In a live-long-time-town.

Skor! Tröjor! Linnen! Örhängen! Ögonskuggor! Gelpads! Vit skjorta!

Jag har shoppat. Efter en evighetslång väntan på studiemedel dök det till slut upp pengar och det var bäst att varmköra kortet medan jag ändå höll på. Nu är garderoben uppdaterad och kompletterad. Det skänker verkligen viss tillfredsställelse att komma hem med några påsar. Igår efter jobbet gick jag på Kupolen tillsammans med Borlänges alla fjortonåringar som väl också fått studiebidrag och laddade inför Cozmoz på kvällen (hörde en klassisk pre-cozmozdiskussion på bussen hem, sweet memories!) Det gick rätt så bra och min shoppingspree fortsatte idag. Har dessutom en hemskt snäll pappa som såg till att jag sparade 350 kronor på att köpa ett par skor. (Det där är en vedertagen matematisk uträkning, man kan spara pengar genom att shoppa. Så det så!) Genom att klippa ut en kupong ur en av lokaltidningarna fick man halva priset på en vara på min favoritaffär i Borlänge centrum, i torsdags var jag och mamma ute och letade efter stövlar till henne. Då föll jag handlöst för ett par lila klackskor med svarta detaljer. Och med lite envishet från pappas sida lyckades vi lokalisera ett extra nummer av torsdagens lokaltidning så att jag idag kunde köpa mina skor. Så nu är jag glad! Tack pappa och den person som ordnade fram tidningen!

Så här fina är de!

Och sen sist då? Tja, Borlänge börjar kännas som hemma. Har börjat titta på lägenheter (en sunkig och en fin so far), ska titta på två hyresrätter i nästa vecka och har två visningar kvar på bostadsrätter, gör praktik som går som smort och börjar snart på anatomikursen på högskolan. Träffar storasyster och Prinsen av Underberg från och till. Promenerar och tycker det är ganska skönt att ha gjort ett bra val. Skolan är mycket bättre här, ledningen fungerar och utbildningen känns verklighetsförankrad på ett helt annat sätt. Var med på mitt första ledningsgruppsmöte förra veckan och tyckte det gick bra. Glada nyheter är att vi ska byta lokaler, det har köpts två fina gamla röda trähus mitt i Falun som vi ska flytta in i redan efter jul. Lagom till vår klass kommer tillbaka från högskolan ska vi ha kommit in på det nya stället. Det blir nog bra! Visst saknar jag Storpäls och de andra, men jag känner mig ändå väldigt nöjd med mitt val. Även om jag ibland känner som Winnerbäck: "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen". Glad över att Storpäls har sitt jobb fram till jul. Skulle gärna önska att han tog sitt förnuft till fånga och förstod hur himla fint det är i Dalarna. Tänk ett älvnära hus, rött med vita knutar förstås. Jag åker ju fram och tillbaka till Djurås varje dag och just nu är det verkligen otroligt vackert. Då vädret har varit så fint hela september så visar det sig verkligen från sin vackraste sida. Med lite gulnade löv, höstsol och klart vatten i älven. Promenaden till bussen från praktiken är verkligen fin.

Vem vill inte bo i närheten av det här?

Det där med var man ska bo. Just nu känner jag förstås att Dalarna vore ett verkligt alternativ, men jag vet ju att Storpäls verkligen inte vill bo här. Det är för litet och det finns inga finansjobb. Jag tror inte, som det känns nu, att jag kommer vilja bo i Göteborg igen. Det är visserligen fint och jag får ju garanterat ett jobb och allt sånt, men jag tror inte att jag passar i storstan. Och jag har mina fina vänner där (saknar er massor), vilket ju innebär att det går att hälsa på och veta att det finns ställen att våldgästa. Och samtidigt vill jag ju att jag och Storpäls ska ha något ihop, men det ska ju vara någonstans där vi båda trivs. För hur gör man annars? Distansförhållanden fungerar ju i en period, om man vill förstås. Är det kanske till Stockholm vi ska? Vill jag bo i Stockholm? Är det bostadsorten som ska bli det stora problemet? Eller är bostadsorten bara ett symtom på något annat? Är det kanske osäkerheten på vad det är vi vill? Vi har varit tillsammans i fem år, självklart funderar jag på var vi är på väg. Jag törs förstås nästan inte säga det, men det är självklart att jag tänker på det. Jag vet att jag inte vill ha några barn än, jag vet att jag inte är varken redo eller har den trygghet jag själv vill ha innan jag ens tänker på det. Men vad är det då som är nästa steg? Att flytta ihop på riktigt i något som verkligen är vårt, att planera (även om jag vet att Storpäls är helt ointresserad av inredning; en dator, en stol och ett kylskåp fullt med kött räcker för hans del), åka till IKEA , gå på Designtorget och kanske måla en fondvägg, flytta ihop, skriva på kontrakt ihop och leva ett riktigt liv som inte består av lånad tid. Är det den stora grejen? Eller ska vi sakta men säkert falla ner i någon slags slentriangrop för att det blir lättare så för att slippa ta det där beslutet? Som min kära Frida sa; en ring förändrar kanske ingenting, men ett löfte om att vara på väg åt samma håll kan förändra mer Kanske hade jag hoppats på att Storpäls hade kunnat tänka sig att flytta hit till mig ett tag, medan jag blir klar med mina studier, då jag lämnade (helt frivilligt) mitt liv för Göteborg för att han skulle få göra sina. Det här är inget jag vill göra till en konflikt och därför är det inte det, men det hade kanske varit skönt. (Alla som tror att Storpäls någonsin kommer bosätta sig i en stad mindre än Göteborg räcker upp en hand!) Visst har vi haft det bra, men i Göteborg har mycket gjort ont, tårarna har varit många och tvivlet och det dåliga självförtroendet har grävt många hål i både hjärta och hjärna. Därför är det skönt att vara hemma. För det finns dörrar, även om de är få, men de är starka och beredda att palla upp mig när jag behöver. Men, det finns ett men, Storpäls är inte här. Vad kommer tiden göra med oss? Och framför allt, vad är planen?

Vart är vi på väg?

Svinpälsinfluensan.

Prosit!

Vad är det med mig och förkylningar i samband med min och Storpäls födelsedag? Jag tror det här är fjärde året jag är förkyld när jag fyller år. Jag kanske är allergisk mot att fylla år, jag kan nog inte bli äldre helt enkelt. Vilket ju är skönt med tanke på mitt förra inlägg. Det är i alla fall riktigt jättetråkigt att vara sjuk, för precis när praktiken börjat och jag känner att det kommer bli bra, så är jag tvungen att ringa och säga att jag är förkyld. Det är ju inte säkert att det är en slump, var väl extra mottaglig för något som fanns där i luften. Idag ska jag därför ligga väldigt stilla (vilket jag är ytterst dålig på att göra, blir ju rastlös om jag inte sover) och knapra i mig Ipren, dricka vatten och komma ihåg att äta mat. För jag vill verkligen tillbaka till praktiken, även fast jag inte är insläppt i skrivprogrammet än, det är en jättetrevlig plats med bra personal och en helt underbar dialektal miljö.

Det är för övrigt hur vackert som helst i trakterna kring Djurås. Att stå på Älvudden och titta ner över Älvmötet är helt klart en trevlig sak på praktiken. Speciellt när det varit så vackra höstdagar med strålande sol och klarblå himmel. Jag tycker att det är otroligt skönt at det börjar bli höst, det blir så vackert och högt i luften och allt sånt där. Kanske är jag inte en så stor sommarmänniska som jag tror. Det är ju helt okej.

Den kommande tiden är inte precis lugn, det står mycket på schemat, så det säger ju sig självt att jag inte har tid att vara sjuk. Titta bara:

Onsdag: Storpäls födelsedag. GRATTIS! <3

Torsdag: Födelsedag och troligtvis/helst praktik.
Fredag: Födelsedagsmiddag för storasyster med familj.
Lördag: Säkert något här också, vore konstigt annars.
Söndag: Släktkalas med Delicatobollar och cola.
Måndag: Praktikdag.
Tisdag: Praktikdag.
Onsdag: Ledningsgruppsmöte i Falun samt besök på banken.
Torsdag: Praktik till ett, två lägenhetsvisningar på eftermiddagen.
Fredag: Svimma i soffan.

Får hoppas att jag inte ser ut som en sån här när jag vaknar i morgon:

Vuxen? Ska det vara nödvändigt?

Hej hej hallå dagboken.

Så där får man inte inleda ett blogginlägg. Speciellt inte om man är snart tjugosex år gammal och tanken är att man ska vara vuxen. Jag har inte känt mig så här ovuxen på väldigt länge. Så därför börjar jag så där i alla fall. Jag känner mig inte alls vuxen och ändå har jag massor av vuxna beslut och vuxna saker jag måste göra. Jag ska gå på lägenhetsvisningar (dock på ett helt annat ställe än där själva planen var men det behöver ju inte betyda att det är sämre), jag ska eventuellt ta mitt första banklån och för dessa pengar köpa en bostadsrätt. Verkar som att jag måste göra det ändå i och med att CSN har valt att bråka med mig och fortfarande inte godkänt min ansökan om studielån. Visste att det inte skulle gå smärtfritt att byta skola, men att det var så här j-la avancerat visste jag inte. Jag får hoppas att de har ett bättre förnuft än vad jag har så ska det nog lösa sig. Jag måste dessutom bestämma hur och när jag troligtvis ska åka till Göteborg och hämta hem mitt bohag. Mycket ska ju förstås säljas, men sängen (det betyder väl i och för sig otur), hela köksarsenalen, mina böcker och mina skivor vill jag förstås ha hem. Och mitt fina TV-skåp. Nu är ju det här inget som är akut och inget som jag ens vet om jag måste göra, men oavsett om det är ett måste eller ej just nu så kommer det en dag när det måste göras. Och varför vänta? Det finns just nu många fina ettor i centrala Borlänge, de kostar verkligen inte multum och bättre läge för bolån går nästan inte att få. Kanske är det i en av de lägenheterna jag ska bli färdig läkarsekreterare? Kanske är det där jag ska tänka över mina hyss? Som min egen snickarbod. Kanske med en lejonhuvad kanin som sällskap.

Fast, å andra sidan vill jag bo här. I mitt gamla rum, sova med min randiga katt och hoppas på att den mardröm om jag just nu befinner mig i tänker gå över. Jag känner mig som minst i världen och trots det ska jag leva ett vuxet, planerat, självsäkert och duktigt liv. Fatta stora beslut, hantera fattade beslut och dessutom ta ansvar. Det är inte roligt. På ingen tid ställdes allt upp och ner och trots att Gaia förklarat, tillrättavisat och kramats på distans, så är allt just nu grått, kallt och trist. Magen knyter sig, tårarna bränner bakom ögonlocken och utan att jag kan ens låta det vara så eftersom jag orsakat magknipet och tårarna helt själv. Allt på grund av att jag inte kunde vara vuxen.

Några bra saker: trevligt födelsekalas hos kusin S med många bra människor och god mat. Praktiken börjar på måndag vilket känns bra. Jag fyller dessutom år om inte allt för länge, det är ju ganska trevligt.

Godnatt.