Det var den sommaren...

Godkväll!

Nu är min sommar på udden officiellt slut. Jag ska förstås jobba två dagar nästa vecka och kanske rycker in lite vecka 34 också, men på papperet jobbade jag sista dagen idag. Sommaren har verkligen sprungit förbi, men ack så bra den har varit. En sommar där jag har varit i fas med mig själv på ett helt annat sätt än på många många år, äntligen säger jag bara. Det är verkligen en befrielse att vakna varje morgon och känna att det var värt det. Det var rätt. Det var hit jag skulle. Hem.

Den här veckan har varit en mycket bra vecka. Jobbade i måndags vilket väl var så där, var lite för trött men jag hade receptionen på morgonen så tiden gick ändå ganska fort, och sen när jag sitter och skriver så springer ju timmarna förbi och plötsligt är det hemgång. Precis så har hela sommaren varit, jag har haft Sveriges skönaste sommarjobb på en jättebra arbetsplats. Lucky! På tisdagen träffade jag mamslan för en utflykt på jakt efter ett nytt soffbord. Vi åkte på loppisrundtur (Emmaus, Ta-till-vara och Tulavippan i Gagnef) och jag hittade ett soffbord. Eventuellt är det lite för litet, men jag tror det kan bli bra när jag får dit mattan som jag har tänkt ut också. Det är nog bara en vanesak, nu när den stora kolossen till soffbord står där ser ju allting pyttelitet ut. Vi åt lunch i Insjön (lååång väntetid, irriterande), tog en runda på Lager70, Iittala och Walk on. (Hittade ett par helt fantastiska dirty dancing-skor från Vagabond som flirtade med mig och fick följa med hem.) På hemvägen åkte vi till Underberg och lekte med prinsen och sen upp till Skräddis för lite mat och Allsång på Skansen. Jag gick till favorit-Christina och hade en mysig pratstund i hennes kök. Hade en hel del att prata om vilket var roligt. Ska fortsätta bubbla på måndag kväll, då blir det middag. Onsdagen spenderades i skolan, det kändes så där, men kan säkert bli bra bara jag får ställa om hjärnan till school-mode. Efter skolan hämtades jag av kära fina Hjördis som hade vägarna förbi Falun. Vi åkte på en liten tur till Rusta, ÖB och Blomsterlandet, åt mat på Max och pratade en massa. Alldeles för länge sen vi sågs...

På torsdagen gick jag mycket motstridigt upp ur sängen och jobbade en dag till, jag trodde dagen skulle snigla sig fram men den gick riktigt fort och snart var jag hemma igen. Träffade några kompisar på kvällen och åt kräftor (inte för att någonting klår egenfiskade, men man får ju ställa upp) och såg på Betnérs "Tal till nationen". Riktigt bra kväll det också. Verkligen en jättebra vecka!

Förra helgen åkte jag till Västerbyn, det var dags att fiska kräftor och jag, syster Medium, Hockeyboy och Prinsen skötte detta galant. 60 stycken fick vi (en dog) att ha till lördagens mycket trevliga kräftskiva. Vi var 7 personer, det måste vara något slags rekord i hur få vi någonsin har varit, och det var otroligt skönt. Vi köpte massor av god mat, kräftorna blev jättegoda och alla åt tills de blev mätta. Prinsen var mycket fascinerad av kräftorna och hade två som han lekte med medan vi andra åt, han är för mysig. Vi hade en jättebra helg i Västerbyn, lugnt och skönt. På lördagen åkte syster på sångkurs (som jag väl också borde gått på egentligen, men det får bli när vintern kommer) och de skulle senare vara med på en konsert med kören Bolingo i Stjärnsunds kyrka. En helt fantastisk konsert som verkligen fick det att pirra i hela kroppen, afrikansk och sydamerikansk musik. Gick inte att vara still alls. Jättehärligt! Så skönt att vara i Västerbyn utan massor av människor, bara kunna varva ner, promenera och sova skönt i en säng tills prinsen kom och väckte en med sitt lockiga hår och snälla ögon. Jag är en lyckligt lottad människa. (Jag fick för övrigt en glasslåda med 17 kräftor som jag kokade själv och som jag nu har i min frys att ta fram till ett speciellt tillfälle någongång framöver. Gott!)

Ibland liksom hejdar sig livet ett tag och något helt oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer. ~ Alf Henriksson
Den här diktraden förknippas kanske mest med begravningar, olyckor, sorg och saknad, men jag tycker nog att den kan passa bra när oväntade saker överlag händer. Det ligger en helt otrampad stig framför mig och jag är inte ett dugg rädd att beträda den, med starka ben, stolta axlar och en trygg plats att utgå ifrån kastar jag mig ut. Med några små, inte oöverstigliga, hinder att klara av innan vägen blir rak, jag ser den lite som järnvägen i Västerbyn med en sensommarsolnedgång i bakgrunden. Till min familj, mina fina vänner och till den som vill gå med mig, calleth you, cometh I.

Godnatt och trevlig helg!

/Er Noja.