Kärleken är här!

Peace and love, a festival downtown!

Nu är det den 27 juni. I morgon öppnar armbandsutlämningen för årets upplaga av Peace&Love. Och gissa om jag är glad att jag inte behöver bo i ett tält utan har tillgång till hela min garderob, alla mina skor, mitt kylskåp och min egen säng! Redan idag, och säkert under helgen, har stan börjat fyllas med människor med stora ryggsäckar, festivalklädsel och förhoppningar om en finfin festival. Tycker det är helt underbart att festivalen är så stor och verkligen gör Borlänge till en plats man vill åka till. Och inte bara till en stad där man stjäl väldigt mycket cyklar... Och speciellt roligt är det att det redan är ett år sedan förra festivalen, att tiden har gått så oerhört fort och att jag i år har alldeles för många människor jag vill umgås med hela tiden. Det är tur att det är många dagar och många timmar som ska fyllas med vänner och upptåg, då hinner jag med alla. Grillfesten hos Frida är ju en klassiker som inte får missas, trots att Timbuktu spelar ytterst dåligt tidigt redan på fredag eftermiddag. Nåväl, man kan inte få allt. Jag och Rebecka spenderade många timmar på Kupolen idag för de sista inköpen: ett par jättefina Pumaskor, ett vitt linne till ett hemligt uppdrag, festivalgodis, ett par lite större shorts och lite annat smått och gott. Behöver jag säga vätskeersättning?

På tal om vätskeersättning, midsommar 2011 går till historien som den mest ambitiösa på många år. I Kvarnsveden gick det alldeles utmärkt att hitta både björklöv och blommor till två kransar till midsommarstången. Vi ställde upp två partytält, dukade upp långbord och inledde årets midsommarfirande med Gustafs två olika sorters shots. Björklöv och hinkar med blommor införskaffades och vi gjorde den sötaste midsommarstången ever. Pojkarna tvättade ett par kilo färskpotatis, Andreas satte frivilligt igång att baka rabarberpaj (innan han åkte iväg för sillinhandling och blev borttappad på ICA Maxi) till allas glädje och vi åt sill, potatis, lax, knäckebröd och en god sallad med fetaost medan köttet långtidgrillades på grillen. Thomas hade ordnat med ordentlig snaps och vi hoppas att det är nyttigt för nånting med kryddat brännvin. Nåväl, några av de små flaskorna var faktiskt helt okej. När köttet var klart åt vi ett tag igen. Som någon sa; aldrig förr har så få ätit så mycket. Till efterrätt klassisk jordgubbstårta och så var midsommarmaten komplett! Stämningen var på topp, skratten många och till allas glädje; solsken! Finaste midsommarklänningen satt på hela kvällen och jag behövde inte ens ta på mig det tredje ombytet (som iochförsig hade varit awesome, grå kostym med babyrosa överdel). När solen hade gått ner, partytälten fällts ihop och kvällen hade kommit satte vi in oss i vardagsrummet. Det spelades spel och kreativiteten var hög. Vårt senaste favoritspel är Creationary, som Pictionary fast med legobitar. Det är helt underbart och väldigt svårt, men vi är duktiga som lätt kan se att två gråa bitar är en tv och ett gäng röda bitar som flyger omkring lite är en vulkan. Festen fortsatte med mycket prat och skratt ända till värdinnan bytte om till pyjamas. Då tog vi cyklarna och cyklade genom Borlänge en varm juninatt. Fulla av endorfiner och lycka. En helt underbar midsommarafton! Och dessutom, en finfin uppladdning inför Peace&Love och lite invigning av Thomas och Thérèse trädgård. Legendary! Visst ja, mitt lag vann visst över Anders lag i kubb. Viktigt viktigt!

För ett år sen jobbade jag i Djurås, laddade också upp för Peace&Love, men visste inte vad som komma skulle. Då hade jag dock mitt bästa entourage vid min sida, Borlänge hade verkligen börjat känna som hemma och det skulle bli en vecka full av adrenalin och endorfiner. Hoffmaestro och Rootvälta inledde min festival den gången och någonstans där i publiken stod Anders, helt ovetande om att jag var där. Så här i efterhand känns det oerhört märkligt att de små små detaljerna gjorde att vi till slut träffades. Att jag och Elin gick på Amanda Jensen och att Anders tvingade dit hela sitt entourage som egentligen inte ville gå. Att de ställde sig precis agom långt fram så att han upptäckte mig. Hemska tanke på att det inte hade hänt! Vi är ganska säkra på att det var meningen att vi skulle vara på samma plats på samma ställe, så det var nog oundvikligt, men ändå. Nu har det gått ett år och i år har vi bådas entourage på armlängds avstånd och förhoppningsvis kan vi bygga ihop dom på något sätt. För nu är det dags, nu släpper vi allt och bara njuter av att vi är väldigt många människor som tycker väldigt mycket om varandra och som har väldigt många drinkar och ölburkar att dricka upp och av att ingen av oss, i år, behöver ta ansvar för någon annan än oss själva. För trots allt, biologisk klocka och åldersnoja och bebislängtan, så är det otroligt skönt! Fred och kärlek!

Jag kan inte låta bli att undra dock, vad skulle bror min tyckt om festivalen? Skulle han gått och tittat på gamla favoritband, träffat sina musikerkompisar och druckit öl? Kanske spelat på någon liten (stor!) scen? Skulle han ha tyckt om det eller hållit sig borta med hundarna? Jag vill hoppas på det förstnämnda, att musiken skulle varit viktig, det skulle kännas bra i hjärtat. Vi säger så. Vi säger helt enkelt; rock on, bro, where ever you are. Always in my heart.