Untitled.

Hej!

Söndag nu igen, kanske den långsammaste veckan på länge, en del veckor tror man aldrig ska ta slut. Som tur är så flyter det så bra på jobbet, känner mig verkligen behövd och omtyckt. I fredags låg vi bra till så jag kunde knalla hem strax efter två, efter att ha börjat städa och sortera ett skåp. Vi skriver tomt varje dag och jag tror att läkarna gillar att ha det så. Det är i alla fall skönt för oss och jag tar åt mig lite av äran, i och med att jag typ är den första vikarie de har fått ta in på år och dar och min chef säger att de aldrig har haft en så bra sommar som i år. Känns som att jag kan få ganska bra referenser framöver.

Det förra blogginlägget var kanske inte helt genomtänkt, när jag har läst det så är det väldigt rörigt och inte så sammanhängande. Ibland kanske jag borde vänta med att trycka på publicera-knappen. Andemeningen med det inlägget, som nu är borttaget, var i alla fall följande:

* Peace and love var helt fantastiskt. Hoffmaestro var bästa konserten rent röjmässigt.

* Jag ska inte flytta. Inte på ett bra tag. Jag ska låta rötterna växa fast lite till.

* Jag och Storpäls är överens om att vi inte är överens om bostadsort, vilket är tråkigt men skönt på samma gång, hellre vara överens än avsluta i ilska och tårar.

* Jag tycker om att ha min familj och min släkt nära mig. Som det flockdjur jag är...

* Sommar och sol och vi har kort tight kjol, det är så skönt med riktig sommar!

Förra veckan spenderades tillsammans med goda vänner samt syster och prinsen. På tisdagen kom fina Elin i regnvädret, vi drack te och åt mackor medan det åskade rejält utanför fönstret. Mycket prat och analyserande. På onsdagen träffade jag Rebecka, vi åt kvällsmat på Peace&Love, tog en lång promenad, åt glass på Maxim och satt i säkert två timmar i Humleparken medan solen sakta gick ner. Jättefina dagar. På torsdagskvällen gick jag till mitt andra hem, Dj 122 skulle spela på Club Nova och jag måste förstås hänga där lite när det är Dalecarlia. Traditioner ska man hålla på. Träffade Tobbe och Hjalmar och lite annat löst folk, gamla fältare och ohängda vakter. Även fredagen spenderades där, det är nåt med det där stället som gör att jag verkligen trivs. Måste vara alla gamla minnen som sitter i väggarna, jag är så präglad på det att det verkligen känns som ett andra hem. Som jag sagt så många gånger, när jag blir rik, då är det mitt. Verkar som jag har med mig ett par andra på den idén också. Det blir grymt! Blev för övrigt blixtförälskad i en fasligt snygg bil, det var dreggelvarning på den. Tillhör en av vakterna och har ett helt sjukt ljudsystem. Slurp!

På fredagens eftermiddag åkte jag upp till Skräddarbacken, storasyster skulle klippa gräs, jag och prinsen lekte lite och sen åkte vi till ICA Maxi och handlade en perfekt plockmatsmeny till kvällen. Köpte Play-Doh till Prinsen, det tyckte han var roligt. Han är himla duktig på att se vad saker föreställer och kan säga nästan allt. Det blir bara roligare och roligare med honom, ser fram emot att hämta honom på dagis till hösten. En riktigt fin vecka och en bra helg. Igår kväll regnade det och åskade i flera timmar, då låg jag i soffan och läste gamla Chili-tidningar, tyckte det passade med hela Cozmoz-state-of-mind. Sweet memory lane.

Jonnas sommar-playlist

* Eminem - Recovery (grymt nytt album)

* Hoffmaestro - Funkar väldigt bra i ALLA lägen.

* Rihanna - Jag är nog lite kär i henne.

* Amanda Jensen - Hon är Peace&Love för mig. Ovanbroparkeringen!

* Markus Krunegård - Man vill ju bara dansa.

* Governor Andy, Helt off, Chords, MBMA, PstQ, Organism 12, Petter.

Tror det är en r'n'b-sommar i år, men har dansat alldeles för lite, får se till att det blir ändring på det framöver. Frida kommer hem ett tag snart, då ska vi nog kunna komma ut och dansa lite. Annars funkar det ju att dansa omkring i vardagsrummet också, i brist på andra ställen. När man diskar till exempel, som jag ska ta och göra nu. Sen gå iväg till ICA Maxi och köpa jäst, brödet är slut i frysen nämligen. Och så kan vi inte ha det!

Ha en riktigt fin vecka!

Hela livet var ett disco

men hur kunde det bli så svårt?

Hej!

Inleder detta tystnadsbrytande inlägg med en text från Markus Krunegård, som för övrigt gjorde en mycket bra konsert på Peace&Love. Sedan sist har det varit midsommar och den hade verkligen allt som en midsommarafton ska ha. Inledde med en tidig morgonpromenad, plockade en jättefin blombukett till att sätta på Daniels grav. Badade i ån, sen hem till lugn och ro och midsommarlunch innan det bar iväg till Österbyn på midsommarfirande. Hängde med mina favoritkusiner, plankade in på sagostigen och överlevde Katla. Då värmen i Österby bygdegård var näst intill outhärdlig blev det ytterligare ett bad innan det var dags för det riktiga firandet vid Hagbo trekant. Kul att se lite sommargäster, höra lite Byblås (som ju jag och mina vänner faktiskt såg till att döpa genom en tävling i vårt mest kreativa projekt någonsin, Västerbybladet) och representera familjen. Just ikväll funderar jag lite på hur livet ser ut nästa midsommar, jag tror att det är annorlunda... På kvällen blev det god middag i Hampus med mycket prat och skratt, precis som vanligt. Dock lite hög medelålder och jag gick ut i sommarkvällen för att kolla läget på byn. Kvällen avslutades med fantastiska diskussioner runt bordet i nya huset i Lillgörs. Så därför, min midsommar hade precis allt som en midsommar ska ha. Västerbyn is the place to be. Så är det bara.

Idag är det söndagen den 11 juli. För en vecka sedan var jag sjukt trött av sömnbrist, endorfinkickar, fyllecykling, grillfest, födelsedagsfirande, gående, sjungande, dansande och av all lycka och galenskap som genomsyrade hela Peace & Love. De bästa fem dagarna på väldigt länge. Hoffmaestro, Markus Krunegård, Amanda Jensen (att dansa på Ovanbroparkeringen i finaste rosa klänningen är en oerhört trevlig sysselsättning), DLK, Sick of it all, The Kooks, The Ark, Serengeti, Stiko-Per, Rootvälta, Chords med Timbuktu, Attentat, Lily Allen och störst av dem alla, Jay-Z. Så mycket underbar musik och så mycket kärlek i luften, 42000 personer i fina Borlänge, med tropisk hetta och massor med galenskap! Tack till alla fantastiska vänner jag har för att ni gjorde min festival till ett så stort bevis på att jag har valt rätt. Borlänge är verkligen inte så dumt.

Det är intressant med hur situationer kan ändra sig. För ett par månader sedan var jag säker på att det var till Uppsala jag ville, ni som läst bloggen har ju läst mina planer och hur bra det låtit. I något slags efterstadium till Peace&Love, som i och för sig är ett extremfall, insåg jag att jag inte alls är beredd på att flytta. Jag vill bo här. Jag vill bo i min lägenhet åtminstone ett år till. Jag vill ha ett jobb här, helst i Djurås förstås för där trivs jag bra, jag vill ha nära hem. Tanken på att packa ner mina saker igen, ställa in dom i ett nytt förråd eller i en ny lägenhet i en ny, stor, okänd stad skrämmer mig och jag är förstås rädd att historien ska upprepa sig. Feghet skulle en del säga, självinsikt säger jag. Vad tycker du? Och när det är så att livet vill olika saker, då blir inte tanken på att följa med i livets gång så svår. För både jag och Storpäls vet att vi inte kan fortsätta som särbos längre, men när vi inte vill bo på samma plats, då blir det svårt. Det är förstås tråkigt om det är så att våra vägar ska skiljas åt, men ingen ska komma och säga att vi inte har kämpat, att vi inte har försökt, att vi inte har provat. För det har vi. Just nu är det sommar, vi har varsitt jobb som pågår ett par veckor till. Storpäls kommer hit för en helg med ställtid om två veckor, jag och de snälla föräldrarna åker ner i mitten av augusti för att hämta hem mitt bohag för att ställa dem i mitt förråd. I september ska vi fira våra födelsedagar precis som bestämt. Det är nog därefter som det definitiva beslutet kommer. Och jag känner mig trots detta lugn. Därför att det inte sker i affekt, inte med ilska, inte med hårda ord. Utan i något slags samförstånd. Men som sagt, nu är det fortfarande sommar. Det är söndag igen, igår firade jag min allra finaste morfars 89:e födelsedag. Vi gav honom ett par nya gummistövlar, så att han kan fortsätta gå i skogen, hålla utkik efter de gula kantarellerna som han magiskt hittar och så att han kan fortsätta vattna korna. 23 personer kom och åt jordgubbstårta, ganska bra utdelning. Och på kvällen grillade vi, pratade, skrattade och hade det så där bra som man bara kan ha när bordet är fullt av människor som hör ihop. Och det är precis det där jag vill kunna ha, i närheten, på armlängds avstånd.

Hela livet var ett disco - men hur kunde det bli så svårt?