Produktivitet: låg

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys!

Egentligen är det dags för fredagsplugg, men då min lärare inte behagar bekräfta eller förkasta min idé till projektarbetet så har jag inte så jättemycket jag kan göra. Inte just nu. Så nu är det fredag förmiddag, hantverkarna började inte borra kvart över åtta idag så jag vaknade strax innan nio av att jag drömde väldigt konstigt. Jag har drömt konstigt nästan varje natt nu, så där så att jag har vaknat helt förvirrad. Det har handlat mycket om människor runt omkring mig men också om troll, fotbollshuliganer, mataffärer och annat spännande. Skönt att vakna efter såna konstiga drömmar! Så nu äter jag vindruvor och tittar på Outsiders på Kanal5Play. Ska ta en dusch, klä på mig (fyndade på MQ igår, den fina Bondelid-toppen som jag såg i Örebro i höstas fanns kvar på rean, hurra!) och sen gå till blomsteraffären och till apoteket. Ikväll blir det mat i Skräddis om inget annat dyker upp, men det tror jag inte.

Det är för övrigt 7 år sen Daniel dog nu. Jag vet ju att det är därför kroppen är så långsam och att det är därför beslut känns lite jobbiga, avstånd känns som oerhört dumt och att det är därför jag vill åka till Västerbyn i helgen. Numera kan jag ju ligga där och hålla ordning på yttervärlden tack vare trådlöst nät. I onsdags gjorde jag ett besök hos Sjukhuskyrkan på Falu Lasarett. Jag tittade in i andaktsrummet där jag har suttit och så letade jag reda på en dörr med namnet Maria på. När jag precis ska knacka på så kommer hon gående och jag förklarar vem jag är. Hon mindes, även om hon inte kunde placera mig direkt men när jag berättade vem jag var så visste hon precis. Jag fick komma in och sitta ner och prata en stund. Maria arbetade, och arbetar fortfarande, som diakon på sjukhuset och finns som stöd för de som behöver. Något som var helt fantastiskt när jag befann mig där, även om jag i början avfärdade henne som någon som trängde sig på. Vi pratade i en dryg halvtimme och även om jag inte kände att jag pratade så sammanhängande så kändes det bra. Och jag fick gärna skicka mail om jag ville. Det var ett roligt och spontant möte och jag hoppas det blir fler. Vi håller tummarna båda två att vi dessutom så småningom blir kollegor. Hon hjälpte mig dessutom med att få tillåtelse att göra en intervju med sjukhusprästen till mitt eventuella projektarbete, snällt! I morgon åker jag till Västerbyn och till graven i Stjärnsund och lägger dit några röda rosor, as usual, och så kanske en hyllningskorv i kiosken och en påse Djungelvrål.

Daniel. R.I.P

Jag saknar dig. (Och Clara och Tessa också.)