Bihålor bortskänkes!

Bihåleinflammation pågår!

Ledsen bloggen att det har blivit så här, men bihåleinflammationen har slagit till med fullt kraft och motivationen till någonting annat än att försöka andas normalt har varit låg. Jag avskyr, kanske rent av hatar, att vara sjuk. Jag som alltid skrutit (skrytit? skrytt?) om hur snälla mina förkylningar är, där fick jag för det. Pratat med en sur sjuksköterska som tyckte jag skulle skaffa mig feber, övertygat sjukvårdsrådgivningen om att ge mig en jourtid och träffat en doktor i ungefär 1 minut som gav mig Nasonex i några veckor. I NÅGRA VECKOR! Om det här inte börjar ge med sig snart blir jag galen. Jag ska INTE vara sjuk på Kristinas bröllop den 26e maj. Så är det bara. Ska knarka Nasonex och Alvedon/Ipren/Sinova/C-vitamin och allt annat jag kan hitta i meducinväg. Så där, nu har jag fått ur mig det och kan fortsätta.

Dagarna de går och går, efter varandra, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Så känns det just nu och det är svårt när man som jag är så dålig på att skriva upp saker i min kalender att komma ihåg allt som händer. Nåväl, när vi kommit hem från Amsterdam hade vi en riktig vilodag. Vi myste omkring i snuggleoutfit mest hela dagen och lät det också vara så. På lördagen gick jag upp tidigt, packade ihop en liten packning och satte mig på bussen till Hedemora för en alldeles utomordentlig helg. Jag, Mia, Becca och Annica hade planerat en egen möhippa till vår Nina och jag mötte upp tjejerna i Hedemora. Jag landade en stund hemma i Daniels, fikade lite och satt och pratade innan det var dags för förberedelserna nere i Mas. Vi packade champagne och jordgubbar och åkte iväg för att kidnappa den intet ont anande. Och jag tror faktiskt hon blev rejält överraskad. Vem skulle inte bli det när fyra stycken rosaklädda personer med strumpbyxor över huvudet kommer rusande mitt i vägen? Hon fick byta om till en särdeles snygg outfit och sedan tog vi en hysterisk biltur, som Nina klockrent liknade vid en 15 år tidigare roddbåtsfärd, åt fel håll mot Dormsjö och Lisa Swahn för frigörande dans och massage. På helt perfekt seriositetsnivå hade vi mysiga timmar med många skratt och till slut låg vi och sov i en hög på golvet med rosenblad kastade omkring oss. Tack Lisa! Därefter biltur hem igen, varma och svettiga, med ett stopp i Stjärnsund där Västerbybladet sålde som smör i solsken. På eftermiddagen/kvällen gjorde vi tilltugg, drack vin och pratade. Det var så härligt och så väldigt roligt att träffa de här tjejerna, jag kan inte ens minnas när vi umgicks bara vi senast och jag kände mig så glad att få vara med. Det är roligt att upptäcka att ens lilla krets innefattar så många kloka och vackra och bra personer, om än man inte träffas eller umgås nära eller ofta, som det går att prata med som om åren inte har gått. Till middag lagades det dumplings med olika såser, det var roligt och väldigt gott! Kvällen fortsatte länge, skratten var många och samtalsämnena föll sig naturligt. Mycket bröllop, mycket relationer, en hel del barn, en hel del annat och ganska typiskt tjejigt. Men ack så kul! Nu ser vi fram emot bröllopet. Jag klickade hem den finaste ljusgröna klänningen häromdagen och bortsett från en liten liten detalj satt den så fint och passade så bra till mina blommiga skor. Kom nu värmen!

Och för övrigt är det jobb, på båda våra fronter och det är ju som det är. Kul när lönen kommer, mindre roligt när jobbet hela tiden krockar med annat. Det sociala livet blir ju lite lätt lidande. Tråkigt! Tur det finns små glädjeämnen; som att hitta en fantastisk klänning till bröllopet, upptäcka att Fix universal polermedel funkar bra till att putsa vita sneakers med, som att träffa syskonbarnen, vara en dag i Västerbyn och att Anders snart firar födelsedag. Och naturligtvis, Anders tålmodighet och ständiga leende när jag ramlar ner i hopplöshetens svarta hål. Tack älskling! Idag fick jag också reda på att armén på jobbet inför sommaren kommer bli awesome; jag, Malin, Ullis, en till Jonna som är student och så en kille från resursen om jag förstod det hela rätt. Vi kommer att rocka akutmottagningen, trots nytt journalsystem och IP-telefoni. Vi kanske borde göra en skylt att sätta upp på dörren när vi jobbar tillsammans. Upp till kamp emot gnället! Det gäller att inte låta gnället smitta av sig utan istället använda rasterna och till att resa på sig, sträcka ut sig, ta lite frisk luft, kanske äta något mellanmål och sen börja jobba igen. Det kommer att bli grymt! Om vi spelar våra kort rätt kanske vi kan ta över helt... Haha!

Mängder av kramar från hon som skänker bort sina bihålor alldeles gratis!

Och så naturligtvis, massa kramar och tankar till mormor.