Höstkärlek, lugn och en ny familjemedlem.

Hej där!

Det har blivit höst nu på riktigt. Det är riktigt kallt och mörkret kommer tidigare. Vad skönt det är att jag har insett att jag gillar det. Hösten är förlåtande och mindre stressig. Det var länge sen jag hade ett sånt lugn i kroppen, jag kan hantera det mesta (fast det där med bakfylla har jag helt vant mig av med, det är inte roligt!) och jag stressar ytterst lite. Det är mycket i skolan nu, begreppen går ihop ganska mycket. Tisdag och onsdag den här veckan blir det pluggdagar på biblioteket. Finns bra studierum där, till och med whiteboardtavlor i en del tror jag. I morgon ska jag passa stora systersonen en stund medan hans mamma ska gå till tandläkaren och ha roligt. På torsdag blir det hjärt- och lungräddning på skolan och på fredag är det dugga. Med böcker, google och cola så ska jag väl kunna lära mig det jag behöver. Att dessutom ha Lisas och mina gamla anteckningar från skolan i Göteborg är ett klart plus, där finns en hel del bra saker, bra med flera anteckningar med andra formuleringar och bilder. Saknar för övrigt Lisa, hann inte med att träffa henne när jag var nere sist. Hann däremot träffa Gaia och Xa en sväng, rabarberpaj och te och mycket prat. Ser fram emot när de kommer upp hit allihop och kommer på inflyttningsfest och rundtur i Borlänge.

Helgen i Göteborg gick snabbt och var väldigt mysig. Det regnade massor, så vi myste mest inomhus och jag fick ordning på alla grejer jag ville packa ner i kartonger. På lördagkvällen lagade vi en jättegod pastasås och åt chokladpudding. Mysigt! Den godaste brunchen åt vi på Joe Farellis på söndagen, två timmars ätande och så fotboll på tv-apparaterna. Cola, pannkakor med Herseys chocolate syrup, BLT-mackor och majskolvsbitar. Slurp! Jag var mätt i flera timmar. Stor shoppingspree på stan efter maten och Storpäls blev jättesnygg i ny grön tröja och nya jeans. Vi var dessutom på den lilla butiken Slipsen och pratade med en jättetrevlig expedit som hjälpte till med färger och mönster som skulle passa Storpäls. Roligt med människor som verkligen kan sin sak. Jag gick till Buttericks och köpte en piratkostym till maskeraden på Halloween hos Maria i Åselby. Det var för övrigt en väldigt bra fest, mycket roligt folk, alla hade klätt ut sig och lagt massor av jobb på sina kostymer. Green Goblin-cider och Jack Sparrow var där. Finns bilder på Facebook.

Det var sorgligt att lämna Storpäls den här gången, hjärtat brast nästan. Tur att vi bestämde att träffas i Örebro i mitten av november, bo på hotell, äta god mat och bara mysa. Utan julstress, bara massa mys, bubbel, choklad och bubbelpool. Det är lyx och kärlek!

Gosegrisar!

Veckan bjöd på en stor liten överraskning. Tre veckor för tidigt kom systerson nummer två till världen, 45 centimeter lång och 2270 gram. Efter några dagars funderingar heter han nu Gösta.

Daniel Gösta Sjögren.

Daniel efter vår storebror, Gösta (efter pappa Stefan om jag inte missminner mig) och Sjögren efter mamma Jessica. Liten och oerhört söt och äter redan som han ska, matats med sond tidigare men börjar äta själv nu. Kommer snart få åka hem från sjukhuset., så fort de ser att han växer lite och håller värmen. Längtar förstås efter att få träffa honom! Så nu har jag två systersöner, en brorsdotter och två bonus-småttingar. Det är ganska bra utdelning tycker jag!

Välkommen hit, lille Gösta, du är efterlängtad!

Tisdag den 27 oktober 2009.

Jag visste väl att det skulle komma en pojke till. Och det är inte bara som jag säger, jag har sagt det hela tiden! Här kommer dagens hyllning till en väldigt ny person i min bekantskapskrets:

"Härmed döper jag dig, din lille parvel, och du ska heta som följer;
Du ska heta Daniel Walter Kalle
Nisse Bertil Evert Sune Viktor
Manne Sigurd Axel Anders
Hasse Lasse Vilgot Erik
Gusten Fredrik Anton Pelle Torsten
Folke Sture Adam Olle Patrick
Efraim Alexander
Stig Oskar Sven
Emrik Bert Kenneth
Åke Karl Signe Fingal Kurt
Alfred John Ludvig
Wolfgang Jim Lennart Herbert
Algot Johan Lisa Harry Tage Tomas
Elmer Petter Christian Yngve
Arvid Sölve Malte Styrbjörn
Gunnar Valfrid Staffan Orvar
Eskil Albert Janne Välling Bosse Allan
Öivind Ivar Laban Henrik
Joakim Amadeus
Mats Arne Knut
Leslie Jean Werner
Adolf Max Alvar Totte Glenn
Buster Claes Rune - Göran Dag Ulrik Bengtsson
Men du ska kallas Plutten."

Hans Alfredsson - Du ska heta
(Om någon vill veta hur denna fantastiska sång låter så säg till. Det är en klassiker!)

These are a few of my favourite things

Hej!

Många människor skulle nog kalla mig ha-galen, beroende av att köpa saker och inte särskilt ekonomisk. Men, ett stort men, för att citera min vän Hjördis, jag är periodare. Jag är dessutom ganska snål, så det ska mycket till för att jag ska köpa dyra saker. Dock vet jag ju också att man får vad man betalar för, som mina omtalade skor jag köpte, de är supersköna och jag får inte ett enda skavsår av dem, ser fram emot våren när jag kan ha dem utan att frysa ihjäl. Och ja, jag gillar verkligen att köpa saker. Skor är en stor favorit, kjolar är en annan, smycken är alltid kul (senaste fyndet på Pärlan i Gustafs, ett silverhalsband från Othmar) och under den senaste tiden har turen kommit till att köpa fiolsaker. När jag var på Stråkafton köpte jag mig ett nytt harts, ett handgjort från en belgisk tillverkare med ett handgjort etui i någon form av fanér. Jag vann förra veckan en auktion på Tradera på en ny Gewa-stråke. Så nu står det bara några få saker på önskelistan, men eftersom det bara är två månader till jul så tror jag nog att min köp-period lite har gått över.

Och här är något jag gärna skulle ha...

På fredag åker jag till Göteborg. Det har varit lite ångestfyllt, men efter att idag ha pratat med en vän därnere känns det bara bra att åka dit. På lördagen ska jag och Storpäls göra oss en tjänst genom att packa ner allt som inte behöver stå i skåp och dessutom lägga ut ganska mycket grejer på Blocket. Om någon vill ha en korgfåtölj så säg till. Har bokhyllor och en hel del porslin också, bara att hämta! Vi ska sortera ordentligt och allt som kan packas ner, ska packas ner. För hur det än är och när det än händer så är det en bra idé att en hel del redan är packat. Ska dessutom göra en så rolig sak som att städa köksfläkten. Kill-it-bang eller vad det heter får göra grovjobbet, eller mr Muskel, eller Yes Powerspray. Vad som helst som löser fett!

Här är för övrigt årets snyggaste paint-alster, nämligen min planlösning på lägenheten. Vid frågor om detaljer, använd kommentarsfältet eller ring mig!

Håll till godo!

I väntan på...

Det finns ett fenomen inom idrottens värld, framförallt hockey har jag förstått, det heter slutspelsskägg. Man kan säga att jag har kört min egen form av slutspelsskägg, då jag inte velat/vågat skriva något förrän allt var klart, därav den långa tystnaden här på bloggen. Slutspelet i mitt fall har handlat om min kommande boplats. Och nu är slutspelet över, för idag signerade jag mitt första förstahandskontrakt. På en tvårumslägenhet på Östermalm. Och nu kan du resa dig upp igen, det är inte Stockholm vi pratar om, det är Borlänge men det är inte fy skam det heller. Senast den första januari nästa år (påminn mig inte om hur långt det är dit) ställer jag in mina skor i hallen i en fin tvåa med badkar på tassar, walk-in-closet, kök och panoramafönster med utsikt över hela min hemstad. Gissa om jag längtar? Och alla är välkomna på besök. Jag lovar att bjuda på något riktigt gott!

Igår, lördag, var jag och stöttade den lokala kulturen här i stan. Det var Borlänge Orkesterförening som hade höstkonsert med två solister, gitarristen Nils Klöfver och sångaren Tobias Nilsson (Baryton ska tilläggas). Två Borlänge-killar som är mycket duktiga på det de gör. Nils Klöfver spelade en väldigt vacker spansk gitarrkonsert av Rodrigo tillsammans med orkestern och Tobias fick mig att rysa och le då han sjöng "Faktotumarian" ur "Barberaren i Sevilla följt av "Non più andrai farfallone amoroso" ur "Figaros bröllop". Också känd som "Säg farväl lilla fjäril åt nöjen..." Det var en fin konsert som avslutades med Oxbergsvariationer av Erland von Koch, ett fantastiskt stycke som fick mig helt slut. Undrar då hur de på scenen kände det! Mysigt var det att sitta där och lyssna. Speciellt eftersom jag snart får sitta där själv. Gulp. Kan jag ens läsa noter längre? Tänk om jag inte förstår nånting! Jag får hoppas att mina synapser i hjärnan vaknar till liv igen när jag gör något som är väldigt bekant.

Ibland är det bra att behålla vissa kontakter i sitt liv. Min fiolfröken från musikskolan är en sån kontakt. Jag kan bara inte släppa henne. För hennes energi och hennes genomsnälla personlighet. En riktigt mysig fröken och en mycket god vän. Och det är klart att jag nu kan känna att det hade varit roligt att vara lite duktigare, men att få frågan om jag vill vara med och spela adventskonsert med Orkesterföreningen visar att hon ändå vill att jag spelar. För jag tror inte hon säger det för att hon ska, hon fungerar inte så. Att få vara med igen, att få ett "självklart ska du vara med, vi börjar den 22:a, välkommen då" från dirigenten känns väldigt roligt. Det ger både något att ägna tid åt utanför studierna och roliga saker att se fram emot. Så den 28 november spelar jag adventskonsert i Stora Tuna Kyrka för första gången på flera år, det ska bli otroligt roligt. Och på onsdag ska jag gå och titta på alla barnen som spelar på Stråkafton, det är tradition och när jag nu är hemma så tänker jag verkligen passa på. I kombination med konserten i lördags och att jag snart får spela själv är jag väldigt sugen på att köpa mig en ny fiol, har span på en fin på Tradera och letar lite här och var. Jag har inte ekonomi för några rariteter precis, men kan hända dyker det upp något fynd från ingenstans. Pappa sa något om att det skulle finnas en fiol efter hans farfar, tänk om den finns kvar någonstans. Det vore verkligen roligt. Får fråga farmor. Om du vill ge mig en present förresten så önskar jag mig ett axelstöd, ett Kun Voce för att var exakt.

Titta bara vad fint!

Så där. Nu vet du att bostaden är ordnad, att studierna har börjat igen och att jag dessutom har ett fritidsintresse. I morgon ska jag läsa anatomi i ett par timmar samt planera min höst vad det gäller resor. Jag behöver snart åka till Storpäls i Göteborg och hitta på några nya mås-skämt, sen ska jag försöka hinna med Stockholm och kära Rebecca. Jag ska eventuellt följa med till Örebro/Linköping till Halloween men blev också bjuden på Halloweenfest med maskeradtema vilket nog blir väldigt roligt så det lutar väl åt det. Rätt människor att festa med vilket alltid blir succé. Dessutom är det utklädningskrav! Tänkte försöka det där med att göra flera flugor på smällen. Gäller bara att planera så går det nog. Och på onsdag fyller Prinsen ett helt år, han har lärt sig att gå och är världens gosigaste lilla pojk och ett väldigt matvrak. Kalas på lördag!

Stora kramar till alla!

In a live-long-time-town.

Skor! Tröjor! Linnen! Örhängen! Ögonskuggor! Gelpads! Vit skjorta!

Jag har shoppat. Efter en evighetslång väntan på studiemedel dök det till slut upp pengar och det var bäst att varmköra kortet medan jag ändå höll på. Nu är garderoben uppdaterad och kompletterad. Det skänker verkligen viss tillfredsställelse att komma hem med några påsar. Igår efter jobbet gick jag på Kupolen tillsammans med Borlänges alla fjortonåringar som väl också fått studiebidrag och laddade inför Cozmoz på kvällen (hörde en klassisk pre-cozmozdiskussion på bussen hem, sweet memories!) Det gick rätt så bra och min shoppingspree fortsatte idag. Har dessutom en hemskt snäll pappa som såg till att jag sparade 350 kronor på att köpa ett par skor. (Det där är en vedertagen matematisk uträkning, man kan spara pengar genom att shoppa. Så det så!) Genom att klippa ut en kupong ur en av lokaltidningarna fick man halva priset på en vara på min favoritaffär i Borlänge centrum, i torsdags var jag och mamma ute och letade efter stövlar till henne. Då föll jag handlöst för ett par lila klackskor med svarta detaljer. Och med lite envishet från pappas sida lyckades vi lokalisera ett extra nummer av torsdagens lokaltidning så att jag idag kunde köpa mina skor. Så nu är jag glad! Tack pappa och den person som ordnade fram tidningen!

Så här fina är de!

Och sen sist då? Tja, Borlänge börjar kännas som hemma. Har börjat titta på lägenheter (en sunkig och en fin so far), ska titta på två hyresrätter i nästa vecka och har två visningar kvar på bostadsrätter, gör praktik som går som smort och börjar snart på anatomikursen på högskolan. Träffar storasyster och Prinsen av Underberg från och till. Promenerar och tycker det är ganska skönt att ha gjort ett bra val. Skolan är mycket bättre här, ledningen fungerar och utbildningen känns verklighetsförankrad på ett helt annat sätt. Var med på mitt första ledningsgruppsmöte förra veckan och tyckte det gick bra. Glada nyheter är att vi ska byta lokaler, det har köpts två fina gamla röda trähus mitt i Falun som vi ska flytta in i redan efter jul. Lagom till vår klass kommer tillbaka från högskolan ska vi ha kommit in på det nya stället. Det blir nog bra! Visst saknar jag Storpäls och de andra, men jag känner mig ändå väldigt nöjd med mitt val. Även om jag ibland känner som Winnerbäck: "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen". Glad över att Storpäls har sitt jobb fram till jul. Skulle gärna önska att han tog sitt förnuft till fånga och förstod hur himla fint det är i Dalarna. Tänk ett älvnära hus, rött med vita knutar förstås. Jag åker ju fram och tillbaka till Djurås varje dag och just nu är det verkligen otroligt vackert. Då vädret har varit så fint hela september så visar det sig verkligen från sin vackraste sida. Med lite gulnade löv, höstsol och klart vatten i älven. Promenaden till bussen från praktiken är verkligen fin.

Vem vill inte bo i närheten av det här?

Det där med var man ska bo. Just nu känner jag förstås att Dalarna vore ett verkligt alternativ, men jag vet ju att Storpäls verkligen inte vill bo här. Det är för litet och det finns inga finansjobb. Jag tror inte, som det känns nu, att jag kommer vilja bo i Göteborg igen. Det är visserligen fint och jag får ju garanterat ett jobb och allt sånt, men jag tror inte att jag passar i storstan. Och jag har mina fina vänner där (saknar er massor), vilket ju innebär att det går att hälsa på och veta att det finns ställen att våldgästa. Och samtidigt vill jag ju att jag och Storpäls ska ha något ihop, men det ska ju vara någonstans där vi båda trivs. För hur gör man annars? Distansförhållanden fungerar ju i en period, om man vill förstås. Är det kanske till Stockholm vi ska? Vill jag bo i Stockholm? Är det bostadsorten som ska bli det stora problemet? Eller är bostadsorten bara ett symtom på något annat? Är det kanske osäkerheten på vad det är vi vill? Vi har varit tillsammans i fem år, självklart funderar jag på var vi är på väg. Jag törs förstås nästan inte säga det, men det är självklart att jag tänker på det. Jag vet att jag inte vill ha några barn än, jag vet att jag inte är varken redo eller har den trygghet jag själv vill ha innan jag ens tänker på det. Men vad är det då som är nästa steg? Att flytta ihop på riktigt i något som verkligen är vårt, att planera (även om jag vet att Storpäls är helt ointresserad av inredning; en dator, en stol och ett kylskåp fullt med kött räcker för hans del), åka till IKEA , gå på Designtorget och kanske måla en fondvägg, flytta ihop, skriva på kontrakt ihop och leva ett riktigt liv som inte består av lånad tid. Är det den stora grejen? Eller ska vi sakta men säkert falla ner i någon slags slentriangrop för att det blir lättare så för att slippa ta det där beslutet? Som min kära Frida sa; en ring förändrar kanske ingenting, men ett löfte om att vara på väg åt samma håll kan förändra mer Kanske hade jag hoppats på att Storpäls hade kunnat tänka sig att flytta hit till mig ett tag, medan jag blir klar med mina studier, då jag lämnade (helt frivilligt) mitt liv för Göteborg för att han skulle få göra sina. Det här är inget jag vill göra till en konflikt och därför är det inte det, men det hade kanske varit skönt. (Alla som tror att Storpäls någonsin kommer bosätta sig i en stad mindre än Göteborg räcker upp en hand!) Visst har vi haft det bra, men i Göteborg har mycket gjort ont, tårarna har varit många och tvivlet och det dåliga självförtroendet har grävt många hål i både hjärta och hjärna. Därför är det skönt att vara hemma. För det finns dörrar, även om de är få, men de är starka och beredda att palla upp mig när jag behöver. Men, det finns ett men, Storpäls är inte här. Vad kommer tiden göra med oss? Och framför allt, vad är planen?

Vart är vi på väg?

Svinpälsinfluensan.

Prosit!

Vad är det med mig och förkylningar i samband med min och Storpäls födelsedag? Jag tror det här är fjärde året jag är förkyld när jag fyller år. Jag kanske är allergisk mot att fylla år, jag kan nog inte bli äldre helt enkelt. Vilket ju är skönt med tanke på mitt förra inlägg. Det är i alla fall riktigt jättetråkigt att vara sjuk, för precis när praktiken börjat och jag känner att det kommer bli bra, så är jag tvungen att ringa och säga att jag är förkyld. Det är ju inte säkert att det är en slump, var väl extra mottaglig för något som fanns där i luften. Idag ska jag därför ligga väldigt stilla (vilket jag är ytterst dålig på att göra, blir ju rastlös om jag inte sover) och knapra i mig Ipren, dricka vatten och komma ihåg att äta mat. För jag vill verkligen tillbaka till praktiken, även fast jag inte är insläppt i skrivprogrammet än, det är en jättetrevlig plats med bra personal och en helt underbar dialektal miljö.

Det är för övrigt hur vackert som helst i trakterna kring Djurås. Att stå på Älvudden och titta ner över Älvmötet är helt klart en trevlig sak på praktiken. Speciellt när det varit så vackra höstdagar med strålande sol och klarblå himmel. Jag tycker att det är otroligt skönt at det börjar bli höst, det blir så vackert och högt i luften och allt sånt där. Kanske är jag inte en så stor sommarmänniska som jag tror. Det är ju helt okej.

Den kommande tiden är inte precis lugn, det står mycket på schemat, så det säger ju sig självt att jag inte har tid att vara sjuk. Titta bara:

Onsdag: Storpäls födelsedag. GRATTIS! <3

Torsdag: Födelsedag och troligtvis/helst praktik.
Fredag: Födelsedagsmiddag för storasyster med familj.
Lördag: Säkert något här också, vore konstigt annars.
Söndag: Släktkalas med Delicatobollar och cola.
Måndag: Praktikdag.
Tisdag: Praktikdag.
Onsdag: Ledningsgruppsmöte i Falun samt besök på banken.
Torsdag: Praktik till ett, två lägenhetsvisningar på eftermiddagen.
Fredag: Svimma i soffan.

Får hoppas att jag inte ser ut som en sån här när jag vaknar i morgon:

Vuxen? Ska det vara nödvändigt?

Hej hej hallå dagboken.

Så där får man inte inleda ett blogginlägg. Speciellt inte om man är snart tjugosex år gammal och tanken är att man ska vara vuxen. Jag har inte känt mig så här ovuxen på väldigt länge. Så därför börjar jag så där i alla fall. Jag känner mig inte alls vuxen och ändå har jag massor av vuxna beslut och vuxna saker jag måste göra. Jag ska gå på lägenhetsvisningar (dock på ett helt annat ställe än där själva planen var men det behöver ju inte betyda att det är sämre), jag ska eventuellt ta mitt första banklån och för dessa pengar köpa en bostadsrätt. Verkar som att jag måste göra det ändå i och med att CSN har valt att bråka med mig och fortfarande inte godkänt min ansökan om studielån. Visste att det inte skulle gå smärtfritt att byta skola, men att det var så här j-la avancerat visste jag inte. Jag får hoppas att de har ett bättre förnuft än vad jag har så ska det nog lösa sig. Jag måste dessutom bestämma hur och när jag troligtvis ska åka till Göteborg och hämta hem mitt bohag. Mycket ska ju förstås säljas, men sängen (det betyder väl i och för sig otur), hela köksarsenalen, mina böcker och mina skivor vill jag förstås ha hem. Och mitt fina TV-skåp. Nu är ju det här inget som är akut och inget som jag ens vet om jag måste göra, men oavsett om det är ett måste eller ej just nu så kommer det en dag när det måste göras. Och varför vänta? Det finns just nu många fina ettor i centrala Borlänge, de kostar verkligen inte multum och bättre läge för bolån går nästan inte att få. Kanske är det i en av de lägenheterna jag ska bli färdig läkarsekreterare? Kanske är det där jag ska tänka över mina hyss? Som min egen snickarbod. Kanske med en lejonhuvad kanin som sällskap.

Fast, å andra sidan vill jag bo här. I mitt gamla rum, sova med min randiga katt och hoppas på att den mardröm om jag just nu befinner mig i tänker gå över. Jag känner mig som minst i världen och trots det ska jag leva ett vuxet, planerat, självsäkert och duktigt liv. Fatta stora beslut, hantera fattade beslut och dessutom ta ansvar. Det är inte roligt. På ingen tid ställdes allt upp och ner och trots att Gaia förklarat, tillrättavisat och kramats på distans, så är allt just nu grått, kallt och trist. Magen knyter sig, tårarna bränner bakom ögonlocken och utan att jag kan ens låta det vara så eftersom jag orsakat magknipet och tårarna helt själv. Allt på grund av att jag inte kunde vara vuxen.

Några bra saker: trevligt födelsekalas hos kusin S med många bra människor och god mat. Praktiken börjar på måndag vilket känns bra. Jag fyller dessutom år om inte allt för länge, det är ju ganska trevligt.

Godnatt.