Vuxen? Ska det vara nödvändigt?

Hej hej hallå dagboken.

Så där får man inte inleda ett blogginlägg. Speciellt inte om man är snart tjugosex år gammal och tanken är att man ska vara vuxen. Jag har inte känt mig så här ovuxen på väldigt länge. Så därför börjar jag så där i alla fall. Jag känner mig inte alls vuxen och ändå har jag massor av vuxna beslut och vuxna saker jag måste göra. Jag ska gå på lägenhetsvisningar (dock på ett helt annat ställe än där själva planen var men det behöver ju inte betyda att det är sämre), jag ska eventuellt ta mitt första banklån och för dessa pengar köpa en bostadsrätt. Verkar som att jag måste göra det ändå i och med att CSN har valt att bråka med mig och fortfarande inte godkänt min ansökan om studielån. Visste att det inte skulle gå smärtfritt att byta skola, men att det var så här j-la avancerat visste jag inte. Jag får hoppas att de har ett bättre förnuft än vad jag har så ska det nog lösa sig. Jag måste dessutom bestämma hur och när jag troligtvis ska åka till Göteborg och hämta hem mitt bohag. Mycket ska ju förstås säljas, men sängen (det betyder väl i och för sig otur), hela köksarsenalen, mina böcker och mina skivor vill jag förstås ha hem. Och mitt fina TV-skåp. Nu är ju det här inget som är akut och inget som jag ens vet om jag måste göra, men oavsett om det är ett måste eller ej just nu så kommer det en dag när det måste göras. Och varför vänta? Det finns just nu många fina ettor i centrala Borlänge, de kostar verkligen inte multum och bättre läge för bolån går nästan inte att få. Kanske är det i en av de lägenheterna jag ska bli färdig läkarsekreterare? Kanske är det där jag ska tänka över mina hyss? Som min egen snickarbod. Kanske med en lejonhuvad kanin som sällskap.

Fast, å andra sidan vill jag bo här. I mitt gamla rum, sova med min randiga katt och hoppas på att den mardröm om jag just nu befinner mig i tänker gå över. Jag känner mig som minst i världen och trots det ska jag leva ett vuxet, planerat, självsäkert och duktigt liv. Fatta stora beslut, hantera fattade beslut och dessutom ta ansvar. Det är inte roligt. På ingen tid ställdes allt upp och ner och trots att Gaia förklarat, tillrättavisat och kramats på distans, så är allt just nu grått, kallt och trist. Magen knyter sig, tårarna bränner bakom ögonlocken och utan att jag kan ens låta det vara så eftersom jag orsakat magknipet och tårarna helt själv. Allt på grund av att jag inte kunde vara vuxen.

Några bra saker: trevligt födelsekalas hos kusin S med många bra människor och god mat. Praktiken börjar på måndag vilket känns bra. Jag fyller dessutom år om inte allt för länge, det är ju ganska trevligt.

Godnatt.