2012/04/02

30-årskris?

Halloj.

Här om veckan skrev jag en lång text som handlade om mat och matvanor. Jag tyckte att jag blev nöjd med den och jag tyckte att den fångade hur jag kände. När jag i efterhand läser den så tror jag snarare att den är ett försvar, en text som rättfärdigar att jag inte tränar trots att jag behöver det. Trots att jag vaknar med stel nacke på morgonen och trots att jag har kondition som en KOL-patient så pallrar jag mig inte iväg och tränar. Visst promenerar jag en hel del, blir en del långa promenader med kanske inte alltid helt friska diskussioner tillsammans med kompis C och jag besöker simhallen med ojämna mellanrum. (Jag har köpt nya springskor också och tänkte våga mig ut på en löptur någon dag, kanske kan jag tycka om det.) Jag skrev så hurtigt i den där långa texten att jag i efterhand nästan mår lite illa. Naturligtvis är mycket av det sant, som att allting hela tiden kretsar kring mat och kolhydrater och om hur dåligt det är med olika typer av livsmedel. Och som att kroppen har förändrats på ett inte alls önskvärt eller särskilt välkommet sätt, om det ändå vore av naturliga orsaker kunde jag köpa det... Att jag inte tar mig iväg beror helt och hållet på mig själv naturligtvis och jag tror att texten jag skrev kom till för att på något sätt tala om för mig själv att det är okej. Rättfärdigar, det är verkligen rätt ord. Ett bra ord, trots sin negativa klang. För det är väl också någon typ av rättfärdigande att hela tiden prata om mat, istället för att bara äta lite mindre av allting och se till att det finns bra mat hemma. Jag blir så trött på mig själv. Och jag som aldrig förut har behövt tänka på sånt här, jag har glidit på en räkmacka (tänk vad mycket kolhydrater det är i en sån!) genom alla tider och inte haft komplex för särskilt mycket. Varför ska de tankarna komma nu? När allting annat är så bra så dundrar ångestklumpen rätt in i magen och skrattar gott, som om den (han, hon, höna?) vore glad att den hittade något annat att bita i. Jag tycker inte om det, jag väljer kläder som döljer mer än de visar, jag drar in magen och jag tänker på hur jag sitter bland folk och det har jag väl aldrig gjort förut. Jag får ångestkänslor i provrum på klädaffärerna. Klänningarna hänger orörda i garderoben, mina favoritklänningar som jag bodde i förra året sitter inte alls som förr. Det är en stark ogillaknapp på det här. Och egentligen är väl hela den här texten också ett rättfärdigande, eller kanske bara ett sätt att få tankarna ur kroppen. (Jag tänkte att jag skulle lagt upp hela långa texten på det fina forumet Sockerdricka, mitt gamla vattenhål när poesin rann genom mina fingrar, men sorgligt nog verkar jag ha försvunnit därifrån. På något sätt väldigt sorgligt. Tror jag har sparat alla texterna iallafall, på någon CD-skiva, någonstans. Bäst att leta.)

Det blev ju inte värst upplyftande det här inlägget heller, tur att det förra åtminstone slutade bra. Som planerat fick min cykel en uppfräschning och är nu redo för en säsong till. Ny stor sadel och en fungerande ringklocka. Det blev en skön dag i Skräddarbacken, vi grillade korv till lunch, tittade på "Eva & Adam - fyra födelsedagar och ett fiasko" och åt köttbullar och potatismos till middag. Inte alls dumt med sådana dagar ibland. Och annars är det jobb, jobb och lite jobb. Fast i morgon var jag visst ledig, i kalendern stod det att jag skulle jobba, skönt med en överraskande ledig dag. Ska gå till favoritaffären DollarStore och uppdatera matlådeparken. De vi har nu har möglat vid olika tillfällen och alla har numera en svag doft av mögelsvampar, det känns inte särskilt nyttigt och inte så motiverande att lägga god mat i. Nej, nya får det bli, i glada våriga färger! Helst skulle jag vilja åka till IKEA en sväng, men det får nog vänta till maj.

Den här jobbveckan ska iallafall avslutas på ett förhoppningsvis bra sätt, påskmiddag och massor av påskgodis tillsammans med några av de fina vännerna. För ett år sedan hade vi faktiskt påskmiddag här också, då hade vi bott i lägenheten i kanske bara tre veckor eller något, men vi måste ju fått ordning i köket iallafall. Ska bli härligt att få sitta och prata en massa, dricka lite vin, äta påskägg och god mat. Och på påskaftonen åker vi en sväng till Västerbyn, det ser jag verkligen fram emot. Synd att jag måste jobba på söndag morgon bara.Tänk att det redan gått ett år sedan den katastrofala och hysteriska, men ändå härliga, flytten till Tunagatan 13 D. Lägenheten som trots drag från alla fönster och längs golvet är den mysigaste lya jag bott i. Nu återstår bara projektet städa förrådet, det ska vi ta tag i när vi varit på semester så att man kan komma in i det innan sommaren. Mitt förslag är en container...

Todaloo!

Inga kommentarer: