Tack och på återseende!

Hej bloggen och kära bloggläsare!

Den här bloggen började för många år sedan. Vattnet under broarna har runnit ett par varv runt jorden vid det här laget. Ett liv på västkusten har levts och avslutats. Ett nytt liv i Borlänge har påbörjats, först i föräldrarnas källare, sen i egna lägenheten där jag plockade ihop mig själv och nu i älsklingslyan under taket med Anders. Vänner har kommit in i livet, försvunnit igen och några av dom finns fortfarande kvar. I dagens Facebookdagar finns människorna som satt avtryck i mitt liv alltid kvar och på något sätt alltid lite närvarande. Vänner och gamla grannar och extraföräldrar och släktingar, alla finns de där och kan ha lite koll från sidan av. På gott och ont kanske, för de fysiska och konkreta mötena är alldeles för få och nyheter färdas i 120. Frasen "jag såg det på Facebook" är så oerhört vanlig att det nästan är skrämmande. Till och med prinsen av Underberg hade ju frågat sin mamma om "hon sett det på Facebook". Haha. Bekanta från tiden på ICA Kvantum i Kungsbacka finns här och där, klasskompisarna från KY Akademien i Göteborg rapporterar från Västkusten, träningsvännerna från Sportlife syns också, de före detta pojkvännerna finns där allesammans, klasskompisarna från Folkuniversitetet i Falun finns där, de gamla barndomsvännerna, de nya vännerna, gamla klasskompisar från låg/mellan/högstadiet. Alla finns de där och påminner om de olika faserna i livet. Och så finns jag där. Och Anders. Fina kära Anders.

Texterna och tankarna i den här långa och ordfyllda bloggen kommer alltid finnas sparade (om än i konstigt format i nuläget) på ett USB-minne någonstans. Det är med blandade känslor jag läser mina gamla ord och jag tror heller inte att det är nödvändigt att göra just det. Det ryms skratt, gråt, förtvivlan, ensamhet, hemlängtan, definitionsångest, livskriser, separationsångest, vanlig ångest, glädje, lycka och obeskrivlig kärlek i den här bloggen. Jag har varit beväpnad med mitt tangenbord i många år, jag vet inte ens när jag började skriva, och tangentbord och pennor är fortfarande mitt vapen. Även när orden tar slut och inte längre känns betydelsefulla, när de känns som tomt kallt prat och när det känns som att jag inte har någonting att säga har jag ändå tangenterna i min makt. Det är härligt. Jag vet att jag har trogna fans av mitt skrivande och naturligtvis drömmer jag om att använda mina ord längre fram. Boken om Daniel är inte skriven än, när den kommer till mig kommer jag att ha stor nytta av mitt vapen. Och det är också nu, när bloggen känns fylld och när två år av det nya, vilda, galna, ljusa, kärleksfulla och lyckliga (men fortfarande inte enkla, tro mig...) livet har passerat och bara är på väg framåt och uppåt, som det är dags att runda av. Jag kommer naturligtvis inte kunna låta bli att fortsätta, men i ett annat (något kortare, jag lovar!) format på en annan adress. För att skriva är trots allt det bästa jag vet och något som jag är bra på. Jag är inte riktigt redo för Twitter än tror jag, även om jag kan tycka det är roligt att följa andra, så jag tänker ändå skaffa mig ett konto där. Och när en ny blogg har fötts, när jag tänkt ut mitt format, så hoppas jag att du vill följa med dit.

Mängder av kramar från er Noja - beväpnad med tangentbord.

(Koda och Phil Collins från Brother Bear får sjunga lite för er, I am on my way!)



Bihålor bortskänkes!

Bihåleinflammation pågår!

Ledsen bloggen att det har blivit så här, men bihåleinflammationen har slagit till med fullt kraft och motivationen till någonting annat än att försöka andas normalt har varit låg. Jag avskyr, kanske rent av hatar, att vara sjuk. Jag som alltid skrutit (skrytit? skrytt?) om hur snälla mina förkylningar är, där fick jag för det. Pratat med en sur sjuksköterska som tyckte jag skulle skaffa mig feber, övertygat sjukvårdsrådgivningen om att ge mig en jourtid och träffat en doktor i ungefär 1 minut som gav mig Nasonex i några veckor. I NÅGRA VECKOR! Om det här inte börjar ge med sig snart blir jag galen. Jag ska INTE vara sjuk på Kristinas bröllop den 26e maj. Så är det bara. Ska knarka Nasonex och Alvedon/Ipren/Sinova/C-vitamin och allt annat jag kan hitta i meducinväg. Så där, nu har jag fått ur mig det och kan fortsätta.

Dagarna de går och går, efter varandra, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Så känns det just nu och det är svårt när man som jag är så dålig på att skriva upp saker i min kalender att komma ihåg allt som händer. Nåväl, när vi kommit hem från Amsterdam hade vi en riktig vilodag. Vi myste omkring i snuggleoutfit mest hela dagen och lät det också vara så. På lördagen gick jag upp tidigt, packade ihop en liten packning och satte mig på bussen till Hedemora för en alldeles utomordentlig helg. Jag, Mia, Becca och Annica hade planerat en egen möhippa till vår Nina och jag mötte upp tjejerna i Hedemora. Jag landade en stund hemma i Daniels, fikade lite och satt och pratade innan det var dags för förberedelserna nere i Mas. Vi packade champagne och jordgubbar och åkte iväg för att kidnappa den intet ont anande. Och jag tror faktiskt hon blev rejält överraskad. Vem skulle inte bli det när fyra stycken rosaklädda personer med strumpbyxor över huvudet kommer rusande mitt i vägen? Hon fick byta om till en särdeles snygg outfit och sedan tog vi en hysterisk biltur, som Nina klockrent liknade vid en 15 år tidigare roddbåtsfärd, åt fel håll mot Dormsjö och Lisa Swahn för frigörande dans och massage. På helt perfekt seriositetsnivå hade vi mysiga timmar med många skratt och till slut låg vi och sov i en hög på golvet med rosenblad kastade omkring oss. Tack Lisa! Därefter biltur hem igen, varma och svettiga, med ett stopp i Stjärnsund där Västerbybladet sålde som smör i solsken. På eftermiddagen/kvällen gjorde vi tilltugg, drack vin och pratade. Det var så härligt och så väldigt roligt att träffa de här tjejerna, jag kan inte ens minnas när vi umgicks bara vi senast och jag kände mig så glad att få vara med. Det är roligt att upptäcka att ens lilla krets innefattar så många kloka och vackra och bra personer, om än man inte träffas eller umgås nära eller ofta, som det går att prata med som om åren inte har gått. Till middag lagades det dumplings med olika såser, det var roligt och väldigt gott! Kvällen fortsatte länge, skratten var många och samtalsämnena föll sig naturligt. Mycket bröllop, mycket relationer, en hel del barn, en hel del annat och ganska typiskt tjejigt. Men ack så kul! Nu ser vi fram emot bröllopet. Jag klickade hem den finaste ljusgröna klänningen häromdagen och bortsett från en liten liten detalj satt den så fint och passade så bra till mina blommiga skor. Kom nu värmen!

Och för övrigt är det jobb, på båda våra fronter och det är ju som det är. Kul när lönen kommer, mindre roligt när jobbet hela tiden krockar med annat. Det sociala livet blir ju lite lätt lidande. Tråkigt! Tur det finns små glädjeämnen; som att hitta en fantastisk klänning till bröllopet, upptäcka att Fix universal polermedel funkar bra till att putsa vita sneakers med, som att träffa syskonbarnen, vara en dag i Västerbyn och att Anders snart firar födelsedag. Och naturligtvis, Anders tålmodighet och ständiga leende när jag ramlar ner i hopplöshetens svarta hål. Tack älskling! Idag fick jag också reda på att armén på jobbet inför sommaren kommer bli awesome; jag, Malin, Ullis, en till Jonna som är student och så en kille från resursen om jag förstod det hela rätt. Vi kommer att rocka akutmottagningen, trots nytt journalsystem och IP-telefoni. Vi kanske borde göra en skylt att sätta upp på dörren när vi jobbar tillsammans. Upp till kamp emot gnället! Det gäller att inte låta gnället smitta av sig utan istället använda rasterna och till att resa på sig, sträcka ut sig, ta lite frisk luft, kanske äta något mellanmål och sen börja jobba igen. Det kommer att bli grymt! Om vi spelar våra kort rätt kanske vi kan ta över helt... Haha!

Mängder av kramar från hon som skänker bort sina bihålor alldeles gratis!

Och så naturligtvis, massa kramar och tankar till mormor.

Amsterdam

Vår första resa tillsammans!

Jag och älskling har varit i Amsterdam! I slutet av april gick vi upp klockan fem och tog Toyotan (som för övrigt bara hade gått 500 mil när vi köpte den och nu gått ungefär 1000, rätt bra för en snart 12 år gammal bil. Tror vi behåller den ett tag till) ner mot Arlanda. Vi körde bara fel en gång. Jag hade följt i min mammas fotspår och gjort finfin bilfrukost med smörgåsar, drickyoghurt och choklad. Mysigt att åka bil ihop! Flygresan ner gick bra, snabbt och lätt var vi framme på Schipol och hittade tåget in till Amsterdam och hittade Frida ganska omgående. Härligt! Vi gick genom folkmassan hem mot Frida och Christians lägenhet, stackars Anders fick släpa upp vår hysteriskt tunga väska 5 trappor och ramlade trötta ner i soffan. Min klassiska reströtthet infann sig och efter att ha sett oss omkring en liten sväng, handlat middag, läst guideböcker och skickat iväg F&C på konsert, gått ut en liten stund till och kommit hem igen somnade jag redan före klockan 10. På vägen hem köpte vi efterrätt, chokladpudding och chokladkexpinnar som var tokgoda. Vi var ju tvugna att utforska godishyllan i livsmedelsaffären! I den kanske kallaste lägenheten ever, ledsen Frida men det var kallt och jag går inte så bra ihop med kyla, gjorde det ingenting att dela liten säng och ett täcke med darlingen. Blev lite nervös att vårt hotell också skulle vara kallt, men ack så fel jag hade. På tisdagens morgon besökte vi Anne Frank Huis, en mycket märklig upplevelse och lite svårt att ta in att det faktiskt var i just det huset som familjen Frank faktiskt gömde sig i nästan 2 år, men ett fint museum och mycket tänkvärt. Vi slapp köa och den trenden skulle hålla i sig under alla dagarna, skönt! Vi gick och tittade lite på alla de fina gatorna och i några skyltfönster. På vägen hittade vi Venustempel Sexmuseum och dit var vi ju tvungna att gå. Efter en äppeljos och en stor cookie så traskade vi in på ett ganska föråldrat och smått nedgånget museum, men vi hade roligt och 40 kronor i inträde var det ju värt. Kanske inte det museum som får mest statsbidrag. Hihi. Framåt eftermidagen bar vi ner vår tunga väska för de 5 trapporna och tog spårvagnen till Museumplein och checkade in på ett suveränt hotell, Conscious Hotel. Med hiss och varma, sköna rum med stor säng och mjuka täcken trivdes vi som fiskar! Supertrevlig personal och jättegod frukost (som var värd sina pengar) och fint läge. Här bodde vi snabbt in oss. På kvällen letade vi oss fram till en finfin italiensk restaurang, Il Palio (någon typ av hästtävling). Jag åt en jättegod pizza med banan, ananas och persika (!) på och Anders provade en blandad pasta som var gudomlig. De hade Lambrusco d'ell Emilia och det var gott. Här satt vi länge och bara myste men hann också med att prata om en hel massa. Härligt! Efter middagen gick vi en sväng på stan och såg oss omkring, utan att bli övercyklade och intog en riktigt god efterrätt på ett litet konditori. Hallonte och rosa donut med vit choklad respektive kaffe och någon sorts chokladbomb. Mums!

Onsdagens utflykt kräver nästan ett eget litet bildinlägg, då Anders förvandlades till naturfotograf och tog ungefär 500 bilder på djuren. Vi besökte Artis Zoo som låg mitt inne i staden, eller åtminstone bara några spårvagnshållplatser bort. Man kan ju säga vad man vill om djurparker och visst såg vi några djur som nog skulle må bättre av att få somna in, men å andra sidan, för kunskapen och i utbildningssyfte så tror jag det är bra att det finns. Som Hockey sa; några djur får lida för att fler ska få finnas kvar. De som bor i djurparken får vara det som gör att kommande generationer vill ha kvar dom. Sen hoppas jag ju naturligtvis att djuren sköts om ordentligt och att de tas om hand på ett bra sätt. Detta om detta. Vi såg mängder med djur och tillbringade över 6 timmar i parken, som tur var laddade med springskor och regnkläder. Vi tittade på bland annat fåglar, apor, kameler, elefanter, tapirer, någon form av lama, en gorillahanne, några söta apbebisar, myrslokar, en jaguar, en afrikansk vildhund, lodjur, fiskar, reptiler och fjärilar. Lejonen var roliga att titta på. Vi hade en superhärlig dag tillsammans där i parken. Tack mamma och pappa för bidraget! Efter djurparken letade vi upp en väderkvarn som var ett bryggeri, här provade vi 5 sorters öl (god!) och fick ett tips om en byggnad som vi inte hann titta på. Lite lätt berusade åkte vi hem till hotellet och värmde upp oss efter den långa dagen ute. På kvällen tillbaka till Il Palio, på grund av den goda maten, priset och vinet och hade ytterligare en mysig kväll med pizza och pasta. Yummy!

På torsdagen åt vi en lång frukost (mackor med Nutella är en underskattad godhet) på hotellet, jag tyckte det var värt att betala för att slippa jaga rätt på någonting att äta på stan efter att vi checkat ut och Anders höll nog med. Vi duschade och packade ihop oss, inte för att vi egentligen hade lust att checka ut, för att dra oss tillbaka hem till F&C. Upp igen för trapporna, lite kaffe och lite småprat. Frida tog med oss på en promenad genom stan och visade oss det stora biblioteket, en häftig byggnad med många våningar och härlig utsikt över staden. Vi promenerade omkring mest hela dagen och det blev sisådär med matintaget. Efter att ha gått och gått och gått utan något vidare mål tröttnade jag, men med Anders goda vilja och stora hjärta blev det bra till sist. Vi parkerade oss på fiket på hörnet vid Fridas lägenhet, jag åt en muffins med hallon och färskost och drack chailatte tills allt kändes lite bättre. Till slut var det dags att återigen släpa ner väskan och dra oss till tågstationen och vidare till Schipol för hemfärd. En snäll man bytte plats med Anders så att jag fick sitta bredvid honom även på hemresan. En lång nattkörning efter att ha lite lätt tappat bort bilen och vi var hemma igen. Vi hade klarat vår första utlandsresa tillsammans. Lärdomar inför kommande storstadssemestrar; ät ordentligt med lagom jämna mellanrum, gör ordentliga planer för varje dag (bättre att ta bort saker än att i panik behöva lägga till), sitt ner då och då. Läs på mycket innan, men inte för mycket. Bilda egen uppfattning oavsett andras inställning. Nu vill vi ut och resa mer men nästa resa går till värmen på Rhodos i september, det ska bara bokas och i sommar tar vi en utflykt till Kolmården för nya djur!

Amsterdam var en mysig stad, vi gick omkring med risk för våra liv på grund av alla cyklar som inte stannar för något, med många fina hus att titta på. Inte ett enda var det andra likt. Människorna var väldigt trevliga och hjälpsamma, spårvagnarna gick smidigt att åka omkring på. Vi åt inga lyxiga middagar, provade inga våfflor (däremot pommes med majonnäs efter vår ölprovning, det var gott) och shoppade ingenting, men vi fick fina dagar med solsken och lite regn och massor av tid att ta hand om oss och kärleken. Lycka!

30-årskris?

Halloj.

Här om veckan skrev jag en lång text som handlade om mat och matvanor. Jag tyckte att jag blev nöjd med den och jag tyckte att den fångade hur jag kände. När jag i efterhand läser den så tror jag snarare att den är ett försvar, en text som rättfärdigar att jag inte tränar trots att jag behöver det. Trots att jag vaknar med stel nacke på morgonen och trots att jag har kondition som en KOL-patient så pallrar jag mig inte iväg och tränar. Visst promenerar jag en hel del, blir en del långa promenader med kanske inte alltid helt friska diskussioner tillsammans med kompis C och jag besöker simhallen med ojämna mellanrum. (Jag har köpt nya springskor också och tänkte våga mig ut på en löptur någon dag, kanske kan jag tycka om det.) Jag skrev så hurtigt i den där långa texten att jag i efterhand nästan mår lite illa. Naturligtvis är mycket av det sant, som att allting hela tiden kretsar kring mat och kolhydrater och om hur dåligt det är med olika typer av livsmedel. Och som att kroppen har förändrats på ett inte alls önskvärt eller särskilt välkommet sätt, om det ändå vore av naturliga orsaker kunde jag köpa det... Att jag inte tar mig iväg beror helt och hållet på mig själv naturligtvis och jag tror att texten jag skrev kom till för att på något sätt tala om för mig själv att det är okej. Rättfärdigar, det är verkligen rätt ord. Ett bra ord, trots sin negativa klang. För det är väl också någon typ av rättfärdigande att hela tiden prata om mat, istället för att bara äta lite mindre av allting och se till att det finns bra mat hemma. Jag blir så trött på mig själv. Och jag som aldrig förut har behövt tänka på sånt här, jag har glidit på en räkmacka (tänk vad mycket kolhydrater det är i en sån!) genom alla tider och inte haft komplex för särskilt mycket. Varför ska de tankarna komma nu? När allting annat är så bra så dundrar ångestklumpen rätt in i magen och skrattar gott, som om den (han, hon, höna?) vore glad att den hittade något annat att bita i. Jag tycker inte om det, jag väljer kläder som döljer mer än de visar, jag drar in magen och jag tänker på hur jag sitter bland folk och det har jag väl aldrig gjort förut. Jag får ångestkänslor i provrum på klädaffärerna. Klänningarna hänger orörda i garderoben, mina favoritklänningar som jag bodde i förra året sitter inte alls som förr. Det är en stark ogillaknapp på det här. Och egentligen är väl hela den här texten också ett rättfärdigande, eller kanske bara ett sätt att få tankarna ur kroppen. (Jag tänkte att jag skulle lagt upp hela långa texten på det fina forumet Sockerdricka, mitt gamla vattenhål när poesin rann genom mina fingrar, men sorgligt nog verkar jag ha försvunnit därifrån. På något sätt väldigt sorgligt. Tror jag har sparat alla texterna iallafall, på någon CD-skiva, någonstans. Bäst att leta.)

Det blev ju inte värst upplyftande det här inlägget heller, tur att det förra åtminstone slutade bra. Som planerat fick min cykel en uppfräschning och är nu redo för en säsong till. Ny stor sadel och en fungerande ringklocka. Det blev en skön dag i Skräddarbacken, vi grillade korv till lunch, tittade på "Eva & Adam - fyra födelsedagar och ett fiasko" och åt köttbullar och potatismos till middag. Inte alls dumt med sådana dagar ibland. Och annars är det jobb, jobb och lite jobb. Fast i morgon var jag visst ledig, i kalendern stod det att jag skulle jobba, skönt med en överraskande ledig dag. Ska gå till favoritaffären DollarStore och uppdatera matlådeparken. De vi har nu har möglat vid olika tillfällen och alla har numera en svag doft av mögelsvampar, det känns inte särskilt nyttigt och inte så motiverande att lägga god mat i. Nej, nya får det bli, i glada våriga färger! Helst skulle jag vilja åka till IKEA en sväng, men det får nog vänta till maj.

Den här jobbveckan ska iallafall avslutas på ett förhoppningsvis bra sätt, påskmiddag och massor av påskgodis tillsammans med några av de fina vännerna. För ett år sedan hade vi faktiskt påskmiddag här också, då hade vi bott i lägenheten i kanske bara tre veckor eller något, men vi måste ju fått ordning i köket iallafall. Ska bli härligt att få sitta och prata en massa, dricka lite vin, äta påskägg och god mat. Och på påskaftonen åker vi en sväng till Västerbyn, det ser jag verkligen fram emot. Synd att jag måste jobba på söndag morgon bara.Tänk att det redan gått ett år sedan den katastrofala och hysteriska, men ändå härliga, flytten till Tunagatan 13 D. Lägenheten som trots drag från alla fönster och längs golvet är den mysigaste lya jag bott i. Nu återstår bara projektet städa förrådet, det ska vi ta tag i när vi varit på semester så att man kan komma in i det innan sommaren. Mitt förslag är en container...

Todaloo!

En obehaglig distans.

Lördag i mars.

Käre gamle Winnerbäck vet minsann när han ska komma fram ur sin gömma, eftersom han gömt sig ganska långt in en grotta sen livet liksom ordnade upp sig och texterna om det som är jobbigt inte längre passade så bra som förr. En text som dock har följt med länge och som verkligen sätter spiken i huvudet på en lördag som den här, när jag vaknar upp med just "en klump i magen och ett konstigt humör", är hans mästerverk Tvivel.

Det kallas tvivel, det där som stör.

Ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort,

som en fågel i bur.

En obehaglig distans,

en konstig känsla nånstans.

Det känns tomt,

eller hur?

Att vara mittemellan allting. Vi befinner oss mitt emellan vinter och vår, precis där på gränsen innan jag faktiskt kan byta ut de nu utslitna höstskorna till de väl ingådda basketskorna. Jag befinner mig mitt emellan att vilja leva just nu och tänka långt fram. Det är lite mittemellan långt kvar innan jag och Anders sätter oss i pärlan och kör ner till Arlanda för att åka på fyra dagars energisamlande och storstadspuls i Amsterdam. Dricka vin på Frida och Christians takterass och sova i hotellsängar i hotellrum med heltäckningsmatta av afrikanska getter. Längtar verkligen. Känslan av att vara mittemellan, den är så där faktiskt.

Det är tur att jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta om hur jag fungerar. Om någon dag, till och med om kanske bara några timmar, så kommer det mesta kännas bra igen. Det blir bara ett koncentrat av tvivel och konstig känsla och klump i magen och till slut får det inte riktigt plats där inne och måste få komma ut. Redan när orden ramlar ner från mitt vapen, mitt tangentbord, så lättar det. De välbekanta trollen spricker i solljuset. För naturligtvis har jag fler bra saker att fokusera på än dåliga. Som alltid. En hel massa faktiskt. Och förresten, om jag inte fick falla, hur skulle jag då kunna uppskatta att resa mig upp igen. För jag faller inte lika djupt längre. Smärtan och det som just för tillfället känns som det tyngsta är oftast ganska lätt och när Anders torkat tårarna, sagt något som gjort att jag inte längre kan låta bli att le, så kan jag bara borsta bort gruset och gå vidare. Så det gör jag nu. Om en liten stund kommer mamma och hämtar mig, vi ska ta med min cykel upp till Skräddarbacken och vårfixa den med ny sadel och nya handtag och lite ny olja. Köpa lördagsgodis och bara vara, få njuta av en ledig lördag och samla ny energi.

Kram!

591 dagar

Hej!

Januari tog visst slut och nu har halva februari dessutom sprungit förb, det går undan det här! Det känns skönt att vi är på väg mot ljuset igen, men samtidigt är jag lite glad över att det är lite vinter kvar, känns som tiden går lite långsammare när det är vinter. Ska väl ge den där snowboarden en chans till efter en känslomässigt påfrestande men härlig dag i Romme tillsammans med storasyster Medium en söndag. Jag är lite ambivalent över vintern tror jag, tänker att jag kanske blir en vintersportmänniska när jag fyller 30. Naturligtvis längtar jag efter basketskor och skinnjacka, för det är ändå det bästa, men inte än.

Idag är det den 14e februari, pappa Sjögrens födelsedag som firades traditionsenligt med smörgåstårta (jag tror att det är lite av en tradition iallafall, känns som så) och Valentinhjärtan från Delicato samt nya tillskotten; små versioner av Delicatobollar, Dammsugare och biskvier, smart! Vi åkte dit en stund innan Anders skulle åka till jobbet och hann leka en stund med Prinsens nya bilar, titta på Bärgarns hejdlösa historier och krama lite på Ebba.

Den 14e februari är dessutom alla hjärtans dag, men jag tror att vi skjuter upp firandet av denna lilla högtid till på lördag med middag ute, det var ungefär hundra år sedan vi gick ut och åt. Dagen idag började inte så bra, vaknade på fel sida och var dessutom nervös för första körlektionen på länge. Blev ingen bra kombination alls. Och det gör ont i mig när jag ser att det gör ont i Anders för att han inte kan få mig att le. Och lika ont som det gör, lika lycklig och varm och leende blir jag när jag hör hans röst i telefonen och sen får krama honom, be om förlåtelse och bara se honom le och rycka på axlarna och släppa de. Jag ska snart ta på mig jackan och gå till BK och hälsa på honom, kanske äta en glass och bara titta på honom en stund innan jag kan gå hem och krypa ner i sängen och vänta på att han kommer hem. Precis så fånigt kär är jag i honom.

För 591 dagar sedan träffades vi och som Ne-Yo sjunger, "you're the best thing I never knew I needed". Jag är lika kär i honom som första gången jag såg honom stå och vänta med sin cykel i sina slitna jeans, vita sneakers och gula huvtröja utanför mitt hus inför vår första dejt på Max i Peace&Love-rus. Tillsammans med honom planerar jag en framtid, vårt hem växer sakta fram emot att bli färdigt. Med jämna mellanrum pratar vi om hur vi vill att det ska vara, om hur läskigt och ändå härligt det känns med barn, om vad vi vill göra, om vilken hundras vi ska köpa den dag jag ska vara hemma. Det finns en självklarhet att prata, vi pratar om när och hur och var och om och men. Och samtidigt försöker vi allt vi kan att leva i det nu vi har nu, för det är nu vi verkligen kan. Vi försöker ta vara på de lediga dagar vi har tillsammans, vi simmar och relaxar tillsammans i Maserhallen, äter goda middagar och gör shoppingsprees på Kupolen. Vi har ett ganska enkelt liv, även om jag är långt ifrån enkel att leva med. Framförallt skrattar vi tillsammans och ingen får mig att skratta som han.

Älska mig för evigt - Stures Dansorkester

Snygg va?

Stegen blir tyngre

Plötsligt känns stegen tyngre. Väckarklockan ringer mer ilsket när det är dags att gå upp. De små motgångarna blir svårare att hantera. Borde och Måste sitter på varsin axel och muttrar. Leendet blir påklistrat, glädjen svårhittad. Maten smakar ingenting. Då vet jag. Då har de börjat närma sig. De där dagarna. Och ändå kan jag inte låta bli att undra, är det jag själv som tvingar fram saknaden och känslan av att det ska vara jobbigt? För att det är så det ska vara? Saknar jag fortfarande? Har det som jag är och var räddast för hänt? Har jag glömt nu? Har vi gått vidare och fått så mycket annat att tänka på att det bara har blivit en parentes? Eller är det faktiskt rent fysiskt så att kroppen fortfarande minns och att det är därför stegen börjar kännas tyngre och vardagen gråare, snön kallare, jobbet mer ointressant, omvärlden mindre viktig? Skulle jag kunna gå förbi de kommande dagarna utan att känna något alls om jag bestämde mig för det? Eller kommer de att ge sig tillkänna när de kommer, en efter en? (Nu vet jag ju att det inte är de specifika dagarna som gör att jag drabbas av minnena och sorgen och saknaden, det kan vara en helt vanlig torsdag i april, en lördag i augusti eller vilken dag som helst.)

Frågorna just nu är många och jag vet inte riktigt hur jag ska få några svar. En del av mig vill höra av mig till IVA för att ta reda på om doktorn jobbar kvar, att få träffa henne och få veta om hon fortfarande minns. En del av mig vill berätta för kollegorna på jobbet, kanske är det någon som jobbat där tillräckligt länge för att minnas, kanske någon av sköterskorna. Inte för att få medlidande, inte för att bli tyckt synd om. Bara för att få berätta och kanske höra någon annans minnen och bild av det som hände. Jag vet egentligen inte varför och jag vet inte vad det skulle göra, men någonstans vore det skönt. Få veta om det satte spår i någon annan. Och för att få behålla minnet och berättelsen, som helst av allt borde vara en saga och inte verkligheten. (Och göra honom lite levande för en kort stund, få framkalla bilderna i huvudet.) Kanske är det dags att börja skriva...

Den största delen av mig vill helst av allt minnas. Minnas allt, från djupaste förtvivlan till starkaste syskonkärlek, lättnad och ilska, kärleken, skratten, ljuden. Minnas varje dag.

Jag vill aldrig glömma, jag vill alltid minnas varför stegen blir tyngre.

Tack 2011!

2011 är slut - 2012 är här!

2011 blev ett bra år. Önskningen om en fin lägenhet slog in, i april flyttade vi in på Tunagatan (kanske den mest hysteriska flytt som någonsin har utförts, men så här i efterhand så var det värt varje sekund) och för några dagar sedan gjorde i så gott som klart i hallen. I garaget står dessutom en Toyota Avensis, vår fina pärla som har tagit oss på ganska många små äventyr under hösten. Toyotan tog oss i oktober till Stockholm för hotellweekend på Park Inn Solna med teaterbesök på Spamalot och Britney Spears i Globen för att någon vecka senare ta oss till Sandviken och 50 cent. Det springer forfarande inte runt någon hund i lägenheten, men den får vänta till ett senare tillfälle. Jag kan ju inte få allt!

2011 års Peace&Love blev en härlig vecka full av kärlek i Camp Gunnel på Skördegatan. Solen hällde ner över oss och konserterna var många och fantastiska. Tårar till The Arks avskedskonsert, Kapten Röd-gung en skön eftermiddag, arenaspelningsstorlek på Veronica Maggio och galet dansande till Maskinen på Ovanbroparkeringen. Nu längtar vi redan till P&L 2Lax12, måste börja tänka ut årets gimmick! På söndagen den 3 juli och vår ettårsdag, lagom bakis och helt endorfinfyllda efter underbar vecka, överraskade Anders med de finaste silverringarna och ett jag älskar dig. Ett löfte om en kommande riktig förlovning och han sätt att visa att vi hör ihop. I honom har jag min själsfrände, min hjälte och min största lycka.

2011 var också Greklands år, i maj åkte jag och Sara på en veckas vilosemester till Lefkas. En härlig vecka med massor av sol, god mat, Eurovision song contest och fanta&rosé. Ett fint minne! Nästa gång jag åker till Grekland ska dock Anders med, det är ett som är säkert!

2011 års midsommarafton var också ett härligt minne. God mat, underbara vänner, midsommarstång snygg som få, snaps och shots, Lego-spel och många skratt.

2011 års jul och nyår var fina. Ingen familjejul i år, istället jobb på julaftonen och juldagen. Således heller ingen juldagsfest, men faktiskt kändes det okej att ha ett viloår från det. Mysig julaftonsmorgon med Anders framför Svensson, Svensson, Kvarteret Skatan, Tomtens verkstad och Karl Bertil Jonssons jul och stor frukost. Paradisask och julsånger i högtalarna på jobbet på kvällen, helt okej. Och dagen före, julbord hos ToT med sedvanlig julfilm och julmys. Även julbord på Buskåkers gästgiveri tillsammans med Anders, det var en härlig kväll! Nyårsmiddagen i år blev om möjligt ännu bättre än förra året; minitapastallrik, toast Skagen, oxfilé med hasselbackspotatis och pepparsås, sallad med fetaost och granatäpple och en gudomlig cheesecake till efterrätt. Musikquiz (som jag och Johannes vann!), bubbel, skratt och fyrverkerier på 12-slaget. Champagnen bubblade upp i huvudet, rödvinet gick ut i blodet och jag var efter en stressig dag mycket lycklig att få tillbringa dagen och natten med de fina vännerna!

Och i övrigt, ett bra år, ett år fyllt av jobb, härliga fester, ett år då Frida flyttade till Amsterdam och Linnea flyttade hem till Stockholm. Ett år då syskonbarnen utökades med sessan och marodören Ebba, ett år då pappa och mamma firade sina 60-årsdagar med stora kalas. Ett år med massor av kärlek naturligtvis och mycket ordnande och plockande i lägenheten (nu börjar det närma sig att vara färdigt. Ett år av mycket god mat. Ett år då träningen ofta fått stryka på foten, men där istället mat och kost har fått en större del. Vår variant av LCHF har fungerat bra. Ett år av mycket stress och många tårar, men som fått rulla ned för kinderna och in i Anders olika tröjor. Ett år av TV-serier, två hela seriösa har vi hunnit med, Nip/tuck och True Blood och dessutom två helt oseriösa tecknade serier, Drawn together och Invader Zim.Vi börjar 2012 med Sherlock och Generation Kill. Ett år av många roliga kvällar med fina ToT som överraskade en kväll med att komma hem och vara nyförlovade. Även JoM förlovade sig under året. Så härligt med kärlek bland vännerna! Så i det stora hela måste jag säga att 2011 kan läggas till handlingarna som mycket väl godkänt. Trots sammanbrott, trots lärdomen att starksprit i för hög kvantitet leder till panikångest, trots avsaknaden av både badutflykter och vinteraktiviteter, trots för lite träning, trots ett ganska monotont och enformigt (men bra) arbete och trots missförstånd och vänner som plötsligt inte är där längre men som förhoppningsvis kommer tillbaka.

2011- tack för allt!

2012 - vad bär du med dig? Förra året önskade jag mig tre saker; en fin lägenhet, en Toyota och en hund. Två av tre fick jag. Vad törs jag önska mig i år?

Lugn och ro

Onsdag kväll. På soffbordet brinner ljus, i högtalarna sjunger Peter Jöback, det doftar av nybakade skurna pepparkakor och lite glögg, köket är fullt av disk, badrummet är äntligen inplockat från flyttkartongen, Anders ligger och försöker sova en stund innan han ska jobba natt och själv sitter jag i soffan och bara känner att nu, nu äntligen är jag där. Jag har ett lugn i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. De långa listorna jag skrev innan jag gick på semester har jag inte ens tittat åt, de ligger ogjorda och det är bland det bästa jag gjort. Ingen värdesätter mig efter hur städat jag har i köket, ingen kommer dra med fingrarna efter mina golvlister eller krypa ner på golvet och se efter om det är dammigt under soffan. Jag är duktig och ambitiös i nästan allt jag gör både på jobbet och hemma, vårt fina hem ser inte ut som ett kaos, det är inte ostädat, i frysen finns det hembakade lussekatter och resten av pepparkaksdegen ligger i kylen. Det är ingen tävling jag måste vinna, det finns inga priser i vem som diskar oftast. Luther (en gammal präst som spikade upp lappar på en dörr och påstod att människans kall i livet var att arbeta, typ) sitter där på axeln och säger åt mig att jag måste och borde, men tack vare Anders, fina systrar och andra underbara människor i min närhet sitter jag här nu. Med ett lugn i kroppen. Med fullt av odiskad disk, en omålad hallmöbel, en kaosartad garderob, ett fullt förråd och säkert tio saker till som jag skulle kunna känna att jag måste göra. Ingenting av det är viktigt. Luther lyssnar jag på då och då, för jag får ju trots allt gjort en hel del, men han tvingar mig inte längre. Min uppgift just nu är att vara Anders flickvän, mina systrars lillasyster, min mamma och pappas dotter, mina syskonbarns moster och faster, mina vänners vän och att vara Jonna, som längtar till julafton, filar på en önskelista och som har många mysiga dagar framför sig till dess. Som den här till exempel, den 7e december 2011.

Jag lovade ju lite bilder på badrummet och hallen. Det här är ju inte precis känt för att vara en bildblogg och jag har ingen vidare kamera för att ta riktigt bra bilder, så ni får hålla till godo med dessa. Helst vill jag ju förstås visa er personligen, så ta och hälsa på någongång snart! Så fort vi har lånat oss en skruvdragare så kommer det också att komma bilder på köket, på köksväggen ska nämligen vår fina nya tavla, en svart tavellist och vår stora runda klocka upp. Så det får ni se lite längre fram! Tack till Fru Bly för inspirationen, vi är supernöjda!

Badrummet - vi gillar det mörka golvet och badkaret på tassar.

Hallen har fått ny matta och nymålade väggar i grått.

Som sagt, någon vidare bildblogg är inte det här, men jag hoppas att min text istället kan tala för sig själv. Nu har skivan tagit slut, klockan har hunnit bli nästan halv elva. I morgon är det sista officiella dagen på min semester, på fredag ska jag jobba lite försiktigt igen (men med ny energi och en gameplan för hur jag ska hantera de små detaljer som gör mig galen framöver, känns riktigt bra) och så är det helg igen. Då ska jag till Skräddarbacken och baka pepparkakor och tunnbröd medan Anders jobbar och är på personalfest. Det är 17 dagar kvar till jul. Och idag kom den första riktiga snön. Välkommen!

16 dagar kvar

Hej!

För att sammanfatta ett par månader: Födelsedag med underbar födelsedagsfest och ytterligare bevis på att Anders är den rätte, Spamalot på Oscarsteatern (helt underbar pjäs!), Britney Spears i Globen, badrums- och hallrenovering på grund av lättare vattenskada, 50 Cent i Göransson Arena i Sandviken (känns fortfarande lite konstigt att vi faktiskt sett honom live), förlängt vikariat på Akuten till efter nästa sommar (so far), International Suit Up Day med skattjakt på Kupolen, WordFeud-hysteri, inredningsplaner och riktig hemkänsla i fina lägenheten, Nip/Tuck ut, True Blood in, prinsarnas födelsedagar (3 och 2 år, knäppa moster missade båda kalasen, lätt styng i hjärtat för det), födelsedagsfirning för morfar på Rommetravet, mycket städning efter hantverkare i parti och minut, mycket jobb, mycket kärlek, simning lite då och då (skönt!), härlig hösthelg i Stockholm med älskling på Park Inn i Solna med god hotellfrukost och gos, kärlek i kompisgänget, middag med hare och nu är det 16 dagar kvar till första advent. Jag har antagligen glömt väldigt mycket som hänt, är för dålig på att skriva upp och komma ihåg, men ett litet axplock iallafall. Utomhus är det plusgrader och väldigt skön och vacker höst, men jag hoppas på någon liten minusgrad när december kommer. Vinterskorna står och stampar i garderoben och så vill jag ju lära mig åka snowboard, så lite snö vill jag då ha!

Ja, som jag skrev där uppe, badrums- och hallrenovering efter lättare vattenskada. Vi felanmälde vårt badrum för någon månad sedan, kaklet på väggen började rasa ner och plötsligt var hantverkare på plats och började riva. Så långt var det som det skulle. När sen kakelnissan skulle börja kakla ställde hon ut vår toalettstol i hallen och trodde hon hade slagit av allt vatten. Icke sa Nicke. En måndag kväll plaskade Anders i vatten när han klev in genom dörren i hallen och vattenskadan var ett faktum, om än ganska lindrig. Fast en lindrig vattenskada är ingen höjdare för humöret ändå, det är tur älsklingen finns! Det blev akut borttagning av mattan i hallen, anfall av golvläggare och målare, val av matta och väggfärg och ett fint lager slipdamm överallt efteråt. Då vi hade planerat att måla hallen så var det ju lite tur i oturen ändå, nu är hallen jättefin i en grå färg och vår lägenhet är allt vi vill att den ska vara. Här kommer vi verkligen kunna bo länge och bra. Första julen ska bli mysig, få göra julfint och köpa nya adventsljusstakar till alla fönstren (min gamla fina vita kommer passa bra i köket), baka lussekatter och pepparkakor och få bjuda på glögg i vårt fina kök. Ibland känns det lite overkligt att vi lyckades lägga vantarna på just den här lägenheten så fort. Jag ska ta lite bilder på både badrummet och hallen så ni får se hur fint det är!

Idag är det 111111 och min bästa bästa mamma fyller 60 år. Min klippa, min psykolog, min livräddare, min matakut, min shoppingpartner, min bullbakare. Det blir firande i dagarna två och det ska bli härligt. Klockan är 07.37 och jag kunde inte sova längre än så här idag. Inte helt fel dock att byta sängen mot vår mysiga soffa och bara njuta av den första av tre lediga dagar, och att det dessutom är fredag känns skönt, långhelg! Ska ta och knalla en snabbis till Konsum och köpa bröd. Vi har lite olika saker att göra innan hela klanen samlas hemma hos syster Medium för födelsedagsmiddagspyssel, mostern kommer och hjälper till med matlagning (älskar att komma från en familj som tycker om att laga mat, bästa cateringfirman ever för kommande stora fester), jag ska dekorera bordet och Anders får vara barnvakt. Innan vi landar i Underberg ska det ätas frukost, synkas outfits till kvällen, färgas hår (klippte av mig håret här om dagen, inte helt men en bra bit och det känns riktigt bra fast ovant, såg tydligen väldigt snäll ut enligt en av mina chefer, vet inte hur det ska tolkas), duschas, åkas till DollarStore, ÖB och Biltema. Sen blir det fest!

Grattis mamma EvaCarin!

Bakläxa

Hej!

Jag tror att min blogg skulle kunna få pris i kategorin "Uppdateras mer sällan än ofta". Det är ju tur att jag i min beskrivning har skrivit att jag uppdaterar med jämna och ojämna mellanrum... Såg i listan att det bara är skrivet ett inlägg i månaden under hela sommaren. Inte okej! Nåväl, det är väl dags att uppdatera nu då iallafall, när det är ny månad och jag har en ledig dag. En ledig dag som ska spenderas först i väntan på att tvättmaskinen ska snurra klart och med lite småplock här hemma. Konstigt att det aldrig tar slut, plockandet och pysslandet. Mitt kök har jag insett är ett hopplöst fall, det är konstant i behov av städning/diskning/plockning, kanske är det som syster Large säger, det är ett Sisyfosarbete. Får se det som att vi faktiskt använder vårt kök till det man ska använda det till, matlagning. För lagar mat gör vi faktiskt, matlistor skrivs och mat handlas och matlådor byggs ihop varje dag med nyttig och genomtänkt mat. Det fungerade så bra när vi satte igång att vi fortsätter nu under hösten. Igår till exempel hade vi med oss en sallad med melon, tomater, gurka, machésallad, fetaost, vinägrett och lufttorkad skinka till. Blev kanongott och såg jättefint ut!

Igår fick jag en liten svacka. Har under den senaste tiden känt hur jag börjar stelna ihop, tappa all definition i kroppen, känna hur kroppen inte passar ihop med hur jag vill känna inför den. Tidigare har jag ju alltid hittat tillbaka till träning efter uppehåll, men den här gången har det inte gått alls. Ingenting har lockat, jag har promenerat på sin höjd (både som motion och som huvudrensning, ibland i sällskap med Anders och då är det som bäst) men inte fått den berömda ändan ur vagnen och tagit reda på vad jag vill göra. Förklarade situationen för Anders och han förstod, han såg till att plocka upp mig över ytan igen genom att få ner mig under ytan. Genom att föreslå simning, klicka in sig på Maserhallens hemsida och börja titta på priser, fick han den stora ångestklumpen i magen att ge sig av. Och så plötsligt kändes inte allt så hopplöst längre, för jag älskar ju att simma. De har öppet bra tider och dessutom finns det ju lite träningspass där i hallen också (BodyBalance bland annat vilket jag tror skulle vara bra). Och när det var bestämt log jag igen och konstaterade återigen att jag verkligen behöver Anders. Så idag ska jag till Maserhallen på eftermiddagen, ser redan fram emot det!

Sommaren gick ju förbi ganska obemärkt i år, såg en status på Facebook här om veckan där personen ifråga konstaterade att hon failat på årets sommar och nu ska satsa på en grym höst och vinter. Jag kunde bara hålla med. Sist jag uppdaterade bloggen hade jag höga förhoppningar om bad och mer sommaraktiviteter, men det blev inte så alls. Då jag jobbat hela sommaren känner jag väl inte riktigt att jag har utnyttjat hela den där sommargrejen. Badat har jag knappt gjort, jag som älskar att bada ute på sommaren. Och nej då, jag är inte särskilt bitter över det, för nu vet jag ju att det kommer en härlig höst (september är här och ja, en liten liten touch av krisp i luften har jag känt) och kanske kan vintern bli den vintern då jag lär mig åka snowboard, har snöbollskrig och åker pulka. Det kommer nya somrar och framtiden lär nog se till att jag får vara ledig och kunna utnyttja sommaren tids nog! Höst och vinter, come on, let's play!

Så nu är det alltså september. För bara ett år sen (känns som en evighet) var jag på väg till medelhavet och stora båten. Kan inte riktigt förstå att det bara är ett år sen, att det kan hinna hända så mycket på ett år. Och nu är det här livet det mest självklara (fast det är det inte alltid, minst ett par gånger i veckan slås jag av hur konstigt det är). Hösten börjar närma sig, jag ser fram emot den. Jag har gett mig in på en av mina största utmaningar nu, jag ska göra allt jag kan för att ta körkort. Läser teori så fort jag kommer åt och ska släpa med mina päron på handledarkurs (kanske även Johan om vi kommer överens och inte blir osams) och om allt går enligt planen så blir det intensivkurs i november någongång. Så gissa vad jag önskar mig i födelsedagspresent? Jag har fått prova att köra två gånger, första gången fick jag helt rätt känsla, nämligen "det här är ju kul, bara lite lite läskigt, det kanske inte är omöjligt för mig". Andra gången var det mörkt och lite läskigare, men lyckades att svänga runt ett hörn och komma upp för en liten backe. Det finns nog hopp!

Körkortsteoriplugg, körlektioner, jobb till nyår, simning, BodyBalance, sista säsongen av Nip/tuck och sen börja med True blood, mycket film, UFC, födelsedag, dans på Flamingo med älsklingen (vi är snygga ihop på dansgolvet), höstlöv, Stockholmsweekend, Spamalot på Oscarsteatern, Halloweenfest och första snön. Hösten 2011.

Halvtid.

Mitt i sommaren.

Idag är det måndag, det är den 18 juli och jag tror väl att man kan räkna det som mitten av sommaren. Hittills måste jag säga att den har varit bra, även om dagarna med strandhäng kan räknas på ena handen. Tror jag ska satsa på det där med semester nästa år. Vår festivalvecka var verkligen toppen, vädret visade sig som vanligt från sin bästa sida och skratten har varit många. Massor av människor överallt, mängder av bra konserter, festivalmat, drinkar, festivaltröjor, musik från Johans balkong och massor av mys tillsammans med fina Camp Gunnel (ingen nämnd, ingen glömd). Veronica Maggio, Bad Religion, Daniel Adams-Ray, 30 seconds to mars, Dollykollot, Oskar Linnros, Maskinen, Petter, Prop Dylan, Håkan Hellström, Organismen, LoopTroop, Kapten Röd, Mariachi el Bronx, Stures Dansorkester och säkert en hel hög till som jag har glömt. Hela festivalen avslutades i Liljeqvistska parken, efter några favoritlåtar med Håkan Hellström gick jag bort emot Tropico-scenen och träffade min finaste och lyssnade på lite lokal men samtidigt amerikansk oldschool hiphop med Prop Dylan. På kullen i parken väntade Anders, vi satt tätt ihop och bara njöt av att vara tillsammans och av att ha haft en fantastisk festival. När konserten var slut gick vi hem till Camp Gunnel och inledde årets episka efterfest tillsammans med de tappra och cyklade så småningom hem klockan halv sex genom ett stilla sovande Borlänge. 2012 är redan en succé genom att de redan släppt Lars Winnerbäck och Hoffmaestro. Biljetter köpes snarast.

Då ska vi se vad som är kvar den här sommaren. Jag är otroligt sugen på att åka bort någonstans, men förstår ju också mycket väl att jag får vänta med det med tanke på mitt jobb. Som sagt tidigare, hoppas på semester nästa år (lite mer än en vecka under Peace&Love). Jag jobbar mestadels dagtid vilket ju är skönt. Anders kommer vara borta från mig i 2 veckor, han och Johan ska åka till Turkiet, jag undrar jag hur det ska bli. Så länge sen vi var ifrån varandra så länge, förhoppningsvis går tiden fort även då. Får se till att översocialisera med övriga världen så hinner jag nog inte tänka så mycket. Förra sommaren åkte han ju till London och Barcelona, redan då var det jobbigt att han var borta och då hade vi känt varandra i typ två veckor. Haha. Jag vill också åka bort, nästan var som helst egentligen men gärna någonstans där det är garanterat varmt. Så skönt det vore, med lite tur så kanske det går till hösten.

Nu är det måndag eftermiddag, jag har en ledig dag men har redan hunnit handla mat med mamma, lagat lunch till Anders, hälsat på syster och systerbarnen i Underberg och tvättat. Är inte så bra på att vara ledig. Ska dessutom träffa Sofia och lilla Ella om någon timme, sen är det promenad som gäller (promenadregim och nyttig lunch/middag har införts i det Sjögren-Smedska hemmet, som ett test för att se om det påverkar midjemått och trötthet alls) och sen skulle visst darlingen spela TV-spel med Adde. Kan tänka mig att ligga och halvsova i soffan under tiden. Jobba fyra dagar den här veckan, sen har vi äntligen en ledig helg ihop. Fira farmors födelsedag är det enda som står på programmet och eventuellt en liten middag på lördagkvällen. Först och främst, sovmorgon tillsammans. Det är så sällan det händer att varje gång blir extra speciell. Älskar att bara få ligga kvar i sängen tills hungern slår till, få göra frukost och flytta över till soffan och något avsnitt av Nip/tuck. Lycka!

Lycka för övrigt kan stavas promise ring, ett fenomen jag lyckades googla fram och som du kan läsa mer om här efter att Anders på söndagen den 3 juli öppnade en liten svart ask och visade två jättefina enkla silverringar. Det var inte en regelrätt förlovning, men han ville att det ska synas att vi hör ihop och jag blev alldeles varm i hjärtat. Han är så fin och gör mig så lycklig. Efter att ha bytt storlek till en mindre gick det väldigt fort att vänja sig vid att vara ringmärkt. Och naturligtvis vill vi både förlova oss på riktigt, med dyrare ringar och förlovningsfest och bröllop inom ett år, men det här kändes som ett bra första steg. För hör ihop, det gör vi, det är ett som är säkert.

Hoppas du har en skön sommar!

Kärleken är här!

Peace and love, a festival downtown!

Nu är det den 27 juni. I morgon öppnar armbandsutlämningen för årets upplaga av Peace&Love. Och gissa om jag är glad att jag inte behöver bo i ett tält utan har tillgång till hela min garderob, alla mina skor, mitt kylskåp och min egen säng! Redan idag, och säkert under helgen, har stan börjat fyllas med människor med stora ryggsäckar, festivalklädsel och förhoppningar om en finfin festival. Tycker det är helt underbart att festivalen är så stor och verkligen gör Borlänge till en plats man vill åka till. Och inte bara till en stad där man stjäl väldigt mycket cyklar... Och speciellt roligt är det att det redan är ett år sedan förra festivalen, att tiden har gått så oerhört fort och att jag i år har alldeles för många människor jag vill umgås med hela tiden. Det är tur att det är många dagar och många timmar som ska fyllas med vänner och upptåg, då hinner jag med alla. Grillfesten hos Frida är ju en klassiker som inte får missas, trots att Timbuktu spelar ytterst dåligt tidigt redan på fredag eftermiddag. Nåväl, man kan inte få allt. Jag och Rebecka spenderade många timmar på Kupolen idag för de sista inköpen: ett par jättefina Pumaskor, ett vitt linne till ett hemligt uppdrag, festivalgodis, ett par lite större shorts och lite annat smått och gott. Behöver jag säga vätskeersättning?

På tal om vätskeersättning, midsommar 2011 går till historien som den mest ambitiösa på många år. I Kvarnsveden gick det alldeles utmärkt att hitta både björklöv och blommor till två kransar till midsommarstången. Vi ställde upp två partytält, dukade upp långbord och inledde årets midsommarfirande med Gustafs två olika sorters shots. Björklöv och hinkar med blommor införskaffades och vi gjorde den sötaste midsommarstången ever. Pojkarna tvättade ett par kilo färskpotatis, Andreas satte frivilligt igång att baka rabarberpaj (innan han åkte iväg för sillinhandling och blev borttappad på ICA Maxi) till allas glädje och vi åt sill, potatis, lax, knäckebröd och en god sallad med fetaost medan köttet långtidgrillades på grillen. Thomas hade ordnat med ordentlig snaps och vi hoppas att det är nyttigt för nånting med kryddat brännvin. Nåväl, några av de små flaskorna var faktiskt helt okej. När köttet var klart åt vi ett tag igen. Som någon sa; aldrig förr har så få ätit så mycket. Till efterrätt klassisk jordgubbstårta och så var midsommarmaten komplett! Stämningen var på topp, skratten många och till allas glädje; solsken! Finaste midsommarklänningen satt på hela kvällen och jag behövde inte ens ta på mig det tredje ombytet (som iochförsig hade varit awesome, grå kostym med babyrosa överdel). När solen hade gått ner, partytälten fällts ihop och kvällen hade kommit satte vi in oss i vardagsrummet. Det spelades spel och kreativiteten var hög. Vårt senaste favoritspel är Creationary, som Pictionary fast med legobitar. Det är helt underbart och väldigt svårt, men vi är duktiga som lätt kan se att två gråa bitar är en tv och ett gäng röda bitar som flyger omkring lite är en vulkan. Festen fortsatte med mycket prat och skratt ända till värdinnan bytte om till pyjamas. Då tog vi cyklarna och cyklade genom Borlänge en varm juninatt. Fulla av endorfiner och lycka. En helt underbar midsommarafton! Och dessutom, en finfin uppladdning inför Peace&Love och lite invigning av Thomas och Thérèse trädgård. Legendary! Visst ja, mitt lag vann visst över Anders lag i kubb. Viktigt viktigt!

För ett år sen jobbade jag i Djurås, laddade också upp för Peace&Love, men visste inte vad som komma skulle. Då hade jag dock mitt bästa entourage vid min sida, Borlänge hade verkligen börjat känna som hemma och det skulle bli en vecka full av adrenalin och endorfiner. Hoffmaestro och Rootvälta inledde min festival den gången och någonstans där i publiken stod Anders, helt ovetande om att jag var där. Så här i efterhand känns det oerhört märkligt att de små små detaljerna gjorde att vi till slut träffades. Att jag och Elin gick på Amanda Jensen och att Anders tvingade dit hela sitt entourage som egentligen inte ville gå. Att de ställde sig precis agom långt fram så att han upptäckte mig. Hemska tanke på att det inte hade hänt! Vi är ganska säkra på att det var meningen att vi skulle vara på samma plats på samma ställe, så det var nog oundvikligt, men ändå. Nu har det gått ett år och i år har vi bådas entourage på armlängds avstånd och förhoppningsvis kan vi bygga ihop dom på något sätt. För nu är det dags, nu släpper vi allt och bara njuter av att vi är väldigt många människor som tycker väldigt mycket om varandra och som har väldigt många drinkar och ölburkar att dricka upp och av att ingen av oss, i år, behöver ta ansvar för någon annan än oss själva. För trots allt, biologisk klocka och åldersnoja och bebislängtan, så är det otroligt skönt! Fred och kärlek!

Jag kan inte låta bli att undra dock, vad skulle bror min tyckt om festivalen? Skulle han gått och tittat på gamla favoritband, träffat sina musikerkompisar och druckit öl? Kanske spelat på någon liten (stor!) scen? Skulle han ha tyckt om det eller hållit sig borta med hundarna? Jag vill hoppas på det förstnämnda, att musiken skulle varit viktig, det skulle kännas bra i hjärtat. Vi säger så. Vi säger helt enkelt; rock on, bro, where ever you are. Always in my heart.

Hå hå ja ja -

hör vad det blåser i trä'a idag!

Nu var det en stund sen igen. Jag tycker tiden inte räcker till någonting längre! Känns lite som jag håller på att missa våren, med alla dofter, vackra syrener (häggen missade jag helt tror jag) och alla vackra gröna nyanser. Fast jag har ingenting emot att veta att sommaren ligger framför oss och den här vårstormen som har dragit in ska väl ta slut någon gång hoppas jag.

Den 9 maj, efter fem dagars dunderförkylning som faktiskt fick mig sängliggande, tog jag med mig Sara och åkte iväg på en veckas välbehövlig vilosemester till Nidri, Lefkas. Efter en lång dags resande som började med en lång natt på Arlanda (tack och lov för Taxfree med nässpray klockan 5) kom vi fram till Georgio Palace och vi kämpade stenhårt mot tröttheten. Efter veckans första grekiska sallad däckade vi vid 7-tiden och sov hela natten. Det var välbehövligt och vi kunde inleda med en dag på stranden. Yr.no hade lovat halvbra väder, med regnskurar och lite lägre temperaturer, men vi vaknade till en så där 25 grader någonting och ett hav som inte precis blev kallare ju längre veckan gick. Vi knallade till stranden och hittade en trevlig engelsk dam som vi fick låna solstolar av hela veckan, får skicka dit mamma med ett tackkort när de åker dit. Vi hade en jättehärlig vecka, åt mängder av god mat (Apollon taverna i Nidri är ett säkert kort om man vill ha god mat och fantastisk service, bara ett tips), läste böcker, lyssnade på underbara Veronica Maggio, badade, solade (solskyddsfaktor på, jag hade färg när jag kom hem, det är rekord, så nu får ju gärna solen komma här hemma också!), drack fanta och rosé och åt chips. Dessutom promenerade vi till vattenfallen, åkte till Meganissi och kunde inte se oss mätta på havet och båtarna, åkte en kort tur till Lefkas stad och tittade på lördagslediga greker och shoppade INTE och så hejade vi fram Eric Saade till en tredjeplats i Eurovision med helt otroligt goda chiliburgers och cocktails (Mojito, Strawberry Banana Colada och Caiprinoska). Jag ville inte alls åka hem därifrån, som damen i en av butikerna sa "You can stay, we'll get you a a job", hade lust att stanna kvar. Jag älskar verkligen havet och värmen och maten. Undrar om jag skulle kunna få Anders att vilja bo utomlands... Kan ju börja med att boka en vecka till i september och försöka övertyga honom. Captain Stavros såg ju ut att vara ett fint hotell, eller hur Sara?

Det jag är lite ledsen över att jag missade var min fina häftiga mormors födelsedag och mina morföräldrars bröllopsdag,de har varit gifta forever. Om jag inte hade varit lika snabb på beställningsknappen på Apollo... Har sett bilder och film från det stora firandet, så jag vet åtminstone att hon blev ordentligt uppvaktad. Med sång (mina fina kusiner, moster och Kalle sjöng finfin Dagny-version och Syster Medium hade också skrivit en sång), mycket musik, vals på dragspel, mat på Brukshotellet och i princip hela stora familjen runtomkring. Smörgåstårtan såg ju inte helt fel ut heller och jag har hört rykten om maränger! Jag hade väldigt gärna varit där, men ibland är handen snabbare än huvudet. Ett stort stort grattis i efterskott kära mormor, du är bäst!

Då ska vi se, vad har vi mer haft för oss då? Jag har lärt mig spela TV-spel (Super Paper Mario för Wii) och inser att det finns ett sätt för mig att stänga av och inte tänka, det som jag inte trodde att jag kunde. Nu vore det väl säkert mer politiskt korrekt att gå ut i skogen eller meditera, men det får duga. Försvann rätt många timmar när jag väl började, hehe. Vi har dessutom köpt oss en bil, eller Anders har köpt sig en bil, en fin liten pärla till Toyota Avensis från 2000 som gått ungefär 5600 mil, jättefin. Det gillar vi och ser fram emot lite bilsemester någonstans i landet till sommaren. Bara såna enkla saker som att kunna åka till Västerbyn lite kvickt till och med efter jobbet, åka till Underberg och leka med prinsen och hans söta lillasyster eller till Skräddis för lite grillning blir ju klart lättare. Och ja då, jag ska ta mig det där körkortet. Det SKA gå. Teorin tror jag kommer gå bra, det är mest bilkörningen jag är nervös för. Jag hoppas att jag kommer få en känsla av "det här är ju jätteroligt" när jag börjar övningsköra (mobba mig inte, jag har bara haft lite annat för mig...). Tror jag och min mamma ska ta tag i det här när hon får sommarlov. Som jag skrev tidigare så går tiden så otroligt fort hela tiden, minns ju knappt vad vi har för oss, men jag misstänker att det har blivit ganska mycket Nip/tuck, mys i soffan, någon UFC-gala och mycket jobb. Tror att jag mest njuter av en vardag som fungerar, i vår fina lägenhet där vi trivs så bra i bara varandras sällskap! Måhända har vi tofflat ihop lite, får ta och kickstarta den här försommaren snart. På lördag firar vi Anders födelsedag (i efterskott) med en förhoppningsvis rolig fest hemma hos oss.

Nu är det snart slut på maj, juni knackar snart på dörren och då är det bara en månad till årets stora höjdpunkt. En vecka i kärlekens tecken tillsammans med mina entourage, dels mitt adopterade och mitt alldeles egna med mina fina tjejer. Då lyssnar vi på musik, dricker drinkar, grillar, dansar, sjunger, hånglar och är snyggast i stan. För då är det Peace&Love!

Påsk och uppdatering sedan sist.

Glader påsker!

Idag är det påskdagen, solen vräker ner utanför mitt köksfönster, tvätten torkar i solen och vinden på balkongen och träden runtomkring skiftar redan i fyra nyanser av grönt. Hela världen känns sprudlande och glad, värmen tar verkligen fram det bästa. Tror att alla verkligen längtat, kan inte minnas när jag saknade värmen så här mycket. Jag har varit ledig sedan i fredags, det var så många på jobbet som ville jobba påsk så jag fick slippa. Känns så lyxigt! Idag är det som sagt söndag, påsken har varit väldigt härlig så här långt. Långfredagen inleddes med Melodifestival 2011 på Friskis tillsammans med Sara, ett härligt pass som verkligen tog upp humöret på topp. Vi handlade lite mat till kvällen och cyklade hem i värmen. Anders sorterade papperslådor och jag småstädade lite och bakade bröd. Klockan 16 var det dags för ett pass Fuego, tillbaka till Friskis och sen var det dags för lite påskmat tillsammans med våra vänner. Vår första middagsbjudning blev riktigt lyckad. Sill, ägg, bröd, parmaskinka & melon, sallad med fetaost och tacopaj samt Leilas sega kladdkaka till efterrätt, fylld med vit Toblerone och ljus Polly. Anders syster kom förbi med vår nya sängram också, vi var dock kloka att vänta till dagen efter att bygga ihop den. Påskaftonen började i Underberg med äggjakt och påsklunch tillsammans med syster Medium, Hockey, prinsen, prinsessan och Pernilla. Härlig förmiddag i solskenet (redan dags för solskyddsfaktor och solglasögon, tur jag köpte en ny keps i Valbo!). På eftermiddagen kom Karin och Maria och kollade in lägenheten, de tyckte den var jättefin och det är den verkligen, en riktig pärla i lägenhetsväg. Jag och Anders firade påskafton i varandras sällskap, drack goda drinkar med Bacardi och Likör 43, åt överbliven tacopaj och påskgodis, tog en kvällspromenad i vårvärmen och bara myste tillsammans i vår sköna stora soffa. Och när det blev natt kröp vi ner i nybäddad, nyihopbyggd (bra ord va?) säng som inte gnisslade! Efter 9 ånaders gnissel var det skönt att slippa. Lite nya sängöverdrag och lakan, min TV på väggen och lite foton och ljuslyktor kommer att göra sovrummet jättefint!

Innan jag bloggade om vårt flyttäventyr hade jag visst inte skrivit någonting sedan i slutet av januari. Sedan dess har det ju verkligen hunnit hända en hel del. Pappa har fyllt 60 år, det firades i dagarna tre med god mat och fantastiska biskvier. Samma helg, närmare bestämt den 11 februari blev jag moster igen, till en liten sessa som heter Ebba och är fantastiskt söt. Det har varit många härliga kvällar med våra fina vänner, vi har sett på UFC, firat födelsedagar (Roger, Sara, Johan, Rebecka och Thomas har fyllt år so far), vi har haft några ordentliga fester och firat Rebecka med en chokladfontän med Marabou Non Stop (prova inte det!). Det är ett fint entourage vi har. Under en seg fredag bokade jag en veckas semester till mig och Sara, den 9 maj åker vi iväg till Lefkas en vecka (förlåt mormor, jag var lite för snabb när jag valde vecka, men vi kommer fira dig när jag kommer hem, jag lovar!) för paraplydrinkar, festaost, gyros och shopping. Det ska bli otroligt skönt efter det här minst sagt turbulenta året. Under tiden sedan vi tittade på lägenheten också så har vi naturligtvis flyttpackat, flyttpackat och flyttpackat. Börjat se på Nip/tuck från början och följer fortfarande The event. Jag tycker verkligen om hur livet har utvecklat sig, vardagen bryts lagom ofta med små happenings, mat med olika människor, träning och nu när våren och sommaren ligger framför våra fötter så känns det som att allting är möjligt! (Och nu ska jag inte försköna allt för mycket, jag har haft en stressnivå som inte varit av denna värld, varit irriterad ofta (ångrat mig omgående) och det har varit jobbigt av och till. Jag jobbar fortfarande hårt på det och jag lyckas allt som oftast. När vi hade byggt ihop och fått in våra två badrumsskåp här om kvällen lät jag all stress rinna av mig genom tårkanalerna, satte stora blöta fläckar på Anders vita t-shirt och det var otroligt skönt, fick ligga i hans famn en stund, blev matad med blodpudding och bacon och såg ett avsnitt av Nip/tuck. Sedan dess har allt känts bättre. Jag behöver honom.)

Nu är klockan halv fyra, jag ska kasta i en till tvätt, raka benen och faktiskt försöka mig på att läsa en bok. Anders slutar jobba klockan 19, när han kommer hem blir det mat och kanske lite lite småpyssel innan det blir mera film. Ser fram emot en ledig måndag tillsammans, påsk är en bra helg! Här nedanför har ni några bilder från vår pärla till lägenhet.

Mängder med kramar till alla mina kära!

Pärlan till lägenhet och lite annat

Välkommen hit!

Så kan det gå!

Köksbordet, solsken genom fönstret och mitt påskägg med finaste röda rosen från älsk!

Vår fina säng!



Vi tycker om skor!

Utsikt och klarblå himmel!

Söta Ebba och vårt första påskbord.

Inflyttningshistoria!

Hej!

Här kommer ett väldigt försenat livstecken! Vet att bloggen blivit lidande av den långa långa väntan, den långa envisa vintern och snön som aldrig verkade vilja försvinna. Till slut är vi framme, jag sitter just nu i vår fina lägenhet i den stora soffan och snabbloggar innan det är dags att gå till bussen och jobba en kväll. Förra onsdagen, 30/3, fick vi nycklarna till nya lägenheten och Anders allra bästa vänner tog med sig de stora tålamoden och hjälpte till att flytta. Tror att jag ska införa en ny helgdag detta datum, en dag att fira att de finns. Efter många arga ord blandat med skratt, några tårar, mycket bärande, mycket släpande, packande och stuvande fick vi iväg alla Anders saker till nya lägenheten. Vi byggde ihop soffan och sängen och däckade totalt framåt midnatt. Dagen därpå städade jag lägenheten på Bullermyren, medan min snälla mamma tog hand om min på Östermalm. Jag och Roger fyllde det stora släpet med mitt lilla bohag och stuvade in det också på nya stället. Framåt kvällen hade vi dessutom fyllt upp mamma och pappas kombi två gånger med prylar, påsar, nya lådor, städprylar och gardinstänger. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, tårarna kom ofta och stressen var total. Men, och jag säger men, på torsdag kväll gick jag och mina allra finaste Anders till La Cantina, köpte mat och mamma och pappa kom förbi med nyckeln till min lägenhet. Och så rasade vi ner i vår stora soffa, slog på Nip/tuck och var hemma. Hemma på Tunagatan.

Så blev det fredag, jag besiktade min gamla lägenhet och den fick godkänt och så gick jag hem. Hem till en miljon kartonger, påsar, kassar, säckar med kläder och efter ett stort andetag så började jag packa upp. Kom in i ett fantastisk flow och tiden bara gick. Fyllde på med messmörsmackor och vatten mellan varven. Anders kom hem strax efter fem, vi lagade mat (första middagen bestod av blodpudding, bacon och mammas lingonsylt) och såg på mer Nip/Tuck innan vi fortsatte. Vi packade, skrattade, var irriterade, bråkade, pussades, slängde skräp och hade det riktigt bra. När klockan var halv två tyckte vi det fick duga för en dag. Upp tidigt dagen därpå för frukost och fortsätta packa. Fram till klockan 19 höll vi på och kartongerna minskade en efter en, förrådet fylldes på och Emmauskartongerna också. Fest i Saras nyintagna lägenhet stod på schemat på kvällen och det var så skönt att komma hemifrån och få släppa kartongerna en stund. En flaska Bacardi tömdes, finaste Linnea med flickvännen Karine var med och framåt tretiden gick jag hem efter att min kedja på cykeln hade gått av. Härlig kväll med alla de fina! Vaknade på söndagen och efter en Resorb, lite frukost och mys i soffan gjorde vi det sista rycket och kunde ta emot besök av Syster Medium, prinsen och Ebba (som genom att kräkas på honom nog visade att hon tycker om honom lite, ungefär lika mycket som han tycker om henne. Mitt hjärta blir alldeles luddigt och varmt när jag ser honom med henne....) Tick-tack, tick-tack! Vi fick en jättefin bukett tulpaner och en hammarhaj. Framåt kvällen kom mamma och pappa på mat från La Cantina (igen) och när det bara var vi på söndagen var det stora tunga hästjobbet färdigt. Ungefär 36 timmars uppackning fick oss på plats, gjorde ett hem av en lägenhet och nu är vi äntligen framme. Vår lägenhet är jättefin, vår walk-in-closet kommer bli fantastisk när vi får den helt färdig, köket kommer bli super när kaklet är bytt (det håller visst på att ramla ner, jag fick lätt panik när vi kom in i köket och såg det, vattenskada flög genom huvudet), när vi har varit till IKEA och när alla kartonger är borta. Här tänker vi stanna till den dag vi behöver ett hus.

Välkomna hem till oss, J Sjögren och A Smeds på dörren!

News news newstart

Godmiddag.

Idag är det kanske årets tråkigaste dag, årets sorgligaste dag och årets mest meningslösa dag. Idag är det 8 år sedan Daniel dog. Det har varit väldigt jobbigt i år de här dagarna, hela januari har varit ett enda stort motstånd. Det ska bli skönt att få börja skriva februari istället, det brukar betyda att tiden börjar gå lika fort som den brukar igen. Det var tungt att gå upp idag, men efter en stunds sittande i min soffa tog jag på mig de nya mellanperiodsstövlarna (jag fick panik på mina vinterskor en dag och köpte ett par stövlar på rea att ha tills det är isfritt) och knatade iväg till Kupolen för att titta på en träningskjol som jag såg här om dagen. Nu blir det modeblogg!

Istället för att köpa en blå träningskjol med svarta tights från Nike för 299:- så var Stadium på min sida och jag hittade den andra av mitt senaste träningsfynd. På ett reaställ hängde en träningsklänning! Och vem om inte jag ska träna i kjol? Jag som går i kjol alltid annars... Jag köpte den första av samma sort förra veckan och idag fanns plötsligt den andra kvar igen. Så nu har jag två likadana, helt perfekt. Gick dessutom ner på barnavdelningen för att åtminstone titta lite och vad snubblade jag över där om inte en vct-dress i rosa och mörkblått från Nike för den enorma summan av 199:-, trodde jag, men väl inslagen i kassan kostade den visst bara 100:-. Så för egentligen samma pengar som Nike-kjolen kostade fick jag ett par träningsbyxor, en träningsjacka och två träningsklänningar. Det är roligt att fynda! Och som grädde på moset, körsbäret på glassen, påläggschokladen på polarkakan står även ett par nya träningsskor och glänser hemma hos mig. Ett par Nike Air Max One som kommer bli helt perfekta att dansa Zumba och Fuego i.

Det stora behovet av nya träningskläder kommer av den enkla andledningen att jag behöver en träningsnystart. Därför har jag sagt upp mitt medlemsskap på gamla gymmet (400/månaden för ett pass i veckan är inte så ekonomiskt) och nu i vår blir det istället Friskis&Svettis, Zumba och långa promenader. Zumba är verkligen fantastiskt roligt, fick samma känsla på det första passet där som jag fick en gång för combat. Och när Friskis dessutom precis ska börja med sin egen version, Fuego, så känns det verkligen jätteroligt. Att dansa är ju det bästa jag vet! Så jag ser verkligen fram emot en nystart när det gäller träningen. Att dessutom många av mina vänner redan tränar på Friskis gör det ju också lättare att bli motiverad. Och front row tänker jag fortsätta vara, om det så handlar om gympa eller merengue!

Och nystarter kan man väl prata om på några fler plan. Börjat jobba, det går bra och jag får göra det jag är bäst på. Skriver så tangenterna glöder, fikar och timmarna flyger fram på dagarna. Lite sorgligt att en favoritkollega ska sluta, men ser fram emot veckobreven från hennes nya arbetsplats. Dessutom väntar nästa steg i förhållandet med Anders. Den 1 april flyttar vi ihop en lägenhet med snedtak, balkong i köket, klädkammare (det är nödvändigt med tanke på våra mängder av kläder) och jättesoffa, spelkonsoller och stor tv. Det ska bli riktigt mysigt, det här med att bo på två ställen är inte roligt för någon. Längtar redan efter att få storhandla, planera matlistor, inreda klädkammaren, åka till IKEA och ha inflyttningsfest. Vi planerar att vara färdiginflyttade till Anders födelsedag den 22 maj, det borde gå. Är verkligen jätteglad! Saknar förstås redan min fina lägenhet, den har verkligen varit en riktig klippa när det kom till att bygga ihop mig själv och mitt liv igen. Och kanske är det just då det är dags att lämna den. Än så länge bor jag kvar i den och behöver inte börja flyttpacka förrän om ett par veckor. Nu är klockan strax ett, jag ska gå till HSB och säga upp ovan nämnda lägenhet och sen gå och sällskapa med min blivande sambo när han har lunch.

Daniel, jag önskar du fick vara med.

1969 - 2003.

2011 är här.

Ett ord: awesome.

Nu har det varit jul och nyår och i morgon är det den tredje januari, jag börjar jobba (eller ska iallafall skriva anställningspapper och annat) och firar dessutom halvår med Anders. Julen firades i tre dagar och var full med värme, kärlek, familj, vänner, lättare julkris och snyggaste lilla svarta på juldagen på Bolanche. Precis som det ska vara. Dagen innan julafton var vi hos Thomas och Thérèse i Kvarnsveden på en fantastiskt julbord och klassisk julfilm. Julafton började mysigt på Ingebjörnsgatan och fortsatte i Skräddarbacken för att sen sluta hos Anders föräldrar och lillasyster i det fina huset i Kvarnsveden, väldigt mysig kväll med Hälsoresan på TV. På juldagen var det åter dags att träffa mitt eget entourage och vi firade planenligt med överbliven julmat och paketspel. Härlig helg! I paketen från tomten låg den finaste stora rosa klockan jag tittat på så länge och dessutom i princip hela min nyårsoutfit; klänningen, örhängena, stövlarna, ringarna. Kul med en modeintresserad pojkvän! Många besök på Kupolen under mellandagarna och dessutom började planerna för nyåret ta form. Jag och Sara började skriva planeringslistor, handlingslistor och bordsplacering samt etikettsregler och till slut infann sig fredagen och det bästa nyårsfirandet på många år kunde börja.

Nyårssupé 2010 Meny
Förrätt 1

Parmaskinka och honungsmelon

Förrätt 2

Skagentoast

Huvudrätt

Oxfilé, potatisgratäng, pepparsås.

Sallad med granatäpple och fetaost

Efterrätt

Vaniljpannacotta med hallon och björnbärssås

Vi var sju personer till middagen i Johans lägenhet (vi försökte på alla sätt få det att inte kännas som en helt vanlig lördagsfest och vi lyckades verkligen), dukningen blev fantastiskt fin och all mat gick helt enligt planerna. Vi överträffade nog oss själva en del tror jag, men ack så bra det blev. Klassisk musik i högtalarna, brasDVD'n kändes nästan som riktigt med tanke på värmen i rummet och mycket prat och gott vin. Pannacottan smälte i munnen, otroligt gott. När middagen var uppäten blev det lite spel (Thomas och Anders krossade allt motstånd i Med andra ord) och Personality var ett roligt spel. När det närmade sig tolvslaget tog vi glas och bubbelflaskor och gick ut för att möta det nya året. Mycket fyrverkerier runtomkring som syntes ganska bra trots det molniga vädret. Hjärtat fylldes av så mycket värme och efter tolvslaget fortsatte festen till tidig morgon. Mitt i allt dök Rebecka och Emma upp också, det var roligt! Nyårsfirandet kunde som det stod i början sammanfattas med ett ord: awesome. Nyårsdagen spenderades sovandes, jag minns inte när jag kom hem klockan fem senast och fortsatte sedan i Johans numera återställda lägenhet framför en massa film och trerätters middag; maten (förutom oxfilén) räckte till ytterligare en middag och att inte äta pizza får väl ses som en seger. Helt otroligt bra nyårsafton och att få börja året med några av mina absoluta favoritpersoner måste betyda någonting bra. Nu ligger 2011 framför mina (och våra) fötter och jag är mycket nyfiken på vad det kommer att bjuda på. Jag har mina små önskningar och förhoppningar, men de behåller jag nog helst för mig själv och tar som jag brukar ett steg i taget. Kan väl dela med mig av att jag hoppas på att vi hittar rätt lägenhet inom en inte allt för lång framtid, för visst planerar vi att flytta ihop. Det här är på riktigt.

Önskar dig ett riktigt gott nytt 2011!

Jonna hjärta Anders.