Dagen när vi flyttade in på IVA i Falun och vände upp och ner på en hel personalstyrka. Den inledande dagen av fyra. De fyra sista dagarna tillsammans med min storebror. Fyra år sedan är det nu. Fyra korta långa år. Jag har tänkt på det idag, jag har inte gråtit eller brutit ihop, men jag har tänkt. På mina systrar medium och large, på min mamma och pappa, på min extra-syster och min brorsdotter och såklart på mina andra kära släktingar och vänner som delar samma minnen och samma öde som jag. På hur konstigt det kan bli, från ett ögonblick till ett annat. Tänkt på S också, den vän som kunde säga "jag vet hur det känns" så att jag trodde henne. Klart jag hellre hade varit utan denna vetskap. Men nu vet jag hur det känns, nu är det så här det ska vara. Tydligen. Det är sorgligt. Igår berättade jag det för någon för första gången på länge. Jag satt med en kollega som frågade hur jag mådde och då berättade jag. Det kändes bra. Både att jag vågade vara ärlig och att jag fick säga det högt igen. Det är inte så ofta jag gör det.

"För fyra år sedan dog min bror. Hur? I en trafikolycka, han körde moped och blev påkörd av en bil. Vad han yngre än du? Nej, han var 33, han körde moped till jobbet. Han låg på intensiven i fyra dagar innan han dog. Det var nog tur, för då fick jag/vi tid att ta in det någorlunda iallafall. Men det är ju inte så där jätteroligt just nu. Nej, det förstår jag verkligen." Tyst.

Jag fyller nu högtalarna med Sisters of mercy. Till min storebror D och till mina systrar, mina allrakäraste systrar Medium och Large. Jag älskar er. Nu tar vi oss igenom ytterligare en januari, som vi gjort förut, med minnena nära till hands och med lite av D's ande svävande över oss. First and last and always.

I want a party to go to and some friends in this town

Natt mot lördag. Dags för ytterligare en helg med jobb. Börjar jobba klockan ett i morgon. Om tolv timmar. Blir en lång dag. Känner mig inte riktigt upplagd, men det får gå bra. Som det alltid gör. Det får bli sovmorgon. Verkligen sova ut utan klocka, äta god frukost med frukosthjärtan och naturell yoghurt. Ladda upp ordentligt för den långa dagen på jobbet och goslas med J så länge som möjligt. Det är ju alltid trevligt och uppbyggande och nödvändigt det också.

Jag kommer på massor av intressanta saker att skriva om under dagarna, men sen slutar det ändå alltid med att jag inte kommer ihåg dom när jag väl är här. Jag tror jag på allvar måste börja ha med mig min skrivbok med specerihandlaren på framsidan på jobbet. Skriva ner sånt som kommer till mig, känslor, ord, händelser. Önskar jag hade bättre minne också. Jag vill ju kunna dela med mig av mina tankar och funderingar, inte bara kring stora saker, utan också om små saker.

Som; varför det inte finns något smart system för flaskor vid sidan av rullbanden i kassan, de välter alltid och gör alltid ens annars så smarta system till ett enda kaos. Det måste gå att effektivisera.

Som; att jag känner mig som Nemi i en strip när hon sitter med två tjejer och försöker kommunicera, men inte förstår vad de säger. (De pratar läppglans och kläder.) Hon blir tecknad som en gris och de andra två blir ödlor. Så känns det allt som oftast. Konstigt egentligen, jag som är så social...

Funderar också på; om det finns någon speciell teknik för att se så där avslappnat cool ut bärandes på en sportbag. Jag tror aldrig jag har vant mig riktigt, men det kanske blir bättre med tiden... Jag har iallfall köpt en snygg, svart Puma-väska som komplement till min bruna Puma-ryggsäck. Det får bli månadens utsvävning tror jag.

Detta om detta. Åhhh, det måste jag börja använda oftare! För er som inte lyssnat på den eminenta skivan "Detta om detta" så säger jag bara... Ehh... Det gör inget. Det var en ganska märklig barnskiva som jag lyssnade på mycket när jag var liten. Jag kan fortfarande replikerna utantill. Den handlade om två radiotroll...

Jag känner mig ganska tom. Håret är åt skogen för långt tråkigt och slitet, kläderna sitter inte som de ska, mitt enda komplex växer sig större och större (vad gör man åt dubbelhaka?), skorna är antingen för kalla, för fula, för hala eller för utslitna, musiken har tystnat i min mp3-spelare (ingenting känns bra längre) och jag vet inte riktigt hur saker och ting känns. Jag har fortfarande ingen att ringa till här. Som Marit Bergman sjunger "I've got a party to go to and no friends in this town". Min telefon ringer bara när det är J som undrar vad vi ska äta. De enda SMS jag får kommer från Comviq och Lindex. Tomt är ordet. (Det enda som är fullt är kärlekskontot, det är tur att det finns. )

Det är dags att sova nu. Corepasset är avbokat, sängen är bäddad och musiken tog slut i högtalarna. I'm from Barcelona är bra men förstärker ensamhetskänslan. "I wanna sing this song with all of my friends..."
(Fast det är ju ljug det där om "a party to go to", för jag har ingen fest att gå på. Heller. Men ni förstår kanske vad jag menar...)
Detta om detta.

Lugn och ro bland vårtsvin och nässeldjur

En morgon när jag vaknade var hela världen vit. Hmm.. hur bra lät det där? Nu har det snöat åtminstone igen... och det är faktiskt vitt över hela marken. Jag är helt ledig idag och har planerat in ett eget rekreerande besök på Universeum. Dyrt kanske, men det är också bara två dagar till lön och vad kan passa bättre en snöig ledig dag än att leta på ödlor och andra djur i en regnskog? Jag har aldrig varit där ensam. Tror det kan vara bra.

Läste en rolig artikel i GP. Att oreda inte bara är av ondo. Jag har min egen teori i ämnet. När man har det rörigt med fortfarande har koll på var man har viktiga papper, nycklar, mobilladdare och andra nödvändigheter, då är det helt okej. Det är när det är rörigt och man inte har den blekaste aning om var förra telefonräkningen, intresseanmälan till vasaloppet eller inbjudan till födelsedagsfesten är, det är då man har problem. Hmm.. kanske var det precis det artikeln kom fram till. Jag får läsa den igen med en tallrik mjölk och K-special.

Godmiddag!
----------------------------------------------
Uppdatering.
Det blev inget besök på Universeum, trots att de har fått nya krabbor. Istället tog jag tvåans spårvagn till Linnéplatsen och klättrade upp för en massa trappor. Upp till Naturhistoriska muséet. En mycket trevlig eftermiddag i lugn och ro. Knappt en kotte att trängas med. Eller jo, kottar fanns det nog. Och en uppstoppad vombat, en gigantisk uppstoppad elefant, insekter och annat äckligt i formalin (typ cossus cossus...) Och kanske framför allt, en väldigt jättestor blåval. Man känner sig rätt så liten när man står bredvid en sådan grej. Kul var det att vara där. Skön eftermiddag! Sen var jag inne i kaoset i city och insåg igen att jag inte gillar det särskilt mycket. Gick mest runt innan jag åkte hem, gick till affären och köpte jos. En helt okej dag. Fast nu snöar det inte längre. Så den där fina promenaden jag hade tänkt ut känns inte lika lockande längre. Tror att ryggläge i soffan och en bra bok får bli kvällens underhållning istället. BodyCombaten på city var fullbokad. Får ta i dubbelt så mycket i morgon kväll istället. Nu ska jag laga mat.
Ajöken.

Exakt precis i denna stund just nu

Gosh. Jag har inte skrivit någonting här sedan i onsdags. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, kära läsare. Sen i onsdags har det hänt lite ditt och datt. Torsdagen var lång som vanligt, upp tidigt tidigt (ville helst av allt mörda väckarklockan och krypa intill J igen och somna om) och iväg till jobbet. Skulle fotograferas, så trots att jag inte skulle stressa till något combatpass på kvällen släpade jag med mig en massa grejer. Gillar varken att fotograferas eller släpa grejer fram och tillbaka. Jag blir aldrig bra på uppställda kort och jag blir alltid jättevarm av ryggsäck Dagen avslutades med ett superskönt aerobicpass med östersundskan. Hon är energisk som få, bra inspiration. Det går att träna aerobics på två sätt, lätt eller jobbigt. Gissa hur vi gjorde? Upp tidigt igen på fredag morgon för ytterligare en lång dag på jobbet. Det gick helt okej även om jag inte är människa före tio på morgonen, pallar inte gnälliga människor klockan halv nio… När dagen tog slut var jag nog gladare än någon annan, åkte hem med tåget till min soffa och mina vänner i SATC. J lagade mat åt mig, vi åt och sen återgick vi till viloläge i soffan framför Så ska det låta. Åt massa choklad och hade det mycket mysigt där vi låg. Äntligen helg!

Lördag så. Inleddes med en ilsken klocka som väckte mig och talade om att det var dags att gå till gymmet och plåga magmusklerna. Gick dit, tränade och gick hem. Det gick väl så där bra men jag gjorde det åtminstone. I snöstorm dessutom (okej, bara promenaden dit, men ändå). Ibland undrar man vad det är som gör att man frivilligt går ut i snö och kyla för att göra något som gör ont. Mysterium. Duschade och sen blev det afternoon tea med syster large. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mycket prat om allt och ingenting. Goda varma scones med smör och hallonmarmelad och varmt bavaria-te. Mums! Jag behöver fler såna tillfällen, jag älskar ju att sitta bort en hel eftermiddag och bara prata. Ge mig sociala kontakter! Jag är öppen för förslag! I hällregnet skildes vi sedan åt, large för bowling och jag gick in i gratisnöjenas högborg, biblioteket. Plockade på mig allsköns litteratur, behöver böcker att läsa på pendeln. Jag är så trött på Metro. Bättre då att läsa om avhoppade sektmedlemmar, träning, krönikor av Markus Birro eller om annorlunda sexualiteter. Eller något annat spännande. Lördagen fortsatte med mys med J, matlagning, efterrätt, mera SATC, mera mys och sen sömn medan stormen rasade utanför fönstren. Igen. Snön försvann fortare än kvickt, men det var åtminstone vitt ett tag. Nu vet jag inte om det behöver komma någon mer snö…

Söndag i sängen. Vaknade inte förrän elva, då jag gick upp och fick totalnoja på att det var så rörigt och så mycket disk överallt. Åt lite frukost och läste en demolerad GP. Vårt brevinkast är för litet. Sen tog jag på mig träningskläderna och gick till gymmet. För sjätte gången den här veckan. Det känns konstigt nog väldigt bra, alternativen är så pass många att det går att träna så mycket. Läste i boken ”Jag vill ju bara se bra ut naken” att det inte är farligt att träna mycket och ofta, det är farligare att sitta stilla. Så länge det inte gör ont på fel sätt kan man enkelt utsätta kroppen för påfrestningar. Skönt att ”höra”! Röjde upp i kaoset här hemma medan J tränade, sen tog vi vagnen ner till Korsvägen och Tugget och åt kvällsmat. Kebabtallrik för mig och pizza Torino för J. Vardagslyx!

Den här helgen har varit otroligt bra. Ren rekreation inför den trista och tråkiga och sorgliga period som är i antågande. Fått sova mycket, fått mycket närkontakt med J, fått social stimulans och mycket skratt med systern. Fått njuta av det enorma utbudet på stadens bibliotek. Söndagskvällen gav också en framtidsplan, något som gjorde mig mycket glad. Kanske kan det bli studier till hösten. J tycker att jag borde göra högskoleprovet och jag får väl överväga saken. På något sätt känns det som det vore roligt att börja plugga igen. Kan sakna det ibland, att jobba är inte riktigt så pass intellektuellt stimulerande så att jag blir nöjd. Det är tur att jag har biblioteket att tillgå. Jag får hoppas att mitt lilla nysatta mål uppnås. Återkommer till innehållet så småingom.

Söndagskvällen spenderades i soffan framför diverse dokumentärer, bland annat om munksälens överlevnad och en naturfilm från Iran på jakt efter Latifis huggorm. Jag gjorde chai med skummad mjölk, gott! Kroppen är inte jättetrött, psyket mår riktigt bra och jag tror faktiskt på mig själv när jag säger att det kommer ordna sig med bostad framåt sommaren. Jag undrar ibland hur det kan komma sig att jag får ha det så här bra. Kanske är det ett en uppmuntran från någon högre makt för allt jag gick igenom för fyra år sedan. Borde jag ha dåligt samvete för att jag mår så bra? För att jag fick ett bra jobb och har en bra lägenhet och en underbar sambo? Eller kan livet bara vara så här bra helt utan vidare. Det tåls att fundera på. Dock inte nu, för det är dags att sova här i Snöbollschampinjonen. Lägga i nya lakan i sängen, borsta tänderna och läsa vidare i ”Jag vill ju bara se bra ut naken”. God natt, tack för att du tog dig tid att läsa ända hit.

Dagens roligaste replik: ”Om du ställer dig där borta, så står du lite längre bort…”
Micke Tornvings karaktär till en av sina anställda på Gran Canaria i nya serien ”Playa del Sol.”
Kan nog bli roligt! Jag skrattade flera gånger!

97-97, var har du tagit vägen nu?

Så var det snart dags att gå och sova igen då. I morgon ringer klockan okristligt tidigt, på med regnställ (antagligen behövs det i morgon också) och åka iväg till jobbet. Jobba torsdag och fredag men sen är jag ledig i helgen. Dagen har varit stormig, diskade stora diskberget på förmiddagen efter att ha väckts av J som gjorde frukost åt mig. Senaste frukosten; mjölk, special K och russin. Blodgrape och te (dock inte ihop, det som skär sig.) J drog iväg till skolan för tentaplugg och jobbintervju och jag diskade, klädde på mig och åkte in till stan för att träffa K. Otroligt roligt, lunch på bufféstället i Nordstan och sen vagnen hem till Birkagatan för glass, fotoalbum-tittning, prat och mycket flams och trams. Som det alltid blir när vi kommer ihop oss, skönt att vissa saker alltid förblir lika oavsett hur mycket tid som gått. Och i sommar, två dagar innan jag och J flyger till Grekland, ska jag/vi gå på bröllop.
Mitt första kompis-bröllop, förhoppningsvis inte det sista! Det ska minsann bli roligt!

Vi pratade Västerbyminnen, om de helt vilda somrarna som pågick där ett tag. Då badkläderna var konstant blöta, cyklarna våra bästa vänner och konditionen var på topp. Vi cyklade på långa cykelutflykter, vi såg på mycket dålig film, vi bildade klubb och skrev tidning. Vi skrattade, hoppade på höskullar och spelade enorma mängder fotboll. Vi bodde praktiskt taget i vattnet vid ån, oavsett tidpunkt på dygnet var det okej att bada. Vi pratade om de osynkade mattiderna, om våra föräldrar som knappt såg röken av oss under sommarhalvåret, vi var alltid ute på äventyr. Vi gjorde utflykter till myrön, där vi åt makaronsallad marinerad i yes. Fick enorma skrattanfall för att undertecknad inte kunde vara behjälplig med ficklampan. Det är inte alltid roligt att växa upp. Det var underbara tider och ibland kan jag sakna dom så att det gör ont. Skulle vara så underbart roligt att dra ihop det gamla gänget. Jag, K, R, M, K, R, och R. Träffas över god mat och vin en sommarkväll i Västerbyn. Jag måste nog styra upp detta någongång. Barndomens, eller kanske tidiga tonårstidens, somrar i Västerbyn med all dess oskuldsfullhet. Tills tiden hann ikapp...

Nu är det onsdag kväll, har varit på Combat ikväll och det är alltid kul. C berättade om något som hette typ BootCamp* som fanns på city, det vore kul att testa. Synd att det låg på onsdagar också... Får kanske svika H någongång och testa. 20 spänn kan det vara värt. Nu är nästa träningspass aerobics med östersundskan efter morgondagens långa jobbdag. Måste boka combatpasset till nästa tisdag också.. Fastnat i träningsträsket? Vem? Jag?... :o)
Ska gå en runda på K-mässan på lunchen och se om en väska finns där som jag har blivit kär i. Mycket plats för både jobbprylar och träningskläder. Och i morgon ska vi fotograferas för en reklamkampanj, har preparerat ryggsäcken med prylar som kanske kan hjälpa till att fräsha upp mig lite efter två och en halv timmes varuplock. Wish me luck!

*
BootCamp;
En effektiv träningsform hämtad från den amerikanska militären. Ett pass med hög intensitet där man varvar styrka med egna kroppvikten och kondition i korta intervaller. Man får ökad motivation, energi och självförtroende på köpet!

Titeln är det svåraste av allt...

En helg har förflutit. Eller kanske snarare förflugit. Den stora hurrikanen drog in över västkusten och nog lät det ett tag som att fönsterrutorna skulle skaka sönder och att mina möbler på balkongen skulle slita sig. Dock sitter fönstren kvar och möblerna har bara vält, så det är ingen större skada skedd. Ganska mysigt att ligga och lyssna på stormen faktiskt. Helgen inleddes med trettio minuter på löpbandet och sen core med H. Ont gjorde det, jobbigt var det. Men okej då, det var skönt efteråt och det gör nytta. Sexpack till sommaren? Hoppas kan man alltid... Och med lite tur nu får jag åtminstone ett extra combatpass varannan vecka, det vore så grymt skönt. Okej att de ligger på dagarna efter varandra, men kan H så kan väl jag. (Jag är minst lika grym!)

Sex and the city är min nya religion, det som är lite skrämmande är väl att jag upplevt typ allt som händer. Kanske inte riktigt, men det är så otroligt mycket situationer som jag känner igen mig i. Kanske är det så för alla? Det är iallafall väldigt bra att ha alla dessa avsnitt att slänga i DVD'n när det inte är något annat att se på. Tack mamma för den julklappen! Okej att tjejerna i sex and the city är mer i mina systrars ålder, men jag känner ändå igen mig i vart och vartannat avsnitt. Alla dessa killar som Miranda, Carrie, Charlotte och Samantha hittar, det går att hitta paralleller till dem alla i mitt eget liv bara man letar lite (behöver inte leta så hysteriskt mycket heller...) Jag skrattar mycket igenkännande. Jag önskar bara att jag också fick ha ett posse med tjejkompisar. Det blir lite sorgligt ibland, när saknaden av vänner blir påtaglig, när jag inte har någon på snabbuppringning på telefonen för krissamtal när jag har rört till det. För drömläget vore ju ändå att ha åtminstone någon/några... Kanske kan man förtränga ett behov med ett annat. Kärlek och träning kan nästan väga upp avsaknad av vänskap. I övrigt gillar jag SATC mycket, för på något sätt inser jag att mitt liv inte är särskilt vanligt trots allt. Okej, kanske utåt sett, men under ytan och i det fördolda finns en väl upplyst ung fröken som har en hel del livserfarenhet. På många plan. Och den delen av mig ska jag inte förringa. Jag är rätt tuff, när man tänker på det. Jag är lika neurotisk och dramatisk som Carrie, lika konflikträdd som Miranda. Har en lika stor dröm som Charlotte om ett lyckligt liv med den perfekta mannen i det perfekta hemmet (house in the Hamptons, någon?). Och jag är minst lika bra som Samantha... All four mixed into one! (Och jag tror att J är Mirandas Steve...)

Så, trots hurrikanen blev det en bra helg. Tågen gick inte på söndagen så jag fick ledigt. Jag vet att ni säger att "hur kan du ta ledigt en söndag, fattar du hur mycket pengar du förlorar på det?" Ja det vet jag, men jag vann en massa qualitytime med mig själv och med J. Hann städa badrummet, diska, göra rent spishällen, se på massa SATC, poppa massor av musik i högtalarna, ha ett alldeles eget dansgolv i sovrummet, äta söndagsgodis och blodgrape och bara mysa inne när stormen rasade utanför. På kvällen kom J hem, vi åt mat och sen ägnade vi resten av kvällen åt varandra. Det är minst lika mycket värt!
Så nu är det en ny vecka igen. En bra sådan tror jag. P är tillbaka på jobbet, kul! Får väl se om det blir partaj till helgen. Ska träna en massa i veckan. Löpband/gym tisdag kväll, combat onsdag, aerobics torsdag, löpband/gym fredag, core lördag, sova söndag. Vad sägs?