Måndag.
För ett år sen på onsdag föddes lilla joddel-pojken Gösta. Då hade jag ganska så nyss flyttat hem till kära Dalarna igen, hunnit med en första kort praktikperiod och lite skola i Falun, stora anatomikursen hade satt igån. Nu har det blivit höst igen efter en helt fantastisk sommar. Det har varit några riktigt kalla höstdagar, första riktiga snön har inte kommit än, men det är frost på morgonen när jag tittar ut genom något av mina fönster. Jag gillar det, det krispigt sköna tilltalar mig. Ser fram emot en kall vinter med mycket snö, så det hoppas jag det blir. Jag har fått en supervinterjacka av snälla mamma, samt mössa med röd spindel. Så vintern är välkommen. Med hösten och kylan följer massa mys, tända ljus, ligga nerkrupen under täcket och stora koppar med varmt te. Och inte minst, krama på den nya fina kärleken, min Anders som kidnappade mitt hjärta och vände upp och ner på tillvaron en tropiskt varm sommarkväll till tonerna av Amanda Jensen. Härligt är det!
Idag började jag min sista praktikperiod innan jag är färdig läkarsekreterare. Till slut hamnade jag på akutmottagningen, som jag har väntat på det. En fin första dag med rundvandring och några olika diktat att skriva för att öva på att byta avdelningar, det är nog det svåraste att komma ihåg. Och försöka låta bli att gå vilse i någon kulvert! I morgon börjar jag med att jobba kväll, det ska bli intressant och se hur det är. Ska bygga ihop ett riktigt bra schema som gör att jag både kan jobba mycket och hinna träna, spela fiol, skriva projektarbete, se en och annan tv-serie/film, se ett par UFC-galor (även fast jag mest ser fram emot nyårsdagen med Frankie Edgar...), leka med prinsen, promenera med vänner, dricka en drink eller två och sova många nätter tätt intill Anders. Det är värst vad man vänjer sig fort vid en ny människa, nästan lite läskigt ibland. Och när något så väldigt oväntat sker, det har väl aldrig funnits i min tankevärld att det var just han som skulle vara den som skulle säga alla de rätta sakerna, göra de rätta sakerna, det är för konstigt. Och väldigt roligt förstås. Nästan så jag förväntade mig fler kommentarer på fejjan från de gamla kompisarna, men de har uteblivit. Nånting var det i luften den där kvällen iallafall, något som har alla möjligheter att bli i princip hur bra som helst. Liten hund, lägenhet och Toyota, det låter fint tycker jag, till att börja med..
I morgon står det lunch och jakt efter en gul Byggare Bob-hjälm och tjocka tights på schemat tillsammans med fina Nea som är hemma på en visit från Frankrike. Tycker nog minsann att vi får ta och flytta hem den där flickvännen hon har till Sverige, så Nea också kan få bo i en lägenhet med ugn som standard och parkettgolv.
En stund i taget - klassiskt Noja-tankesätt.